Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 19 juni 2014 Kostnadsnyttig krisanalys I
alla frågor som jag trängt in i (slamspridning, kärnkraft, tillverkning av margariner osv) så finns det en konstruktion hos myndigheter och näringsliv som utgår från att det moderna/tekniska samhället och dess människa behöver dessa verksamheter och accepterar de olika negativa effekterna. Har man väl bestämt att det är orimligt att avbryta verksamheten, så skaden i stället värnas och försvaras. Man anser att något annat skapar onödig oro. Politiker förses av myndigheter och forskare med skickligt utformade jämförelser och argument. De flesta gränsvärden som jag stöter på i olika sammanhang är pragmatiskt utformade - först ser man vilka de faktiska halterna är och behovet av spridning/utsläpp - sedan sätts gränsvärdena så att verksamheten möjliggörs. I många fall undersöker man inte storleken på föroreningsspridning och utformar inte ens ett gränsvärde, trots att man vet att det skulle behövas. Sedan får detta kosta vad det vill när det gäller vår hälsa. Ett viktigt instrument inom denna riskhantering är så kallad kostnadsnytta-analys. Ett cancerdödsfall påstås ha ett samhällsekonomiskt värde vid cirka 15 miljoner kronor. Anta att en kärnkraftsanläggning orsakar (enligt interna, inte offentliga uppgifter) fem cancerdödsfall per år, så har detta det samhällsekonomiska värdet 75 miljoner kronor. Men själva anläggningen inbringar ett samhällsekonomiskt värde på säg 200 miljoner kronor per år. Att ifrågasätta verksamheten blir då orimligt - ett ord som många diskussioner om risker och cancer stannar vid. Att barn får leukemier runt kärnkraftverk är välkänt från många ställen i världen - även Barsebäck i Sverige. (Den enda svenska undersökningen som redovisats.) Att avbryta kärnkraftsutvinningen för dessa cancerfall anses orimligt. I stället konstruerar man en skenbild av andra "troliga" orsaker. Det mest uppfinningsrika argumentet till canceruppkomst runt anläggningarna var örnbräkensporer i luften, vilka ansågs cancerframkallande! Vidare tillämpar man en föråldrad och oriktig metod för att översätta stråldoser till förväntade cancerfall. Man kan därför hävda att "våra beräkningar visar att stråldoserna inte kan vara orsaken till cancerfallen". Man medger dock att beräkningsmetoderna inte gäller för små barn. Jag tycker att Tyskland har undersökt cancerförekomst runt kärnkraftverken på ett bra och oberoende sätt. Det allvarliga resultatet har blivit en stark kraft för kravet på avveckling. Det är hög tid för oss i Sverige att genomföra en motsvarande utredning. Ett problem är att det är svårt att få ut cancerdata på så kallad församlingsnivå, vilket är en viktig förutsättning. Men allt detta är möjligt om man går genom ett universitet/högskola. Ett vanligt sätt att rigga denna typ av undersökningar för att på förhand undvika att man får ett ovälkommet besked, är att undersöka ett stort område runt utsläppen. Då drunknar cancerfallen i en stor mängd andra fall och resultatet blir inte statistiskt signifikant. Jag tror att en stor oberoende undersökning av situationen i Sverige i likhet med i Tyskland skulle bli ett kraftfullt argument för avveckling. Slutligen vill jag påminna om att våra svenska reaktorer släpper ut några av de mest giftiga och cancerframkallande ämnen vi känner runt anläggningarna genom skorstenarna och med kylvattnet. Det behövs inte många atomer från dessa för att orsaka sjukdom: plutonium och polonium. |