Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 27, 4 juli 2014
Ett upplivande knippe sånger
Songs to Poems by Karin Boye
Blue Ejder with Neil Yates
Rosanna Records
"I Göteborg skrivs ingen dikt, där skrivs fakturor", som den norske nationalskalden Bjørnstjerne Bjørnson en gång skrev.
Och stadens poeter är väl dolda, men de finns där. Utanför stadsbiblioteket står en mörk staty av poeten Karin Boye, till synes oberörd av den omfattande renovering byggnaden genomgått (vilket inte är så konstigt - utvändigt märks just ingen skillnad alls såhär efteråt). Under de varmare delarna av årets årstider hamnar alltid små blommor mellan statyns tumme och pekfinger.
En av de vackraste detaljerna i stadsbilden är just denna lekfulla hedersbetygelse åt skönanden, flatikonen och den orädda radikalen, som visat vägen till poesin för så otroligt många.
Som en sådan liten blomma kan man betrakta även Blue Ejders nya skiva med Boyes texter, i original och (förtjänstfullt) översatta till engelska av David McDuff. Det är den existentiellt orienterade Boye som möter oss i texterna, den som kunde sätta ord på sin syn på människans relation till människan, sig själv och ensamheten. Till dessa melodier som ligger folkvisan närmast, men ofta drar åt det jazziga.
Detta musikaliska idiom torde också varit det som legat skalden själv närmast. Under hennes vistelser i Berlin torde mången blå takt ha ackompanjerat hennes upptäcksfärder i kabaretlivet, möjligen grumlad av det barbariets hot som då - liksom nu - tornade upp sig runtom på kontinenten. Fina Spellbound har tidigare getts ut på Marelds skiva And So it Goes.
Spåren visar upp ett varierande temperament, ett spektrum som spänner sig från Aubin Vanns lågmält akustiska arpeggioballader (ibland i elektrifierade, mörkare tappningar, såsom i slutet av skivan) till mer svängiga nummer burna av Neil Yates exakta blås (härligt rivigt på Aldrig Är Skogen Så Lycklig Som Nu).
Sunniva Brynnels väna men kraftfulla stämma plockar ut Boyes texter ur den ensamme poesiläsarens bubbla, förvandlar dem och för dem till helt nya miljöer (Many Voices har rentav en ton av Joan Baez). Hon skapar även effektfulla, lite ödsliga harmonier med olika klaviaturers tillhjälp, som på In The Dark. Man får en stark känsla av att många av kompositionernaskulle göra sig mycket bra på en estradscen i det mindre formatet, någonstans där vinglas stilla klirrar, cigaretter glöder och drömmar mognar.
Helhetsintryck - mycket positivt. Ett spännande och upplivande knippe sånger.