Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 28 mars 2014
Ambition för välfärd och miljö
En ambitiös Välfärdskonferens såg dagens ljus förra helgen på ABF-huset i Stockholm. Nätverken Gemensam välfärd och Global Rättvisa.nu gick samman och över 400 deltog på seminarier om bland annat klimatomställning, privatisering av välfärden och ökat samarbete mellan fack och sociala rörelser.
Nazistattackerna i Malmö och Stockhom är ytterligare en anledning att vi måste ta tillbaka välfärden och makten över tillgångarna, menar Gunilla Andersson.
Bakgrunden är det klimatläger som ägde rum i Lindsberg i somras (se MM 31/6-13) där danska klimataktivister och fackarbetare som har en tät kontakt var på plats för att delta i seminarier och nätverka. Förebilden var en liknande konferens i Köpenhamn för ett par år sedan (MM 14/9-12). Även Norge som tycks ha kommit bra mycket längre än Sverige på området hade LO-folk på plats. Andra exempel på lyckade klimat-facksamarbeten är Storbritanniens och Sydafrikas stora kampanjer för "gröna jobb".
Under invigningen talade just flera LO-representanter. Moderatorn Gunilla Andersson, Attac Sverige och Nätverket för Gemensam Välfärd, var en av dem som var på plats i Lindsberg i somras och som varit synnerligen aktiv att knyta kontakter över de skandinaviska gränserna.
Behöver förändra samhället
- Vi måste finna gemensamma lösningar inför valet: Politisk vilja och politiskt mod är nödvändiga för att ta tillbaka välfärden, makten över våra tillgångar, som i fallet med Veolia och vattnet i Berlin, inledde Gunilla Andersson.
- Framför allt nu när vi har nazister på gatorna igen, tillade hon syftande på attackerna i Kärrtorp i Stockholm och vid Möllevångstorget i Malmö.
Därefter talade Kjersti Barsok, vice ordförande för LO-Oslo:
- Vi behöver förändra samhället för att klara klimatkraven. Rovdrift på resurser är en del av den kapitalistiska ekonomin. Klimatkampen kräver ett brett perspektiv, och en mer demokratisk styrning av ekonomin, framhöll hon.
Hon betonade också folkets och fackens makt och betydelse:
- Lösningen på klimatkrisen kommer inte från globala toppmöten, vi måste själva vara pådrivare. Det är inte meningen att någon ska bli arbetslös av omställning till grönare jobb. Nya arbetstillfällen ska byggas upp parallellt. Den offentliga sektorn har en nyckelroll för att klara övergången.
Hemliga domstolar
Flera av talarna tog upp TTIP, lagen som skulle kunna göra stater betalningsskyldiga till privata företag om de stiftar lagar som minskar företagens vinster, för att exempelvis skydda miljön. Tvisterna skulle avgöras i hemliga domstolar utom kontroll för medborgarna.
Intressant var att höra svenska LO efter den norska kollegan. LO-Sveriges välfärdsutredare, Kjell Rautio, inledde något otippat med att citera sin favoritfilosof Søren Aabye Kierkegaard (1813-1855): "Man kan förstå livet baklänges, men man måste leva det framlänges". Som idéhistoriker gav han också ett historiskt perspektiv på privatiseringen:
- Sverige har gått från världsmästare i välfärd till världsmästare i avreglering, sade han och syftade på skillnaden mellan 1980-talets och 2000-talets Sverige.
Rautio såg dock en ljusning:
- En tillnyktring sker i Europa, många länder återkommunaliserar nu verksamheter.
Jag lyckades fånga Rautio utanför ABF-huset innan han gav sig av mot T-banan och han menade då att klimatfrågan är en av de mest prioriterade på LO-bordet just nu.
Hejda privata intressen
En av dem som stått för denna "tillnyktring"är Dorothea Härlin från Berlin Wassertisch och Attac Deutschland. Hon beskrev hur några få engagerade medborgare kan åstadkomma storverk. Berlin lyckades stoppa privatiseringen (Veolia och RWE) av dricksvattnet och se till att vattnet nu åter är i kommunal ägo:
- Vi inspirerades av Bolivia, i Cochabomba där folket lyckades hejda privata intressen. Så vi tänkte: kan Bolivia, kan vi i Berlin, konstaterade Härlin.
Dessvärre gick det inte lika bra i elfrågan (Energietisch) då valdeltagandet visade sig för lågt i den kommunala folkomröstningen i november i fjol. Däremot gick det vägen i Hamburg (se MM 27/9-13) i septembers referendum.
Utveckla förståelse
Den andra sessionen kallades "Grön omställning för jobb och välfärd - en valfråga värd namnet" och ställde en fråga som utgångspunkt: Samhällshoten är grundläggande men gapet mellan de problem vi står inför och de frågor som hamnar på den politiska dagordningen tycks öka. Hur utvecklar vi en ny kollektiv förståelse av vad som behöver göras?
Medverkade gjorde Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling vid KTH, och Martin Viredius, Transportarbetarförbundet, som bägge kommit ut med färska skrifter om klimatfrågan.
Rikard Warlenius, humanekolog vid Lunds universitet, inledde med att ställa en fråga:
- Är en grön kapitalism ens möjlig? Det korta svaret: nej! Det längre: förmodligen inte!
Torsten Laxvik - småbrukare som bytte Götgatan i Stockholm mot byn Edsele i Sollefteå och medlem av Nipakademin, som består av personer som återställt gamla betesmarker i norr - hade en del intressanta lösningar att komma med apropå "grön kapitalism". Bland annat "Det nya miljonprogrammet" som handlar om att få en miljon människor ut på landsbygden.
- Vi måste återgå till små urbaniserade samhällen som förr. Jag kallar det Bredbandsbullerbyar. Dagens jordbruksutbildningar är inte relevanta för dagens fossilfria jordbruk. Vi måste anpassa oss efter tiden, konstaterade han.
Kvinnornas tur
Efter den helmanliga panelen var det dags för två starka, vältaliga och kunniga kvinnor att ta över podiet. Det tyckte även deltagarna som nu fyllde Z-salen till bristningsgränsen.
Utifrån sina nyutkomna böcker "Kaos - ett grekiskt krislexikon" och "Skulden" talade Alexandra Pascalidou och Kajsa Ekis-Ekman om den europeiska finansiella instabiliteten i allmänhet och den grekiska i synnerhet.
Välfärdsstat i fritt fall
Pascalidou konstaterade att kaos och kris är grekiska ord, att finanskrisens epicentrum må ha varit i Grekland, men att verkningarna gick över hela EU-området.
- Grekland har bulgariska löner och svenska skatter, nej förresten, högre än i Sverige efter alliansens alla skattesänkningar.
Bägge vill avfärda myter om "den late greken" som dricker Ouzu och Zorba-dansar dagarna i ända, att konst och kultur blomstrar i kristider, om nu Adelsson-Liljeroth får för sig att ytterligare dra ner på statens anslag, och att arbetslöshet aktiverar. I stället berättade Ekman om tidigare konstnärer som i dag är helt passiviserade.
Ekman betonade även den stora faran i att högerextrema partier och kotterier vinner alltmer mark i kristider, en väckarklocka även för Sverige. Efter att ha besökt Grekland i flera omgångar såg hon med bestörtning hur snabbt ett blomstrande land gått till ett krisande:
- På två, tre år har en väl fungerande välfärdsstat försatts i fritt fall. Samtidigt frågar sig grekerna hur svenskarna gått med på en allmän utförsäljning av välfärden under tider av inte ens kris?
En väl berättigad fråga som konferenser likt dessa och förhoppningsvis årets valutgång kommer svara på.