Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 17, 25 april 2014
Kuba hjälpte Tjernobylkatastrofens offer
Den 26 april 1986 inträffade katastrofen i Tjernobyl. När radioaktiva partiklar spreds över Europa blev många barn sjuka. Fyra år senare inleddes ett hjälpprogram på Kuba. Trots landets skakiga ekonomi tog man under programmets gång fram till 2011 emot 30 000 barn i Tarará.
Barnen stannade från två månader upp till flera år för att få frisk luft, närande kost och medicinska behandlingar.Varför gör ni det här egentligen? frågade jag direktören för Tarará.
- Ja men de behöver ju hjälp och vi kan hjälpa dem, förklarade han.
Det var med en grupp av hälsovårdsarbetare från Sverige som jag var på studiebesök i Kuba 2006. Vi hade kommit till den semesteranläggning vid havet som före revolutionen tillhörde överklassen men nu gav hälsan åter till unga offer för kärnkraftsolyckan 1986, vilket hade drabbat dem eller deras föräldrar. Kuba lät dem få frisk luft, havsbad, närande kost och medicinska behandlingar trots att landet självt led brist på det mesta.
Fidel Castro hade tagit emot den första gruppen av 100 barn från Vitryssland 1990. De var skadade, sjuka, sjukliga och undernärda fyra år efter olyckan. Då var Sovjetunionen fortfarande Kubas viktigaste handelspartner och bundsförvant. Sammanbrottet i Östeuropa orsakade en kris i Kuba, då USA:s makthavare med sin inringning och blockad räknade med att äntligen knäcka landet. Det kubanska samhället överlevde dock och återhämtade sig. Trots att de själva skulle behövt bistånd fullföljde kubanerna sina hjälpinsatser, och programmet för strålskadade från Vitryssland och Ukraina var en.
Fick inte publiceras
Tio år tidigare hade fotografen Charlotte Thege varit där och blivit väldigt gripen. Hon skrev en artikel men fick inte publicera den (det var ju något positivt om Kuba!). I artikeln stod bland annat:
När jag kommer in på en sjukvårdsavdelning med mina kameror blir en grupp barn intresserade på ett lågmält, lite sorgset sätt. När jag tänker på hur deras liv i ett slag förändrades kan jag inte hålla tillbaka tårarna och försöker dölja gråten med kameran. Barnen berättar att de längtar hem. De saknar sina familjer och gamla kamrater. Jag anar deras oro för vad som ska hända med dem. Men när jag höjer kameran ler de lite blygt mot mej.
Isoleringens tröst är att ha kompisar som talar samma språk och som befinner sig i samma situation. Den rysktalande kubanen Carlos tolkar vad sjukhusets läkare vill förklara för en cancersjuk flicka, lugnt, engagerat, allvarligt. Flickan nickar tyst men verkar på något sätt frånvarande, utan all möjlighet att själv ta ställning eller påverka sitt enda liv. Carlos reser flera gånger per år till Ukraina, Vitryssland och Ryssland för att informera de sjukas familjer och läkare på platsen om hur barnen mår och hur de vårdas.
När hjälpprogrammet avslutades 2011 hade nära 30 000 barn behandlats vid Tarará.Imponerande insats
Charlotte berättade vidare:
I en rapport från 1995 kritiserar FN bristen på stöd från andra länder till offren för Tjernobyl-katastrofen. Enskilda svenska organisationer som Erikshjälpen och Hoppets stjärna och enskilda eldsjälar organiserar till exempel sommarlovsvistelser för barn från Tjernobyl. Men rent medicinsk vård och behandling i stor skala som på Kuba torde vara något unikt.
och avslutade:
Kanske tar Kuba hand om de drabbade som en gentjänst efter alla år av stöd? Det är ändå ingen självklarhet att ett fattigt land gör en så imponerande insats. Medkänslan och den mänskliga solidariteten med Tjernobyls offer gjorde mig varm om hjärtat.
Flera hundra barn och ungdomar var där vid vårt besök, och de fick stanna från två månader upp till flera år, beroende på sina behov. En del av barnen fick återkomma för nya behandlingar. Många av dem hade leukemi, sköldkörteltumörer och andra former av cancer. Andra hade hudsjukdomar och åter andra missbildningar från födseln efter att de utsatts för radioaktiv strålning i fosterstadiet.
Ett sista hopp
Mykola och Nina Rudenkos familj drabbades av en tragedi när deras son Volodymir fick diagnosen akut myeloisk leukemi med mycket liten chans att överleva. På den tiden bodde familjen i Belaya Tserkov i Ukraina, där det radioaktiva nedfallet varit extremt högt. De förtvivlade föräldrarna tog barnet till en rad sjukhus och specialister men utan effekt. Pojken hade bara några månader kvar att leva. Deras sista hopp var att låta pojken resa till Kuba.
Mamman fick följa med och pojken behandlades i ett helt år. Därefter tog pappan beslutet att lämna vänner, jobb och hus och förena sig med sin familj i Kuba, för nu hade de hopp. Inget annat betydde något. Som erfaren hantverkare satte han omedelbart i gång med reparationer och underhållsarbeten. Nina hjälpte också till som ersättningsmamma för andra barn och med skötseln av småbarnen.
Många botade
Vid vårt besök hade det gått 17 år. Mykola hade blivit vicedirektör för anläggningen och Nina chef för hushållsdelen. Under tiden hade Volodymir gift sig med Natasha, och nu hade de tvillingar som var helt friska.
Vi besökare fick vara publik på en musik- och dansuppvisning där några av barnen hade tydliga skador, medan det inte syntes något avvikande på de andra. Hjälpprogrammet avslutades 2011 och då hade nära 30 000 (trettiotusen) barn fått komma till Tarará. Många av dem hade botats från svåra sjukdomar. Vår grupp fick se sådana som fått njurtransplantation och sådana som genomgått mycket avancerad neurokirurgi. De allra flesta hade fått krafter och hopp att leva och fungera vidare i områden som fortfarande är förorenade av radioaktivt nedfall. Deras hemländer hade betalat flygbiljetten till och från Kuba. Det förtalade och misstänkliggjorda landet Kuba, som Sveriges regering motarbetar, hade ställt upp med mat, husrum, lärare och läkare. Men Kubas bistånd till fattiga länder och fattiga människor är mycket mera omfattande än så, och jag hoppas att det får komma fram i andra artiklar.
Fakta: Tjernobylkatastrofen
Kärnkraftverket Tjernobyl ligger norr om Kiev i Ukraina.
Den 26 april 1986 inträffade en allvarlig olycka i kraftverkets reaktor fyra, som förstördes i en explosion. Radioaktiva partiklar kastades 1 700 meter upp i luften och spreds med vindarna över stora delar av Europa.
Olyckan inträffade under ett experiment på låg reaktoreffekt för att undersöka om kraftverket kunde leverera ström om den externa strömförsörjningen bröts. Under experimentet hade vissa säkerhetssystem kopplats ur.
I november 1986 göts reaktor fyra in i en betongsarkofag för att förhindra ytterligare spridning av radioaktivitet.
Olyckan klassificeras på INES sjugradiga skala som en nivå 7-olycka.
Källa: wikipedia