Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 30 maj 2014
Ickespridningskonferens i New York:
Inget beslut om kärnvapen
Gapet växer mellan de länder som i realiteten vill ha kvar kärnvapnen och de som vill se en aktiv nedrustning. De stora kärnvapenmakterna USA och Ryssland moderniserar sina stridsspetsar för miljardbelopp och luften håller på att går ur icke-spridningsprocessen. Ingela Mårtensson rapporterar från FN-förhandlingarna i New York.
Den 28 april-9 maj hölls en FN-konferens i New York om icke-spridning och nedrustning av kärnvapen. Meningen var att man skulle anta ett gemensamt dokument inför den översynskonferens av icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation-Treaty, NPT) som ska hållas om ett år. Men staterna kunde inte enas. Gapet växer mellan å ena sidan kärnvapenstaterna och deras supporters och å andra sidan icke-kärnvapenstater som vill att kärnvapen ska elimineras i enlighet med NPT-avtalet.
NPT-avtalet består av tre delar: icke-spridning av kärnvapen, nedrustning samt fredlig användning, det vill säga kärnkraft. Avtalet trädde i kraft 1970.
Icke-spridning
När NPT-avtalet skrevs så fanns fem kärnvapenstater: Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien, och USA - alla permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Sedan dess har ytterligare fyra tillkommit; Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea.
I Europa finns cirka 200 amerikanska taktiska kärnvapen utplacerade i Nato-länderna Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet och Tyskland. Många anser att det bryter mot icke-spridningsavtalet, som förbjuder kärnvapenstaterna att överföra kärnvapen till icke-kärnvapenstater. Motståndet till dessa utplaceringar växer bland befolkningarna.
Nedrustning
Kärnvapenstaterna har förbundit sig att successivt avveckla sina kärnvapenarsenaler för att nå målet - en kärnvapenfri värld. I högtidliga tal verkar det som om alla är överens om detta mål. Men i verkligheten ser det annorlunda ut. Ryssland och USA har visserligen reducerat vissa av sina vapen med avtalet "New Strategic Arms Reduction Treaty" (nytt Startavtal), som presenterades på översynskonferensen 2010 som en framgång för NPT-processen.
Men samtidigt moderniserar kärnvapenstaterna sina arsenaler. USA lägger ner 10 miljarder dollar på att modernisera och ersätta fyra olika B61-bomber med en bomb B61-12. Därmed förlängs kärnvapenprogrammet med 30-40 år. Varje ny bomb kommer att kosta cirka 25 miljoner dollar. Ryssland annonserade i november 2013 att de kommer modernisera sina vapen för att möta nya kommande hot. Kina planerar för utökning av sin kärnvapenarsenal i långsam takt.
En av de så kallade pelarna i NPT-avtalet gäller den fredliga användningen av kärnteknologin, det vill säga kärnkraft. Många stater talar sig varma för denna del av avtalet i likhet med Sverige. Andra varnar för kärnkraftens problem med säkerhet och avfallsfrågan som inte är löst. Dessutom är det svårt att komma ifrån kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen.
Kärnvapenfria zoner
De länder som har anslutit sig till ett av avtal om kärnvapenfri zon är förbjudna att tillverka, provspränga, lagra eller skaffa kärnvapen. Idag omfattar kärnvapenfria zoner mer än hälften av jordens landyta (varav 99 procent på södra halvklotet) och 119 av världens 195 länder.
Sedan 1974 antar FN:s generalförsamling varje år en resolution om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern men än så länge utan resultat. För att aktivera processen beslöts 2010 att en konferens om att etablera en zon fri från massförstörelsevapen i regionen skulle äga rum 2012 i Helsingfors. Men på grund av olika invändningar så blev den inte av. Ryssland föreslog nu att den skulle äga rum den 1 december i år. Men Finlands ambassadör gjorde klart att så kommer inte att ske.
Många seminarier äger rum i ämnet, bland annat av före detta egyptiska diplomater och en israelisk motståndsrörelse som arrangerade en konferens i Haifa i januari 2014. Det vore en fantastisk framgång om en sådan frizon kunde etableras i ett område som är så konfliktdrabbat som Mellanöstern. Ett seminarium med ungdomar från regionen gav ett otroligt hopp om framtiden.
Arktis och Skottland
Under konferensen framfördes förslaget om ett kärnvapenfritt Arktis. På grund av klimatförändringar smälter isen och öppnar för nya utmaningar; möjlighet att utvinna energiresurser, nya transportleder och fiskevatten. Det kan orsaka nya konflikter mellan länderna runt Arktis. Det finns förslag från organisationer i Kanada och Danmark om att skapa en kärnvapenfri zon i Arktis. De nordiska länderna borde ta sådana initiativ liksom arktiska rådet.
Storbritannien har sina kärnvapen (Trident) placerade på ubåtar som är stationerade i Faslane, Skottland. Den 18:e september röstar skottarna om att bryta sig loss från UK och bli en självständig stat. Det ledande partiet har annonserat att de vill få bort kärnvapnen från Skottland. Det kommer att ställa UK i en besvärlig situation då det blir svårt att finna lämplig hamn att förlägga kärnvapenbestyckade ubåtar till. Samtidigt diskuteras modernisering av Trident. Kärnvapenmotståndarna ser fram emot den skotska folkomröstningen med spänning. Det är inte helt omöjligt att Storbritannien avskaffar sina kärnvapen och genom sitt föredöme påverkar andra.
Under uppföljningskonferensen 2010 tog Norge initiativ till att studera de humanitära konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Sverige har inte skrivit under detta upprop med motiveringen att det är diplomatiskt ointressant. Bland civila samhällets organisationer ses detta initiativ som mycket intressant och som en möjlighet att komma ur det dödläge som nu råder inom NPT.
Nato och kärnvapen
Nato är inte undertecknare av NPT-avtalet men deras medlemsländer är det. Medlemmarna talar för avveckling av kärnvapen men samtidigt ställer de sig bakom Natos kärnvapenstrategi - medlemsländerna ska garanteras säkerhet genom en mix av konventionella vapen och kärnvapen.
Nato är världens största kärnvapenallians och går under beteckningen den nukleära alliansen. Vissa menar att Nato:s expansion i sig är en spridning av kärnvapen.
I Europeiska unionen ingår två kärnvapenstater; Frankrike och Storbritannien. Därför är det väldigt känsligt att diskutera kärnvapen överhuvudtaget. Det visade sig också att EU hade ett mycket intetsägande inlägg under konferensen.
Sverige planerade att skaffa kärnvapen under 1950- och 60-talet. Men på grund av folkliga protester - inte minst från Socialdemokratiska Kvinnoförbundet och kulturvänstern - så stoppades programmet. I stället verkade Sverige för kärnvapennedrustning. Idag har den inställningen förändrats och nu hör den svenska regeringen till kärnvapenstaternas supporters. Det är beklämmande.
Luften går ur processen
Sedan 2010 har jag följt NPT-konferenserna för Kvinnor för Fred. Denna gång kändes det som att luften håller på att gå ur NPT-processen. Många tvivlar på att vi inom överskådlig tid kommer att nå målet en kärnvapenfri värld eftersom kärnvapenstaterna talar med dubbla tungor. De har inga planer på att avveckla kärnvapnen. Kärnvapenstaterna anser att de behöver kärnvapen som en säkerhet för sina länder. Samtidigt är de mycket angelägna om att andra länder inte ska få tillgång till kärnvapen.
Civilsamhällets organisationer gör ett fantastiskt arbete för att sprida information och verka för en kärnvapenfri värld. De välkomnar Norges förslag som framhäver den humanitära aspekten. Kärnvapnens effekter är så oerhörda att de bör förbjudas. Röda Korset står till exempel bakom detta krav. Ur denna process och inte NPT kanske vi kan nå ett förbud mot kärnvapen - trots Sveriges motstånd.