Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 51/52, 20 december 2013 Mjölkproduktion - ur askan i elden S
veriges ensidiga avregleringsbeslut 1990 som första land i väst - bortsett från Nya Zeeland (1984), med helt andra naturgivna förutsättningar - slog ut en stor del av mjölkproduktionen. Den fria konkurrensen på världsmarknaden hade nämligen sitt pris. Särskilt den småskaliga, som baserades på betesdrift drabbades. Svenska Mejeriernas Riksförenings (SMR) prognos var att Sverige, påspätt med exportsubventionerade mejeriprodukter som skulle dumpas in i Sverige från EG, i bästa fall kunde producera konsumtionsmjölk. (EG - då ännu ej EU - hade ju exportsubventioner för den mjölk de sålde ut på världsmarknaden. Sverige utanför EG blev genom 90 års beslut en del av världsmarknaden och utsatt för samma dumpning som vilket annat U-land som helst). Vi skulle inte ha råd att göra ost eller kunna ta hand om ett överskott av grädde. Arla skulle bli vinnare på detta, om man kan tala om vinnare i det perspektivet, de hade procentuellt den största andelen konsumtionsmjölk i sitt sortiment. En förlorare skulle bli till exempel det lilla Falköpingsmejeriet, som specialiserat sig på osttillverkning - bara åtta procent konsumtionsmjölk. Sådana olikheter i sortimentet hade tidigare jämnats ut genom "regleringskassorna", som SMR hanterade. Dessa skulle nu avskaffas till förmån för den "fria Marknaden på lika villkor". Vid den tidpunkten var fettskräcken dessutom som störst. "Minimjölken" (vatten) lanserades med hjälp av anorektiska fotomodeller. Därför beslöt mejerierna att sänka fettbetalningen för mjölken, vilket drabbade de svenska jerseybesättningarna, liksom fjällkorna, den ännu kvarvarande svenska lantrasen. Amerikansk holstein gynnades. Vi skulle efter avregleringen således i bästa fall kunna hoppas på att få producera fettsnål konsumtionsmjölk i detta land. Jerseykor har funnits sedan 1893 i Sverige, en liten beige eller ljusbrun mjölkkoras (väger max 400 kilo). Deras mjölk har hög fett- och proteinhalt, sex respektive fyra procent. Idag finns 2 000 jerseykor i Sverige, mindre än en procent av hela landets kobestånd. I Danmark är däremot Jerseykon landets näst största koras, 60 000 djur finns (Källa: Wikepedia). Avregleringen från 1990 med den fria konkurrensen som följd och fettskräcken har haft effekt. Sverige producerar i dag 3,2 miljoner ton mjölk på kraftfoder - tre gånger så hög avkastning per ko, som hos gräsbetande, och därmed mer långlivade, kor på Nya Zeeland. De svenska korna är, i dagsläget, med sin extremt höga avkastning utslitna efter fem år som "produktionsenheter". Förändring är möjlig! Norrbete, ett kooperativ av tio gårdar i Sollefteå kommun har samarbetat i sex år med naturlig djurhållning. Djur behöver varken kraftfoder eller spannmål för att växa. Det är ju just detta som är det geniala, att djuren omvandlar löv, ärtor och gräs till högvärdiga proteiner. Djur ska gå ute året om och leva i naturliga flockar. Så skriver styrelseledamot Thorsten Laxvik om kooperativets inriktning. Ingen av dem har använt antibiotika en enda gång under denna tid. Hittills har man satsat på slaktdjur. Nästa steg är norrländsk skogsmjölk från fjällkor som tar sin näring från skogen under sommaren. Hösten 2014 startar utbildningen Gröna Entreprenörer på Hola folkhögskola. Vanligt folk är faktiskt beredda att betala både för riktigt kött och fläsk och riktig mjölk, vet Thorsten Laxvik av erfarenhet. Förnyelsen kommer. Den kommer norrifrån, från Ångamanland. |