Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 13 juni 2014
Mjölkgården med helhetssyn
Suzanne Hedberg ville rädda en bit mark från miljöförstöring och köpte jordbruksmark i Sörmland där hon bygger upp ett småskaligt ekologiskt kretsloppsjordbruk enligt biodynamiska principer.
Korna går fritt i ladugården och förs två gånger om dagen in till mjölkgropen där spenarna tvättas och inspekteras manuellt innan mjölkmaskinen sätts på.
På Ullberga mjölkgård behandlas kon som det värdefulla väsen hon är och inte bara som en produktionsenhet. En gård med ett gårdsmejeri där mjölk och ost produceras på ett modernt och hållbart sätt, med omsorg om människa, djur och natur.
Att kunna erbjuda konsumenten det allra bästa genom en kvalité som genomsyrades av helhetstanke i alla led. På gården vill hon också ha möjlighet att ha en viss besöksverksamhet, för att visa hur ett kretsloppsjordbruk kan se ut. Dessutom tycker hon att det skulle vara roligt om platsen på sikt kan utvecklas så att fler verksamheter kan tillkomma. Kanske en trädgård som kan använda en del av gödseln eller glada grisar som matas med vasslen från ostproduktionen.
- Att förverkliga denna intention är en spännande väg att gå och vi har nu kommit en bit på väg", säger Suzanne.
Suzanne har låtit bygga en ny ladugård med mjölkgrop, anpassade efter kornas behov, en hölada med torkanläggning samt det lilla gårdsmejeriet. Dessa byggnader är nu på plats och ostproduktionen är igång. Markerna odlas och jorden förädlas. Vi är, förutom Suzanne, Job Michielsen och Cecile S Jongers, arrendatorerna, " utan vars medverkan, erfarenhet och kunskap av biodynamiskt jordbruk, projektet nog inte hade kunnat komma tillstånd". Dessutom är mejeristerna Thomas och Arne Stenius med lång erfarenhet av osttillverkning på Järna Mejeri, nu verksamma på gården. Varis Bokalders har varit behjälplig som miljöarkitekt.
Gården som organism
Gården betraktas som en organism, en helhet. Allt som djuren ska äta, gräs och hö produceras på den egna gården och all gödsel som djuren producerar används som gödsel på de egna markerna. På sommaren går korna ute och betar gräs och vintern tillbringar de frigående i den nya ladugården där de äter hö. Man håller inte fler kor än vad det foder som man producerar på gården räcker till för.
I den nybyggda höladan finns en hötork med luftsolfångare i taket och med en avfuktare vid fläkten. Ju snabbare det nyskördade höet torkas desto högre blir dess näringsvärde och ju mindre risk är det för att det kommer in mögel i höet.
Energin på gården produceras med förnybara energikällor. På logens tak sitter nu solceller som producerar el. I ladugårdens servicedel finns ett pannrum, där värmen produceras via en modern vedpanna och med solfångare som finns på taket. Värmen lagras i två ackumulatortankar varifrån man får sitt varmvatten och sin vattenburna värme.
Avloppsanläggningen från ladugården är försedd med en fosforfälla och den uppfångade fosforn förs tillbaka till åkermarken.
Korna behandlas med respekt
Job och Cecile har köpt in kor, kvigor, kalvar och tjur med målsättningen att bygga upp en bra besättning. Hitintills har 8 kalvar fötts på gården. De har valt kor som är lugna och ger en högkvalitativ mjölk, till skillnad från att ge så mycket mjölk som möjligt. De sköter om sina kor väl, håller dem friska och starka så att de inte blir sjuka. Målet är att inte använda antibiotika. Om en ko blir sjuk, skiljs hon av.
Job och Cecile strävar efter att ge korna ett så bra liv som möjligt. Korna får ha kvar sina horn. De får gå fritt och ligga mjukt på en glidströbädd av halm från gården. Man har en tjur som betäcker korna och korna får behålla kalven hos sig den första tiden. Man har valt att inte ha robot utan mjölkar korna i en mjölkgrop där man träffar varje ko två gånger om dagen och ser hur hon mår.
Höost direkt från mjöken
Vi anser att kvalitén på mjölken påverkas av vad korna får äta. Kornas fyra magar är anpassade till gräs och hö och om man ger dem sojabönor (från Brasilien) eller ensilage så stör man det intrikata samspelet mellan matsmältning och idisslande och får en sämre kvalitet på mjölken. Höost är ett begrepp på kontinenten, och där man menar att en riktigt bra ost kan bara göras på en riktigt bra mjölk, det vill säga mjölk från kor som äter hö och gräs, som deras magar är anpassade till.
Mjölken ska också vara så färsk och obearbetad som möjligt. Därför varken homogeniseras eller pastöriseras mjölken. När korna mjölkats pumpas mjölken varsamt, med en diafragmapump, raka vägen till ostgrytan. Anläggningen är byggd så att man tar in hö i den ena änden och får ut ost i den andra änden.