Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 5, 31 januari 2014
Energiministerns nystart får stark kritik
PES Stockholm arrangerade förra veckan ett möte om den tyska energiomställningen i ABF-huset. Mötet inleddes av Göran Kristensson som menade att Sverige i likhet med Tyskland borde sträva efter att bli ett laboratorium för innovationer inom förnyelsebar energi - också i samarbete med länder utanför EU, till exempel de nya tillväxtländerna Kina, Indien och Brasilien.
Göran Kristensson från PES: "Sverige borde ta efter Tysklands exempel och bli ett laboratorium för innovationer inom förnybar energi."
Socialdemokraten Sigmar Gabriel är den nya tyska regeringens superminister med ansvar både för näringspolitik och energifrågor. Han hade bara suttit på sin nya post i fyra veckor när han nyligen deklarerade att "die Energiewende", som omställningen av det tyska energisystemet kallas, ska "reformeras". Därmed ställde han sig i det energipolitiska korsdraget och fick motvind från alla håll. Men när regeringen sammanträdde i förra veckan godkändes Gabriels plan - medan miljöorganisationerna demonstrerade utanför.
De Gröna menar att "nystarten" för omställningen gynnar industrin mer än medborgarna och kolet mer än det förnyelsebara. Och vinden från vänster är kyligare än den från höger: "SPD-ordföranden ligger betydligt närmare energibranschens önskningar än de egna partivännernas" skriver taz.de
Medan denna tyska energidebatt pågick som bäst - utan att sätta det minsta spår i svenska medier - föreläste Thomas Henzschel om den gigantiska omställningen i ABF-huset i Stockholm. Henzschel, som är handelsråd på tyska ambassaden, stack inte under stol med att det stormar kring superministern - också socialdemokratiska delstatsministrar angrep partikamraten Sigmar Gabriels "nystart" så snart den blev känd. Inte heller förnekade Henzschel att den tyska omställningen brottas med problem och motgångar. Men på en punkt var han mycket bestämd:
- "Die Energiewende" är här för att stanna. Stödet för den är massivt. Bara en liten hård kärna är emot omställningen. Däremot finns det olika meningar om strategierna.
Inte på grund av Fukushima
Det är en vanlig uppfattning att den tyska energiomställningen ganska brådstörtat inleddes efter Fukushima-katastrofen. Det är fel. I själva verket startade den 2000 när den rödgröna regeringen med Gerhard Schröder som förbundskansler införde Lagen om förnyelsebar energi och beslutade om kärnkraftens utfasning till omkring 2024. Under Angela Merkels regering ändrades inte färdriktningen men slutåret flyttades fram. Därmed bekräftades en principiell partipolitisk enighet som vi i Sverige bara kan drömma om.
Thomas Henzschel underströk också att den tyska energiomställningen i grunden är ett moraliskt beslut. Det är risken för haverier och den olösta avfallsfrågan som driver den starka opinionen. När avfall transporteras till ett mellanlager händer det att 50000 demonstranter konfronteras med 20000 poliser. En enda sådan transport kostade 2011 20 miljoner Euro. Någon plats för slutavfallet finns ännu inte.
När sedan Fukushima-katastrofen kom 2011 var det något mycket viktigt som hände, betonade Thomas Henzschel:
Thomas Henzschel från tyska ambassaden: "'Die Energiewende' är här för att stanna."
- Jag var 14 år och bodde i Öttyskland när Tjernobylkatastrofen inträffade. I DDR fick vi inget veta men vi hade västtysk TV och kunde se hur man där bytte sanden på barnens lekplatser. Men resonemanget då var att Tjernobyl-haveriet ägde rum i en kommunistisk diktatur utan insyn och demokratisk kontroll och att det kunde förklara katastrofen. Men kärnkraften i Fukushima producerades i en modern, demokratisk industristat. Det motiverade en ny prövning av "die Energiwende". Slutåret för kärnkraften sattes då till 2022, ungefär samma tidpunkt som för det första beslutet om omställningen från 2000. Samtidigt stängdes de åtta äldsta kärnkraftverken. 2050 ska 80 procent av elen komma från förnyelsebara källor.
Förnybar energirevolution
Thomas Henzschel menar att man kan tala om en revolution när det gäller förnybar elkraft i Tyskland. Här är några av dess ingredienser:
Från 2000 har den förnybara elen ökat med 105 TWh och kärnkraften har minskat med 70 TWh. Det gröna elöverskottet har möjliggjort elexport och reducering av fossil el.
Effekterna i näringslivet har varit positiva: den gröna energiindustrin i Tyskland är större än bilindustrin och har alltså betytt nya jobb, exportinkomster, höjd BNP och minskade problem i landet under finanskrisen.
Makten över elproduktionen har spridits och människors delaktighet har ökat. 35 procent av den förnyelsebara energin ägs, enligt Martina Krüger på Greenpeace, av privatpersoner medan de fyra energijättarna, varav Vattenfall är en, bara äger 5 procent.
Positiva följder sprids utanför Tyskland. Energiprofessorn Thomas Kåberger säger till Miljömagasinet: " Det mest fantastiska är att Tysklands hushåll betalat för en så kraftig utbyggnad av solceller att solcellstillverkningen industrialiserats så att priserna på solceller sjunkit med 80 procent. Det kan hela världen njuta av nu, och i Bangladesh elektrifieras ungefär ett hushåll per minut nu utan subventioner!"
Inte enbart positivt
Men den tyska energiomställningen är inte bara en succé:
2013 producerades nästan varannan kilowatt-timme med kol och kolanvändningn har inte varit så stor sedan 1990. "Detta är inte vad vi planerade för och hoppades på", kommenterar Thomas Heinzschel. Avsikten var att använda gas men till och med toppmoderna gasverk har varit avställda för att kolet blivit så billigt, främst för att EU:s system med utsläppsrätter havererat.
Man är också beroende av fossil el som reservkraft för att hantera variationerna i tillgången av förnybart. När miljörörelsen och De Gröna krävde att kolkraften ska avvecklas på medellång sikt svarade superminister Gabriel: "Jag är bestämt emot dem som vill avveckla kärnkraft och kol på samma gång"
Kraftnäten måste byggas ut och bli smartare, både nationellt och över gränserna. Utbyggnaden är i gång men på en del håll möter den motstånd - av medborgare som vill skydda miljön!
Stigande elpriser
Också frågan om finansieringen av "die Energiwende" är kontroversiell. Genom de så kallade inmatningstarifferna i lagen från år 2000 garanteras producenterna av förnyelsebar energi ett lägsta pris för sin el samtidigt som eldistributörerna åläggs att använda den med förtur i sina nät. Det är denna mekanism som har gjort att produktionen av den gröna elen skjutit fart. Men saken har en baksida: När produktionen tar fart ökar samtidigt subventionerna och dessa hamnar på tyskarnas elräkningar. Det är alltså hushållen som har betalat energiomställningen med stadigt stigande elpriser samtidigt som den elintensiva industrin sluppit undan.
På sikt är det ohållbart att ålägga elkonsumenterna en ständigt växande börda av subventioneringar, menar Thomas Henzschel. Samtidigt pressar EU på för att den tyska industrins elrabatter ska upphöra eftersom de betraktas som en orättmätig konkurrensfördel. Det är därför lätt att förstå att just elpriset, hushållens såväl som industrins, är en av de hetaste frågorna i superminister Sigmar Gabriels "nystart" av energiomställningen.
Fakta: PES
PES är en förkortning för "The Party of European Socialists" och har som ambition att föra samman socialistiska, socialdemokratiska och Labour-partier i Europa. För närvarande är 32 partier från EU:s medlemsländer samt Norge fullvärdiga medlemmar. Dessutom finns elva associerade partier och tio med observationsstatus.