Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 7 mars 2014
"Vi ska lära av de uråldriga traditionerna"
Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia, bättre känd som PK, började som fattig konstnär i Indien. En dag bestämde han sig för att cykla till Sverige för att möta kärleken. Numera arbetar han som bildlärare i Borås och engagerar sig i kampen mot det indiska kastsystemet.
Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia - alias PK. (Foto: Rikard Rehnbergh)
Visst hade jag hört talas om PK, den indiske konstnären som cyklade från Delhi till Borås för att få träffa sin käresta, och sedan leva med henne där, men det var först när jag såg honom på Ekotekets scen som jag förstod vilken kraft denne "lillstore" man besitter.
Dalit Solidarity Networks svenska talesperson Hans Magnusson hade bjudit in Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia, som PK:s fulla namn lyder, att tala på MR-dagarna på Kulturhuset
Efter föredraget står vi i en grupp och samtalar; förutom jag själv Hans Magnusson och PK Indienkännaren och Vagabondredaktören Per J Andersson som i handen håller en färggrann bok i vilken PK:s makalösa resa beskrivs: New Delhi-Borås, Den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. (Forum 2013)
Tämligen tidigt nästa dag sitter PK på m/s Mälardrottningen och inväntar mig i vestibulkajutan vid landgången. På sedvanligt indiskt vis har han redan varit uppe sedan länge. Enligt traditionen slår vi ihop handflatorna, ser varandra i ögonen, bugar lätt och säger namaste. I matsalen blir vi serverade te, trots att det är mellan måltider, av en mongoliska. PK frågar hur hon och hennes familj mår och sticker sen solidariskt till en hundralapp som tack för teet. Och det är typiskt PK: den värme och solidaritet varmed han vunnit och vinner många shjärtan, bland annat Indiens första kvinnliga premiärminister Indira Gandhi, vars porträtt han målade flera gånger.
Cyklade 900 mil
För det var så han hankade sig fram i Delhi, med att måla av poliser, hippies, premiärministrar, tiggare, backpackers, kosmonauter och, en särdeles speciell dag, Lotta från Borås. Ett möte som gjorde att han småningom köpte sig en gammal damcykel för de få insparade slantarna och cyklade de runt 900 milen "till kärleken". För när PK gick i grundskolan hade byastrologen - som spelar en viktig roll i det indiska samhället - i ett palmblad spått att han skulle gifta sig med en som inte kom från stammen, inte från distriktet, inte från provinsen, inte ens från Indien, utan hon skulle vara oxe och musikalisk - samt äga djungel. Det var Lotta och skogen i byn Kroksjöås utanför Borås som åsyftades. I dag bor de där med två vuxna barn och PK är, bland mycket annat, verksam som bildlärare i Borås.
PK inleder med att tala sig varm om just skola och utbildning. Närmast exalterat redogör han för KISS (Kalinga Institute of Social Science), en social organisation som han blivit alltmer involverad i. "Dr Samanta är större än Gandhi", som han säger om mannen som grundade och driver skolan. Och dottern Emelie är numera "Program Manager" för den svenska filialen. Han berättar vidare att han vill inkludera den andra grenen av institutet, KIIT (Kalinga Institute of Industrial Technology), i klimatkampen. PK sticker till mig en VCD för att jag ska lära mig mer om den unika institutionen men fyller ändå i:
- Vårt motto lyder "Learn'n'earn", alltså att det ska gå att tjäna pengar på att gå i skolan. Det är ett slags Robin Hood-koncept: Vi tar från KIIT och ger till KISS. Just nu bor och studerar 20000 adivasi - "Samantas barn" - på internatet, och de får lön! Utbrister PK triumfatoriskt.
PK:s illustration av färdvägen från Indien till Sverige.
Kamp mot kastsystemet
PK:s mamma Kalabati var adivasi, av Kutia Kond-gruppen, alltså den ursprungsbefolkning som befolkade den indiska subkontinenten innan arierna kom från Svarta havet till Nordindien för sisådär 4000 år sedan. PK har trott sig se ett släktskap mellan australiska aboriginer och adivasi efter att ha träffat en australier:
- Jag känner igen kroppsspråk och konst. Man har funnit liknande hällristningar i Australien, Orissa och på Birka, faktiskt. En gång var Australien och Indien sammanlänkade, så det finns helt klart en länk där. Aboriginerna härstammar från Indien och det folk som bodde vid floden Indus, adivasi.
Och hans far Sridhar var postmästare fastän han föddes dalit, den i dag vedetrtagna benämningen på dem som diskrimineras mest av kastsystemet, som trots att det i stora delar är förbjudet i grundlagen alltjämt har alltför stor betydelse i Indien. I kritiken mot kastsystemet är PK inte nådig:
- Den indiska staten och regeringen, som folkvald i ett demokratiskt land år 2013, "världens största demokrati" som landet kallas, måste ta skarpare ställning i kastfrågan. Vi måste bota sjukdomen som heter kast. Dra upp själva roten till det onda, inte bara symptomen, och avskaffa kastsystemet så fort som möjligt för att förstärka demokrati och medmänsklighet. Alla fyra kaster står enade för systemet. De utgör ju 70-80 procent av befolkningen. Daliterna resten av den. Klart de inte vill ändra på nåt.
Ta vara på kunskap
Familjen var fattig men alltid kärleksfull. PK talar ofta om kärlek, talar sig varm om "kärleken som drivkraft" och om "kärleken som den enda sanna religionen". Frånsett boken om PK:s resa finns även en dokumentär, Min farfar var hövding, av Stefan Quinth som visats på SVT. Det var egentligen tänkt att Jan Lindblad, den store svenske naturgurun, skulle filmat den men han hann dö dessförinnan. PK träffade Lindblad 1968 då han var i PK:s hemby som ligger mitt i storskogen och Tikarpada Wildlife Reserve; han kallade PK "djungelpojken":
- Självkänsla och kärlek sprider sig som ringar på vattnet, vi ska lära oss av de gamla, uråldriga traditionerna, ta vara på kunskaperna om hur vi lever i samklang med naturen, lägger PK till.
Det där sista är intressant, så jag frågar en gång till: "Vad kan vi lära oss av adivasi?" Men PK omformulerar frågan åt mig med ett "Hur kan en välmående nation lära sig av naturfolk?"
Moder Natur - en av PK:s tavlor.
Anordnar gruppresor
Sedan ett tag anordnar PK med partners medvetandegörande gruppresor till Indien, Orissa och Kondpoda, PK:s hemby. Han berättar vidare hur Per agerar reseledare och tar gruppen till PK:s hemby, guidar dem runt och besöker en vävarby, en garvarby, en mässingsby, och så vidare. Och fru Lotta har kommit på att de kan samlas i den stuga som de nyligen låtit uppföra i Kroksjöås, ett slags västkustashram, för att återses, utvärdera och redogöra för vad de resande lärde sig under resan.
Jag blir genast mycket nyfiken på att se hur de har det, där i den till synes vackra avkroken, och lovar att hälsa på så snart tillfälle ges.
Klimat och politik
Vi kommer in på den klimatoriska och politiska kampen i hans hemstat Orissa - eller Odisha som den östra staten numera heter - där naxaliterna, en maoist-marxistisk gerilla, utkämpar ett 44-årigt långt krig mot den indiska militären och staten. Jan Myrdal har beskrivit dem inifrån i boken Röd stjärna över Indien (Lepoard 2011). PK berättar om ett brittiskt bolag som fått prospekteringsrätt i gruvområdet:
- De har lurat adivasis, lokalbefolkningen där, tvångsförflyttat dem och förgiftat vattendrag efter de kemikalier de använder inom industrin, vilket lett till att fisken dör. Naxaliterna är starka i området, men miljö- och människorättsorganisationer, som Survival International, har hjälpt till att påverka staten, så Högsta domstolen har stoppat prospekteringen tills vidare. Per kallar det för Indiens egen Avatarkamp.
Missbrukade ord
Filmen Avatar skildrar ett naturfolks kamp mot det stora bolaget som vill ödelägga deras land och hem. Avatar är för övrigt sanskrit för ett gudaväsens nedstigande i en kropp. Cyniskt nog har verklighetens brittiska bolag, Vedanta Resources, tagit och missbrukat ett annat uråldrigt ord som återfinns i hinduismens urkunder, vedorna och upanishaderna, som PK i och för sig inte har så mycket till övers för. Vedanta betyder ordagrant ett tillägg till veda, men symboliserar lärdom, vetskap, vishet. Tämligen långt ifrån ett gruvbolag med andra ord.
- Alla måste först och främst fokusera på klimatet, Perfekt Klimat, som mina initialer, säger PK och skrattar hjärtligt.
Untanför det lilla kabyssfönstret börjar vintersolen hastigt sjunka ned i Riddarfjärden och de tre kronorna tycks mer förgyllda än vanligt. Jag poängterar för PK att flera symboler på Stadshusets tak har muslimsk och hinduisk historia, passande nog. Han bryr sig emellertid inte nämnvärt om den pakistansk-indiska konflikten och frågar om vi inte ska gå till Gamla stan för att söka upp en pakistansk restaurang han gick förbi i går. Acha, okej, säger jag och vi ger oss av över Riddarholmen i skymningen.