Rättvisehandel för överlevnad i Guatemala

Med hjälp av ord och bild kan man resa långt. Det gjorde drygt ett 20-tal åhörare på Internationella kvinnodagen, lördagen den 8 mars. De lyssnade på Magdalena Hansen från Fair Monkey som bedriver rättvist handelssamarbete med det höga kravet att förbättra livsvillkoren för småskaliga producenter i bland annat Guatemala.

Mayakvinnorna är alla medlemmar i Asociacion Ixoq Askeema i byn San Juan la Laguna, Guatemala. (Magdalena Hansen från Fair Monkey längst bak) (Foto: Sara Paulsson)

Magdalena kom till Guatemala genom sin utbildning på Röda Korset där hon läste "Globalt Samspel" i 1,5 år. En vistelse i det centralamerikanska landet hörde till. Det var 1999-2000. Sex år senare bildade hon Fair trade/rättviseimportören Fair Monkey tillsammans med Monica Persson i Södra Halland.

"Fair trade är en spännande blandning av folkrörelse och marknadsaktör, som bidrar till att göra fattigdomen till historia", beskriver Röda Korset fenomenet på sin hemsida alltför käckt. I ett land som Guatemala där hälften av alla barn under fem år är kroniskt undernärda - den högsta andelen i Latinamerika och en av de högsta i världen -, där hela landet ägs av åtta familjer, där våld och mord hör till vardagen (cirka 6000 personer mördas per år) ger rättvisehandel med västvärlden en möjlighet att förbättra livssituationen för några få, framförallt mayakvinnor som annars lätt hamnar i maquilas, klädfabrikerna. Där syr för det mesta unga flickor för export under slavliknande förhållanden (över 80000 guatemalaner sysselsätts). Kvinnor och flickor som inte har möjlighet att utöva sitt traditionella hantverk ("i alla byar vävs med midjeväv") kan också lätt hamna i misär eller prostitution.

Utanför möteslokalen, rättvisehandelsbutiken mitt i Laholm, strålade vårsolen på den folktomma gatan när Magdalena tog oss med till den centralamerikanska republiken Guatemala, där Fair Monkey har samarbetat med olika kvinnliga hantverkskooperativ sedan 2006. Kvinnokooperativ som fredsprojekt i Guatemala, är hennes tema.

- Guatemala är idag en riktig bananrepublik, inleder hon sitt föredrag med en suck. Kaffe, socker och bananer har varit ryggraden i ekonomin. Jordbruket sysselsätter hälften av arbetskraften. Omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom och 13 procent i extrem fattigdom. Guatemalas demokrati som infördes 1938, 100 år efter självständigheten, slutade abrupt. 1954 störtades landets vänsterregering med hjälp av USA. På 1960-talet började ett grymt inbördeskrig som varade till 1996 då fredsavtalet slöts - 150000 döda, 50000 försvunna och cirka en miljon flyktingar, framförallt från Maya-folkgrupper som utgör en betydande del av Guatemalas ungefär 15 miljoner invånare, sammanfattar Magdalena. Enligt 2011 års statistik ansågs 59,4 procent vara mestiser och cirka 40 procent olika mayafolk. 23 officiellt erkända indianska språk finns - qiché, cakchiquel, kekchi, mam, garifuna och xinca bland andra - som talas av 40 procent av befolkningen, det officiella spanska språket behärskas av 60 procent.

Delfina Par, Miriam Navichoc och Dominga klurar på hur de nya produkterna ska sys. Sara Paulsson assisterar med syinstruktionerna. (Foto Magdalena Hansen)

Efter fredsavtalet fick den politiska oppositionen utrymme igen. Framstegen har varit blygsamma hittills. Landet, ett transitland för kokain och heroin från grannlandet Mexiko, är idag en av Latinamerikas mest våldsamma nationer med organiserad brottslighet. Speciellt kvinnor utsätts för övergrepp, våld och mord.

- Kvinnan från kooperativet som åkte med buss till marknaden i närmaste staden hade tur. Sina pengar bar hon - som hon trodde - i säkert förvar i en penningpung runt halsen, nära kroppen. Det hjälpte inte, hon blev bestulen på sina mynt! Hade hon inte gömt någon sedel för hemresan i ena skon hade hon aldrig kommit hem igen, berättar Magdalena. Ändå finns det ljustecken: landets första kvinnliga justitiekansler, Gloria Paz y Paz, som har nått stora framgångar i kampen mot straffriheten. Nästan samtliga mord blev tidigare ouppklarade. Paz y Paz har bland annat även skapat en speciell avdelning inom åklagarmyndigheten, öppen dygnet runt, för att göra det möjligt för domare att utfärda besöksförbud.

Magdalena berömmer också Rigoberta Menchú, fredsnobelpristagare 1992. Hon tillhör Quiché-maya folket. Som fadern blev hon medlem i oppositinella småbondeorganisationen CUC (Comité de la Unidad Campesina) 1979. I början av 1980-talet var hon tvungen att fly till Mexiko. Därifrån började hennes internationella kamp för världens urbefolkningar. Efter fredsavtalet i det egna landet började Rigoberta processen med att få de guatemalanska politiska och militära våldsutövarna till domstol. Hon visste att rättegången skulle ha sopats under mattan i Guatemala, alltså tog hon ärendet till spansk domstol och hade framgång! I december 2006 begärde de spanska domstolarna utlämning av sju tidigare medlemmar av Guatemalas regering anklagade för tortyr och folkmord mot landets Mayafolk. 2007 och 2011 kandiderade Rigoberta som president för sitt land.

- Även om hon inte vann, fortsätter hon att arbeta för rättvisa och fred för sitt folk, menar Magdalena.

- Sju samarbetskooperativ som vi får produkter ifrån, har vi i dagsläget i Guatemala. Det är inte bara vi med Fair Monkey, även andra organisationer står i kontakt med dem. De sju befinner sig i området kring landets näst största stad Quetzaltenango (140000 invånare), i sydvästra Guatemala, i ett mycket kuperat vulkanlandskap, samt runt Atitlansjön berättar Magdalena. Den första vi fick kontakt med var Adimat i byn San Juan La Laguna. I byn träffas styrelsen för kooperativet, där finns också en affär med kooperativets textila hantverk. Kvinnorna arbetar i byarna runt omkring, hemma alltså. Upp till 400 kvinnor är knutna till ett kooperativ. Materialet de väver med delas ut och hämtas i San Juan. Adimat assisterar flera andra kooperativ både med material och med kunskap. Det är byar som ligger längre borta, inte nåbara med buss eller bil.

- Allt textilhantverk har sitt ursprung i klädtillverkningen, säger Magdalena och fortsätter, i mer än 3000 år har mayakvinnorna vävt allt tyg som behövdes för det dagliga livet på sina midjevävar och det betyder allt från hela familjens kläder till väskor, sängfiltar och kraftiga sjalar, som man bär inköpen från marknaden eller spädbarn i. På kvinnans huipil (blus) och corte (kjol) kan man se hennes härkomst genom de mönster och färger som kläderna vävts med, på så vis skapades tydliga by-identiteter för de olika mayadräkterna. Idag har midjevävarna moderniserats så att väverskorna sitter bekvämare. Det är inte vi som har utvecklat modellen, men vi har hjälpt till med inköpen, förklarar Magdalena sakligt.

Delar av styrelsen i Asociacion Maya de Desarrollo från Sololá, Guatemala titta på bilder från Sverige tillsammans med Magdalena Hansen. Kunskapsöverföring är en viktigt del av Fair Trade. (Foto: Frank Hedlund )

Dialogen med kooperativen är avgörande. Vi vill naturligtvis skapa produkter som är intressanta för vår marknad. Och så tycker vi om att de återbrukar tyg från gamla huipiles och cortes. De kan bli delar av väskor och plånböcker - mycket vackra. På så vis lever väven vidare, i en annan form, och kvinnan får råd att köpa tråd för att väva sig en ny huipil. Men dialogen... den är inte alls som hos oss! I Sverige startar vi ett samtal på punkt A och driver det sedan vidare i rak linje fram till det resultat man hoppas uppnå, A,B,C och så vidare. Tillsammans med mayakvinnorna börjar samtalet på punkt A, fortsätter sedan vidare i en cirkel och kan snudda vid många olika saker, innan man återfinner ämnet igen och så att säga "lägger på ett lager till med information" till ämnet som skulle diskuteras. Olika sätt att samtala på - huvudsaken är att alla är införstådda med samtalstekniken, säger Magdalena med ett skratt.

Förra året, 2013, var det även Sara Paulsson från tyg- och syaffären Tyglust i Laholm som var med över till två av kooperativen i 14 dagar. Produktutveckling, av produkter som fungerar bra för kvinnorna att producera, och syteknik stod på schemat!

- I Guatemala tar man det inte så noga med raka linjer, det är bara så, berättar Magdalena. Sådant går naturligtvis inte hem här hos oss! Och så är vi i vår kultur väldigt noga med att inte spilla material. Sara stimulerade inte bara till spännande aftonväskor (ur rester av gamla blusar) och övade sy rakt, utan hon skapade också roliga nåldynor, helt okända för kooperativen där använda nålar hittills bara har farit omkring.

På resan tillbaka från Guatemalaföredraget slår det mig: Textilindustrin i Sverige har varit död i 50 år. då förlades den till låglöneländer, kanske till och med till de värsta Maquilaländerna Mexiko, Guatemala och Nicaragua. Nu när rättvisehandeln har kommit igång i skuggan av den råkapitalistiska världshandeln, finns det en möjlighet till att skapa något i samverkan - med bekräftelse för individen, både ekonomiskt och som skapande människa: "Varje kvinna i kollektivet är ju en konstnärinna", brast Magdalena ut när hon visade oss de vackra blusarna. Vad behövs det mer som grundbult för att hålla fred med varandra? Kooperativet som ett litet fredsnötskal! Synd att deras värld ligger så långt borta. Eller?

Fair Trade är ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter som präglas av öppenhet, ömsesidighet, dialog och respekt. Rättvis betalning, goda arbetsförhållanden, långsiktiga handelsförbindelser samt respekt för mänskliga rättigheter och miljö skapar möjligheter för ekonomisk och social utveckling. Även lokalsamhället utvecklas när producenterna har tillgång till långsiktiga handelsförbindelser som kommer hela byn tillgodo.