Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 50, 13 december 2013
Klimatsamtal utanför ramen
På S.P.G. (Susanne Pettersson Gallery) i Stockholm ställer Patrik Qvist (till och med 14/12-13) ut en serie målningar, skulpturer och videoverk som gestaltar natur-och miljökatastrofer. Flera av de sistnämnda finns att se på Internet.
Patrik Qvist bjöd in till samtal kring utställningens tema; miljö- och naturkatastrofer.
Utställningen Sunsets to expect baserar sig på mediarapporteringen av klimatförändringar som tar sig katastrofala uttryck. Qvists drivkraft heter både rädsla och förundran: "rädsla för hur framtida landskap kommer att se ut, och förundran över hur vardagslivet fortsätter att vara en så betydande del av problemet", står det i programförklaringen.
Och drivkraften fick Qvist att bjuda in till ett så kallat Artist Talk (4/12-13) med titeln: "Domedag vardag - ett samtal om livet i antropocenens gryning".
Grön diktatur
Qvists frågor var allmängiltiga: Hjälper det att källsortera i en värld där alla tecken pekar mot accelererande klimatförändringar och där skiljelinjen mellan vad som är naturkatastrof och miljökatastrof blir allt otydligare och allt mindre relevant? Skulle en grön diktatur kunna bromsa klimatförändringarna och ge planeten en chans att återhämta sig- och hur kan i så fall demokrati och marknadsekonomi fasas ut på ett snabbt men icke-våldsamt sätt? Och personliga: Hur ska jag måla i en värld av sinande resurser? Har jag någon anledning att inte oroa mig?
Nej, löd svaret från samtliga. Det finns all anledning att oroa sig. Varför, blev den naturliga följdfrågan? För det sätt vi - generellt som mänsklighet - agerar på "världsmarknaden" i dag. Implicit menat det kapitalistiska systemet som bygger på en ständig ökning av profit och exploatering på en ändlig planet. Girigheten är roten till all ondska, sammanfattade de tre injudna problemet.
Vikten av diskussioner
De inbjudna hade ett tempus var med sig i bagaget. Dougald Hine - medgrundare till The Dark Mountain Project, som passade på att släppa sitt fjärde manifest - representerande framtidsperspektivet: hur överlever vi sedan? Han poängterade vikten av att hålla klimatdiskussioner i dylika sammanhang, utanför ramen, så att säga.
Hine var även den som hade mest och bäst att säga om situationen. Han var irriterad på att klimatfrågan kokats ned till att bara handla om klimatförändringar; att helheten därmed riskerar att gå förlorad. Hine menade att två berättelser dominerar just nu:
- Den om individens ansvar att byta glödlampor och källsortera eller den om en global apokalyps som i Cormac McCarthys roman Vägen.
"Altare till mina rädslor som barn" - 54x80x21cm, 2013.
Framtidsoptimism
För historieperspektivet - människans förmåga att anpassa sig genom tiden - stod Birgitta Elfström vid Riksantikvarieämbetet. Samtidigt som hon likställde historien med förändring gav hon utryck för framtidsoptimism:
- Se på jordbruket exempelvis, saker och ting kommer fram och utvecklas.
Ekoentrepenören Ottar Carlheim-Gyllensköld gav oss nutidsperspektivet. Givet den ekologisk-ekonomiska situationen: vad gör vi nu?
- Banker och börser genererar inga direkta värden åt oss. Algoritmer ja, men inget av direkt nytta, sade han angående den nuvarande situationen.
Så vad göra med all oro och rädsla, undrade Qvist?
- En bra början är att se in i mörkret, att bli vän med rädslan, svarade Hine.
Måste gå in i mörkret
På det kommenterade Elfström, som själv verkar som psykoterapeut, att just det är en av psykoterapins grundstenar:
- Du måste se in i mörkret för att kunna gå igenom det.
Konfrontera rädslan. Någon i publiken kallade det rådande systemet - med mer och fler stormarknader och motorvägar - träffande för en "systemic infection". S.P.G. skriver på hemsidan: "Det personliga är ofta en bra utgångspunkt till att berätta något allmängiltigt." Det gäller även samtalet: från Qvists personliga oro landade diskussionen i allmän reflektion över "systemsmittan".