En väg till morgondagens jordbruk

limatet, övergödningen av våra av hav och hotet mot vår biologiska mångfald rankas som vår tids mest överhängande ödesfrågor. De följs tätt av frågorna om jordens begränsade sötvattentillgångar och dess långsiktiga produktionsförmåga i form av bördig åkermark och levande skogar. För att ta ansvar för jorden och allas vår framtid räcker det inte med god vilja, det krävs också kunskaper som är opartiska och sanna. Därför behövs också en fri och oberoende forskning.

Markprofil i en förstaårsvall på Skilleby försöksgård i Järna. Här byggs markens humusförråd upp och kol binds ur atmosfären. På rötterna sitter små knölar i vilka de kvävefixerande bakterierna finns. Fotosyntesen i de ljusabsorberande klöverbladen försörjer baljväxtbakterierna med den nödvändiga energin för detta.

När det gäller klimatet har jord- och skogsbruket en nyckelroll. Det är bara i den gröna växten nya resurser skapas genom fotosyntesen. Allt annat är konsumtion. Det är en ödesfråga för mänskligheten hur vi snart nog kan återställa balansen mellan den genom fotosyntesen soldrivna bindningen av kol ur atmosfären och det kol som avges genom andning och förbränning. Det finns här inga smarta tekniska lösningar utan det är fråga om att odla våra åkrar och våra skogar på rätt sätt och anpassa vår konsumtion därefter.

Den mänskliga utvecklingen handlar om hur vi kunnat kultivera jorden och få växtrikets nyskapande förmåga att föda, kläda och värma oss. När det gäller maten är det fråga om att via växtriket transformera solkraft till vår egen organism. Mellanleden utgörs av djurhållning och förädling och beredning av jordbrukets produkter osv. Mot den bakgrunden kan vi inse hur förödande det är att just jordbruket och hela livsmedelskedjan, på samma sätt som övriga verksamheter i samhället, blivit beroende av en kortsiktig förbrukning av fossil energi.

Dagens europeiska jordbruk kräver mer hjälpenergi, huvudsakligen fossila bränslen, än jordbruksprodukternas slutliga energivärde. Bland annat är produktionen av handelsgödselkväve oerhört energikrävande och leder till utsläpp inte bara av CO2 utan också av N20 (dikväveoxid), som är en ännu starkare växthusgas. Summerar man samtliga led i livsmedels-kedjan, inklusive transporter, förädling, lagring av livsmedel, den odlingsbetingade globala avskogningen och degradering av själva humuskapitalet med dess kolförråd, svarar maten för cirka hälften av den globala uppvärmningen. Fotosyntesen hos världens åkrar, ängar, stäpp och skogsmarker klarar inte att assimilera all den kol som årligen avges i atmosfären. Vi har en årlig nettoökning beräknad till drygt 3 miljarder ton kol. Koldioxidhalten i atmosfären har nyligen passerat 4 ppm och klimatmålet blir allt mindre trovärdigt. Avskogningen och degraderingen av odlingsmarken med minskande humuslager innebär också att själva kapaciteten att genom fotosyntesen åter binda kol minskar. Den gröna jorden krymper samtidigt som den ska försörja allt fler människor. Få tycks ännu inse vilken omställningen av såväl jordbruket som våra matvanor som krävs för att uppfylla klimatmålet och säkerställa balansen mellan förbränning och återbindningen av kol i biosfären. Strategier för en sådan omställning av jordbruket och vår konsumtion saknas ännu helt, och oviljan att ens öppna upp för en konstruktiv diskussion om detta är massiv.

Redan i min avhandling 1990 påvisade jag att övergödningen med kväve och närsalter som drabbar haven beror på det systemfel som utvecklades under 1900-talet i jordbruket, då det blev allt mer beroende av fossil energi. Allt mer industriellt framställda kväveföreningar och även fosfor från ändliga lagerreserver tillfördes jordbruket. Detta gäller också räknat i förhållande till hur mycket som producerades från jordbruket i livsmedelsprodukter (brödsäd, kött, mjölk med mera). Kretsloppen mellan växtodling och djurhållning bröts upp och vi fick specialiserade och till skilda regioner lokaliserade spannmålsgårdar och djurgårdar. Till synes billig fossil energi för framställning av konstgödsel i kombination med ökad import av fodermedel gjorde detta möjligt. Vi fick ett allt större överskott av kväve och fosfor som läckte ut i miljön i stället för att återanvändas.

Jämförande fältförsök med spridning av komposterad och okomposterad stallgödsel på Skilleby försöksgård i Järna. På en ekologisk kretsloppsgård tillförs stallgödsel anpassat till gårdens foderproduktion och djurhållning. Det leder till mycket låga växtnäringsförluster.

För att komma tillrätta med klimatfrågan och andra miljöhot krävs det också en mer genomgripande förändring av våra matvanor. Den ökning av köttkonsumtionen som sker både i de gamla industriländerna och i tillväxtekonomier som Kina är ett hot mot såväl klimatet som vår framtida matförsörjning.

I frågan om vilket kött man i första hand ska minska råder betydande missförstånd. Kött från enkelmagade djur som kyckling och svin produceras med hjälp av grödor som kan mätta långt flera munnar om de äts direkt i stället för att användas som foder. En betydande del (för kycklingproduktionen cirka 25 procent) av foderförsörjningen utgörs av sojaprotein vars produktion utöver betydande kemikalieanvändning bidrar till den globala avskogningen.

De djurprodukter (kött och mjölk) vi har tillgång till i ett fossilfritt och köttsnålt samhälle är huvudsakligen de djur som äter det som inte vi kan äta, idisslande kor, får och getter.

Dessa äter av de för markens humusuppbyggnad nödvändiga vallarna där baljväxtsymbiosen svarar för de nödvändiga mängderna kväve för proteinförsörjningen.

Starka ekonomiska intressen gynnas av dagens strukturer och det gör det svårt för politiker och forskare att ta i tu med dagens systemfel och det som måste förändras om vi på riktigt ska kunna lösa vår tids stora miljöfrågor. Det tog åratal innan det fanns möjligheter att ens få fortsatta forskningspengar för att studera dessa frågor vidare. Det blev möjligt först på EU-nivå där två stora forsknings- och utvecklingsprojekt kunnat genomföras.

Först BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) och därefter dess nyss avlutade fortsättningsprojekt BERAS implementation, i samverkan med forskarkollegor och partners i samtliga länder runt Östersjön. Ett stort antal gårdar har nu kunnat studeras runt om i hela Östersjöregionen. De visar hur det som vi kallar ekologiskt kretsloppsjordbruk kan lösa frågan om jordbrukets belastning på klimatet och samtidigt reducera läckaget av växtnäring till en nivå som motsvarar vad ekosystemen tål.

Typgårdarna visar också hur det är möjligt att helt utesluta användning av för människan och miljön skadliga kemiska bekämpningsmedel och bidra till en rik biologisk mångfald i odlingslandskapet. I ett antal vetenskapliga rapporter visar vi genom dokumentation och utvärdering av etablerade gårdsexempel runt om i Östersjöregionen hur en omställning är möjlig, med start i dag, om insikten och den politiska viljan finns.

Docent vid Sveriges Lantbruks-universitet, koordinator för BERAS, Östersjöprojekt vid Södertörns högskola
och tidigare forskningsprofessor vid MTT Agrifood Research i Finland.
Författare till boken: Morgondagens jordbruk, utgiven av Södertörns Högskola som också finns att
tillgå på engelska: Agriculture for the Future på: www.beras.eu