En annan bild av Almedalen

Texterna är ett redigerat urval från Miljömagasinets blogg från Almedalen. På bloggen kan du även läsa om årets mottagare av Greenwashpriset, TTIP-avtalet, Amy Goodman, Klimatvolleyboll, Graffitifrämjandet och mycket mer.

unt 500 personer samlas på torsdagen den 3 juli i Visbys botaniska trädgård, för en demonstration för Ojnareskogen. De går genom Visby med plakat och slagord som "Miljöbalken är satt ur spel - Vi vill ha Ojnareskogen hel".

Arrangörer är Urbergsgruppen och Fältbiologerna i samarbete med Markintrång i Sápmi och Nätverket Ojnarekämpar.

Flera representanter för sa-merna är också på plats och under den inledande samlingen i parken framför exempelvis sångerskan Sofia Jannok en spoken word om hur vi behandlar "Mamma jord" och Per-Olof Nutti, ordförande i Könkämä sameby, jojkar.

500 demonstrerar i Almedalen, men det ska krävas en bröstchock för att få medierna med på tåget.

Bakgrunden är att Ojnareskogen och sjön Bästeträsk på norra Gotland hotas genom att företagen Nordkalk och SMA vill anlägga kalkbrott där. Området har stora naturvärden och finns med i Sveriges nationalparksplan, vilket innebär att det skulle bli Gotlands första nationalpark.

Föreningen Bevara Ojnareskogen beskriver det som "Gotlands största vildmarksområde" och att sjön Bästeträsk "med sitt fina vatten är en viktig del i Gotlands dricksvattenförsörjning".

Mark- och miljööverdomstolen gav Nordkalk tillstånd till brytningen 2012, men beslutet överklagades till Högsta domstolen. Efter en lång process fick båda företagen den 2 juni tillstånd att bryta i Ojnare. Detta kommer troligen att överklagas igen.

Miljömagasinet, ETC, Miljöaktuellt, lokaltidningen Hela Gotland och lokalradion P4 rapporterar från demonstrationen men det ska krävas en bröstchock för att nå ut brett. Under Fredrik Reinfeldts tal utför miljöpartisten Jenny Wenhammar och tre andra aktivister en så kallad Femenaktion där de skrivit sitt budskap direkt på sina blottade kroppar. Syftet är att väcka debatten om gruvbrytningen genom att komma så nära Fredrik Reinfeldt som möjligt, helst upp på scenen, berättar Jenny Wenhammar när hon intervjuas i Sveriges radios monter dagen efter.

Då har frågan också fått ett enormt genomslag och budskapet, att "rädda Ojnareskogen från företaget Nordkalk" som det till exempel formuleras av Aftonbladet, har knappast undgått någon.

Miljöpartiet och föreningen Bevara Ojnareskogen fördömer Femenaktionen och kritiken är stark från många håll. I radiointervjun får Jenny Wenhammar frågan om aktionen inte snarast fått motsatt effekt.

Kritik om att de stört ett tal i Almedalen och bidragit till att oskyldiga i publiken drabbats av turbulensen kring aktionen bemöter hon med att det hela måste ses i ett större perspektiv.

- Nu pratar vi om människor som dör för att gruvbolagen exploaterar deras hem.

Aktionen har också fått stöd. Facebookgruppen Ojnareskogen tycker till exempel att "alla inte behöver gilla vad alla gör men väl respektera att vi har olika linjer och uttryck men ändå kämpar för samma sak".

Efter en vecka i Almedalen är det lätt att känna sig uppgiven inför hur mycket tryck en tjock plånbok och rätt kompisar kan ge åt ett budskap. Men här finns också många exempel på hur långt kreativitet och engagemang kan räcka. I efterspelet till Femenaktionen skulle det vara välgörande med en diskussion om hur vi kan få fler att känna sig hörda, i Almedalen och i samhället. Det är många som framhåller politikerveckan som en demokratins högborg, men när bröst och pengar fungerar bäst finns det ett och annat kvar att göra.

et ska bli ett feministiskt tal, det gör Åsa Romson klart i ett tidigt skede, och konstaterar att män (i synnerhet vita, heterosexuella medelålders män) fortfarande är kraftigt överrepresenterade där makten och pengarna finns. Hon drar slutsatsen att de bygger ett samhälle som passar dem själva och det sticker ut i dagens feministiska klimat, där män som grupp, i linje med teorierna om könsmaktsordningen, sällan pekas ut som ett problem.

Åsa Romson påpekar också att män är mindre benägna att ändra sig för att skona miljön och att klimatförändringarna, om man hårddrar det, orsakas av rika män men drabbar fattiga kvinnor; dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barn menar hon.

- Vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?

Det är kanske inte sofistikerat hela vägen men uppfriskande uppriktigt och visst kan Miljöpartiet tjäna på att på allvar gräva fram sina feministiska rötter. Åsa Romson har på fötterna när hon talar om sitt partis feminism. I allt från det uppenbara med delat ledarskap och en medveten könsfördelning på alla nivåer, till jämställdhetsintegrerade budgetförslag där en större del av kakan går till kvinnor. I partiet finns en långtgående jämställdhetssträvan, även om den inte alltid kommer till uttryck i det mediala och politiska spelet. När Miljöpartiet grundades för över 30 år sedan fanns starka band mellan kvinno-, miljö- och fredsrörelsen och det präglade partiets ansats och politiska program.

Många kvinnor (och en hel del framsynta män) med feministisk medvetenhet har sedan varit delaktiga i att formulera politiken. I Miljöpartiet finns också förhållandevis goda chanser för "gräsrötterna" att påverka politiken. Visst har de stora gröna profilerna ändock oftast varit män, och här står även Åsa Romson i skuggan av sin populäre partner, men det säger kanske mer om samtiden än partiets politik.

olkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen manifesterade tillsammans med Kvinnor för Fred på tisdagen mot SKB:s (Svensk kärnbränslehantering AB) nya transportskepp för radioaktivt avfall, m/s Sigrid.

Medan ceremonin för skeppets dop och invigning pågick med talrik publik vid kajen, iscensatte FMKK- och KFF-medlemmar ett begravningståg. Ett gammalt oljefat, som fick symbolisera kärnkraftsavfall, bars fram och tillbaka förbi Sigrid och festdeltagarna.

Vägen var flankerad med flaggor, solmärken som fladdrade i vinden. My Leffler och Olof Buckard höll brandgriftetal både vid fartyget och på Donnersplats.