Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 5 juni 2014
Feministisk ekonomi och politik
lin Wägner konstaterade under första halvan av föregående århundrade att en manlig värdeskala tillämpas då det gäller att bestämma vad ett land först och främst bör ha råd med. I dag kallar vi det för patriarkala strukturer och säger att vi vill ha en feministisk samhällsförändring. En förändring som grundar sig på ett erkännande av att det finns en över- och underordning mellan människor, och att den ska ändras så att vi når målet om en jämställd värld.
Miljömedvetna män som Anders Wijkman och Johan Rockström efterfrågar en annan typ av ekonomi. De grundar sig på beslut som världens länder enades om i Rio de Janeiro sommaren 2012, där det bestämdes att sociala och ekologiska värden ska jämställas med ekonomiska värden. Men fortfarande saknas grundläggande analys av hur denna värdering sker beroende på vem som gör den.
Världen styrs av män, både ekonomiskt och politiskt. Faktum är att 82 procent av världens politiska ledare är män, över 90 procent av världens företagsledare och investerare är män, banker styrs av män och forskarvärlden domineras av män. Genusforskare talar om manlig hegemoni. Jag menar att det är en viss sorts män inom vissa dominerande företag i vissa ekonomiskt dominerande länder som tillåts styra hela den ekonomiska värdeskalan.
Kapitalismen som idé bygger på att allt är gränslöst och tillåtet. Och finansmarknaden saknar miljö- och jämställdhetskrav, det pengarna jobbar med kan vara hur miljö- och könsvidrigt som helst och samtidigt ge multiklirr i kassan för fondsparare och aktieägare.
För feministiska ekonomer är en omställning av ekonomin nödvändig. Välfärdsekonomi måste inkludera det som traditionellt kallats kvinnligt, det vill säga värden skapade utanför marknaden där oavlönat arbete i hemmet ingår. Ekologiska och sociala värden - att se ekonomin utifrån ett helhetsperspektiv - är en grundförutsättning. Dessutom är externa effekter en realitet, det vill säga där tredje person påverkas av utbytet mellan parter, konsumenter/producenter. Att dessa konsekvenser glömts bort i marknadsspelet menar feministiska ekonomer är förklaringen till att vi fått just ojämlikhet och miljöproblem. Både köpare och säljare ska vara nöjda med transaktionen, annars ska den inte ske. Men i dag får alla dela på olägenheterna.
Ett annat "marknadsgissel" är att hållbarhet kräver ekonomisk jämlikhet, medan frihandel utan ekologiska och jämställda villkor leder åt andra hållet, ökade klyftor. Ytterligare en konsekvens av detta är att feminiseringen av fattigdomen ökar eftersom kvinnor redan är i majoritet bland dem med låga inkomster.
Det svenska EU-valet ger två tydliga signaler, miljö- och klimatarbete ska prioriteras och kvinnor ska delta i beslut på lika villkor. För att bryta de patriarkala strukturerna och få en kommissionsordförande som vill arbeta för öppenhet, som Ska Keller (Bündnis 90/Die Grünen) från den gröna gruppen, krävs mobilisering från civilsamhällets olika frivilligorganisationer, NGO:s. I Europa heter det feministiska samarbetsorganet Europeiska kvinnolobbyn, EWL, som ställer krav på att kvinnor ska kvoteras in så att alla beslut på alla nivåer sker jämställt.
Forskningen styrker att kvinnor generellt är mer försiktiga än män. Det är civilsamhällets kvinno- och miljörörelser som kräver tillämpning av den så kallade försiktighetsprincipen, som EU bestämt ska gälla. Det kan handla om kärnkraftens avveckling och introduktion av genmodifierade jordbruksprodukter, GMO. Det kan även gälla introduktion av kemikaliska produkter vars biverkningar och samvarierande effekter med andra kemikalier inte är kända. Och det är Ska Keller som tydligast tagit ställning när det gäller det Transatlantiska frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Hon och gröna gruppen kräver att avtalet ska vara transparent före beslut, det vill säga innehållet ska vara väl känt för alla innan det beslutas.
Som jag ser det är det mest marknadshämmande i dag att kvinnor hålls utanför villkoren för arbete och handel, att klimatet löper amok och att jorden förgiftas och utarmas. Handelsfrihet ska inkludera både dem som producerar varor och tjänster och dem som lever och verkar på platser där naturresurser tas i anspråk för produktion. En frihandelszon mellan EU och USA blir världens största marknad.
De som räknar traditionellt på bruttonationalprodukt menar att förslaget kan ge länderna inom EU en ökning av BNP med 0,5 procent, eller 1,1 biljoner kronor årligen. Sveriges export till USA beräknas öka med 17 procent, och motsvarande import med 15 procent. Handelsministern Ewa Björling (M) menar att varje familj skulle få drygt 1700 kronor mer att röra sig med. Fast så funkar ju inte en ekonomi, BNP är inget välfärdsmått och vilka mervärden som handeln i sig skapar och till vem är inte känt, eftersom det räknesättet inte ingår i kalkylen.
Redan i dag har EU och USA låga tullar inom flera handelsområden. TTIP går längre än vanliga frihandelsavtal inom WTO, handelsavtalet ska harmonisera regleringslagstiftningen så att ett företags produkter inte ska behöva genomgå två olika kvalitetssäkringskontroller för att få tillträde till båda marknaderna. Men faktum är att EU har mer ambitiösa hälso- och miljöskyddslagar än USA. Några exempel är att det ingår i USA:s kycklingproduktion att klortvätta kycklingarna och det anses okay att köttdjur hormonbehandlas för att växa snabbare. Djur packas ihop och hålls "friska" med antibiotika. I USA är det också lagligt att genmodifiera majs och soja.
Och så har vi alla plaster där EU lagt fast en gemensam spelplan, REACH, den är inte tillräcklig men den finns, tillämpas och medför utfasning av de allra farligaste kända kemikalierna. Det är högst rimligt att befara att det kan bli EU som får harmonisera sig med USA:s lagstiftning. Men i den bästa av världar är det EU:s jordbruks- och kemikaliepolitik som blir ledande i USA. Jag menar att civilsamhällets roll som påtryckare är större än någonsin i de båda kontinenterna, men det förutsätter insyn.
En annan del i TTIP-avtalet som de stora företagen vill ska regleras är något som kallas Investor State Dispute Settlement (ISDS), en form av investeringsskyddsmekanismer. Sådana kan skrivas in i frihandelsavtal för att garantera att ett utländskt företag inte ska förlora sitt investerade kapital om landet på rättsliga vägar omöjliggör förväntad vinst, till exempel om ett enskilt land inte vill tillåta genmodifierad mat och hävdar sin nationella lagstiftningsrätt. Här kan också miljölagstiftning vid gruvbrytning ingå. Den föreslagna klausulen i TTIP-avtalet är mycket kontroversiellt då den också innebär att alla skiljedomsmål mellan företag och stater förutsätts avgöras av speciella internationella domstolar som inte står under nationell lagstiftning och inte erbjuder offentlig insyn.
Som jag ser det skulle det innebära godnatt för både nationell och lokal politik samt civilsamhällets möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. Gröna kvinnor saknar ledande politiker utanför den gröna rörelsen som tar ställning och framträder med sina åsikter i frågan. Jag vill ha feminism nu!