En framtid med vikande resurser

gronomen och SLU-forskaren Bengt Bodins djuplodande reflektioner och erfarna bedömningar av våra (svenska) möjligheter till ett hållbart liv framöver visar något helt annat än den "gröna" ekonomi många politiker så flitigt talar om.

Bengt Bodin är agronomie doktor och har mångårig erfarenhet som lärare och forskare inom växtproduktionsekologi och relaterade nutidsfrågor. Archie Duncansson, aktiv inom omställningsrörelsen, diskuterar här runt Bengt Bodins senaste bok. (Foto: Bokfärlaget Panta Rei)

Hans utgångspunkt i sin senaste bok, När vinden vänder, är den bioproduktiva marken, mark som det växer på ("grön" mark inklusive till exempel skog, grässlätter och våtmarker), som varje människa på jorden i genomsnitt har till sin försörjning. Den är inte stor, endast 1,1 hektar eller 100 meter gånger 110 meter, lite mer än en fotbollsplan. På denna ska all vår mat odlas, energi samlas, koldioxid absorberas, vårt vatten renas och dessutom allt avfall tas omhand. Naturens djur och växter ska också finna ett friskt livsutrymme här.

Om man börjar med maten, så konstaterar Bodin att den del av vår jordplätt som är lämplig för odling redan är maximalt utnyttjad. På den kan man odla för vårt basbehov av mat, låt vara ej så mycket kött. Men att det skulle finnas mark över till odlingar för fordonsbränsle är uteslutet, inte bara i Sverige utan även i resten av världen.

Bodin konstaterar att det finns möjlighet till ett drägligt liv för alla, han menar då allas basbehov, men inte mer. Allt utöver basbehovet innebär att man har tagit någon annans mark i anspråk någonstans i världen. Därför kallar Bengt Bodin oss i den rika delen av världen för "bidragstagare" och hävdar att de som konsumerar mest är de största bidragstagarna.

Maten är i dag helt beroende av olja, hela vägen från jord till bord till avfallets omhändertagande i reningsverk och värmeverk. Vad händer när oljan blir dyrare, eller uteblir på grund av kriser? Utan insats av olja blir man tvungen att helt gå över till ekologisk odling, och då sjunker avkastningen till cirka hälften. Skördarna räcker ändå till att täcka näringsbehovet, men guldkanten såsom kött begränsas starkt, liksom jordgubbar i januari.

Sedan EU-inträdet har vi inga beredskapslager för mat. Om det blir kris, med ransonerade transporter, så får vi klara oss själva. Vi får då även räkna med ökad inflyttning från trångbodda, jordfattiga delar av unionen till Sverige. Under svåra tider, såsom nu i exempelvis Grekland, flyttar människor tillbaka ut på landet där maten finns. Bodin ser en sådan ruralisering som sannolik även i Sverige.

Förnybar energi är ett begrepp som Bengt Bodin går hårt emot. Dels menar han att all energi är oförstörbar och bara byter form, till exempel från biomassa till el, med kvalitetsförluster i varje omvandling. Praktiskt tagit all energi som vi kan utnyttja kommer från solen direkt eller via växter, vind och vattenrörelser. Energin från växterna är redan fulltecknad på vår lilla 110 meter bit "gröna" jord. Då återstår solenergi, vindkraft och något ytterligare energislag om detta inte tar "grön" mark i anspråk, förgiftar omgivningen eller kostar mer än det smakar.

Alla former av förnybar energi sätter Bengt Bodin under lupp och finner att samtliga bidrar till det moderna samhällets avfallsberg: Det mesta som produceras med hjälp av energi blir till avfall som naturen inte kan ta emot och utnyttja för att bygga upp nya resurser igen.

Avfallet är alltså den begränsande faktorn för samhället i stort och för alla dess ingående delar inklusive energiindustrin. Energiindustrins eget avfall är fossilbränslens koldioxid, kärnkraftens riskfyllda atomsopor med mera.

"'Grön ekonomi' är ingen patentlösning så länge vi fortsätter med nuvarande livsstil och materiella tillväxt."

Färsk biomassa hjälper inte, menar Bengt Bodin, förbränningen ger också här koldioxid samt aska, som oftast är förorenad och måste deponeras. Vattenreningsverk är i längden odugliga då de skapar slam som är förorenat och släpper igenom tungmetaller och mediciner med flera skadliga ämnen. Hela systemet, inklusive samhällets kemikalieanvändning, måste förändras för att näringen i urin och avföring ska kunna cirkuleras.

Att skapa slutna kretslopp i industriproduktionen vore en dellösning, menar Bengt Bodin, om det inte vore så att de flesta människor i världen vill ha materiell tillväxt som äter upp alla sådana vinster. Många fattiga i världen har industriländernas livsstil för ögonen och världsbefolkningen ökar.

"Cirkulär" och "grön ekonomi" är således inga patentlösningar så länge vi fortsätter med nuvarande livsstil och materiella tillväxt. Det som behövs är i stället minskad konsumtion och utfasning av alla farliga ämnen. För detta krävs EU-lagstiftning och massiva folkbildningskampanjer som lyfter fram personligt ansvar och lär oss förstå att vi inte kan smutsa ner vår lilla jordplätt, dess grundvatten och luft.

Vidare måste vi lära oss att nuvarande levnadssätt bygger på bidrag både från det förgångna (fossil energi) och från framtida generationer (förstörda marker, förlorad skog, utfiskade hav, utrotade arter med mera). Vi lever långt utöver vad naturen ger oss varje år.

Att vi blir allt fler som ska dela på kakan är väl bekant: Befolkningsstorlek är en del i beräkningen av hur stor bit bioproduktiv mark som varje individ har till sitt förfogande. Européernas markbit är endast 0,7 hektar, mindre än världsgenomsnittets 1,1 hektar. Europén kan upprätthålla sin standard endast genom import, det vill säga genom resursbidrag från andra delar av världen. Således mår alla, även européer, bra av ökad familjeplanering, samt av att solidariskt dela på de begränsade naturresurser som finns. Sverige är glesbefolkat och kan vänta ökad immigration i en tid av global resursbrist.

Framtidens möjligheter begränsas framför allt av natursystemets årliga återväxt och dess möjlighet att ta emot människans avfall. Bengt Bodin vill att forskningen ges i uppdrag att undersöka möjligheterna och förtydliga ramarna som vi måste hålla oss inom. Han ålägger politikerna ansvaret att grundutbilda sig inom området, lägga ut forskningsuppdrag och sedan följa rekommendationerna.

Det finns säkert mycket att forska både djupare och bredare om, men Bengt Bodin ger en utmärkt och lättläst översikt på hållbarhet från ett systempers-pektiv. Bland många slutsatser man skulle kunna dra för politiken är följande:

Tar vi Bengt Bodins analys på allvar och planerar därefter, så kan vi förvänta oss ett "värdigt" liv med trygghet och humana relationer, men inte "guldkant" med bilar, flyg med mera lyx som vi är vana vid.

Däremot kommer vi och våra barn att stå bättre beredda inför den framtid med vikande naturresurser som redan är på väg.

Bengt Bodins bok När vinden vänder utkom på Panta Rei förlag och recenserades i MM 8-2014