Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 48, 29 november 2013
MR-dagar belyser aktuella brister
MR-dagarna är sedan ett tiotal år en återkommande mö-t-esplats för dem som arbetar med mänskliga rättigheter i Sverige. Arrangemanget växer och i år tillkom en tredje dag, öppen för allmänheten. Sju frivilligorganisationer och tre akademiska institutioner står i år bakom MR-dagarna.
På Kulturhusets ekotek (höger) hölls seminarium om till exempel antirasism och klimaträttvisa. (Foto: Sofia Härén)
Mänskliga rättighetsdagarna gick av stapeln 14-16 november på Kulturhuset i Stockholm. I stället för tema fanns tre fokusområden; rättigheternas universalitet, rättigheternas maskineri och rättigheter för alla. De utgår från FN:s konferens i Wien 1993 då världens stater enades om att de mänskliga rättigheterna är universella, odelbara, lika mycket värda och inbördes beroende av varandra.
- Det var de mänskliga rättigheternas guldålder, säger Anna Wigenmark från Ordfront, en av huvudarrangörerna, under invigningen.
En del positivt har hänt sedan dess, bland annat lyfts värdet av att vi fått en FN-kommissionär i mänskliga rättigheter.
Men alla är tämligen överens om att utvecklingen tagit ett stort kliv bakåt med anfallet mot USA 2001 och "kriget mot terrorismen" som följde. Enligt Anna Wigenmark har till och med rättigheter som tidigare ansågs självklara, som rätten att gå fri från tortyr, tappat ställning.
Det fanns 180 programpunkter. Miljömagasinet besökte två: om papperslösas villkor och antirasism i skolan.
Verka mot vardagsrasism
Flera seminarium tog upp antirasism i skolan, två av dem var lärare från New connexion och Sofia Zouagui från Verktygslådan mot rasism och islamofobi.
Vänster: Ulrica Tackerudh, Birgitta Hägg och Elisabeth Lindén.
Höger: Sofia Zouagui visar Islamofobil, "recept mot muslimhat".
(Foto: Charlotte Wester)
- Låt rasismen komma upp till ytan så att vi kan bemöta den, säger Birgitta Hägg, som ihop med Ulrica Tackerudh och Elisabeth Lindén, företrädde New connexion, ett initiativ som kom till efter att hennes dotter berättat om rasismen i skolan.
Ulrica Tackerudh fortsatte med att berätta om deras metod: Om elever känner en reell oro, ska de bemötas med fakta.
Hon berättade om elever som uttrycker en önskan om att leva på 1950-talet. Varför? Det finns en bild av tryggheten förr, men hon väljer att trycka på förbättringar, som jämställdhet.
Lärarnas New Connexion
- Att kalla någon rasist i dag är att gå in i en återvändsgränd, säger Elisabeth Lindén.
Rasism, som innefattar en världsbild där människor delas upp i raser, är enligt henne skiljd från vardagsrasismen, som är ett närliggande fenomen men har däremot inte på samma sätt sin grund i ideologiska skäl.
- Människor menar kanske inte illa men bidrar till ett samhälle där alla kan fara illa.
Projektet är riktat till skolelever i årskurs 7-9. Materialet, som arbetats fram lokalt på en skola, består av tre lärarhandledningar med redskap samt möjlighet till föreläsning.
- Vi jobbar med mekanismer som ligger bakom och bidrar till att människor behandlas illa på grund av exempelvis kön eller tro, säger Ulrica Tackerudh.
De har formulerat de tre v:na: Veta, vilja, våga, och konceptet bygger på att lärare har kunskaperna, som är grund för att leda konstruktiva diskussioner.
- En elev kan säga att segregation är ett problem och då kan vi ha en dialog om varför det blir segregation, säger hon.
Islamofobil i verktygslåda
På seminariet Antirasistiskt arbete i praktiken visades Islamofobilen, en pillerask som med humor använts i kampanjer för att tydliggöra islamofobiska tendenser. Bland verktygen finns redskap riktade mot skolor.
- Till exempel texter som kommunicerar vad rasism är och ifrågasätter kunskapstraditioner, för att få lärare att diskutera med elever. Kortfilmer som visar diskriminering och kortspel där elev och lärare ska "gissa helig skrift", för att ifrågasätta föreställningar, säger Sofia Zouagui.
Utan papper - utan rätt
Om du arbetar i Sverige har du rätt till de regler som styr på arbetsmarknaden oavsett var du kommer ifrån eller hur du har kommit hit, anser facket. Men i dag utnyttjas de papperslösa under slavliknande förhållanden.
I samtalet om papperslösas rättigheter deltog Maria Stenberg, Samuel Engblom, Sanna Westin och Bengt Sandberg. (Foto: Sofia Härén)
- Ni får ursäkta, för nu kommer jag svära, men hur fan kan vi ha ett modernt samhälle som exkluderar 50 000 av våra medborgare från alla mänskliga rättigheter? frågar Bengt Sandberg.
Han är ordförande för Fackligt center för papperslösa, en ideell organisation som företräder de särskilt utsatta arbetare i Sverige som saknar både arbets- och uppehållstillstånd. Fackföreningen arrangerar samtalet Samma arbete till olika villkor - papperslösa under MR-dagarna.
Han beskriver hur många tvingas arbeta under slavliknande förhållanden. Lönen kan vara 10-20 kronor i timmen och arbetsdagen tio timmar. Ibland uteblir lönen helt och hotet om att bli utvisad gör att många inte vågar klaga.
- Var tionde städare i Stockholm är papperslös. Det var ett uppvaknande, säger han.
Fackligt center för papperslösa bildades 2008 med stöd från både LO, TCO och Saco. Bengt Sandberg menar att det breda stödet är historiskt. De arbetar nu med att bygga upp verksamhet i Malmö och Göteborg också.
Han tror att bilden av den papperslöse börjar ändras, från svartarbetande lycksökare till utnyttjade människor.
- Vi var lite naiva, de flesta i Sverige är det, säger han. Nu finns de i alla branscher och det ökar lavinartat, säger han.
Bengt Sandberg kallar Sveriges migrationspolitik för en maskin som producerar papperslösa.
"Du är här på nåder"
Sanna Westin, ordförande för Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, säger att "illegal" är en definitionsfråga, inte en egenskap. Hon beskriver hur människor kom från Grekland, Turkiet och dåvarande Jugoslavien på 1960-talet för att bygga Sverige när industrierna gick som bäst. 40 år senare sitter de med utslitna ryggar, men de får i alla fall pension.
- I dag sker samma sak, men de papperslösa kommer inte att få någon pension, säger hon. Men att de skulle deporteras, det sker inte, de är bara deporteringsbara: "Du är här på nåder, så ligg lågt och var tyst".
Resultatet blir billig arbetskraft och Sanna Westins slutsats är att problemet är Sveriges alltför restriktiva asylpolitik.
- Vi måste prata om asylrätten samtidigt som papperslösas villkor, konstaterar hon. Men att "bara arbetsgivarna tjänar på invandring", så är det inte. Vi förlorar inte på fler invånare, men vi förlorar på diskriminering och splittring.
Hon menar att det därför är viktigt att facket jobbar med frågan för att hålla invandringsfientliga krafter stången.
Sverige utan trygghet
Maria Stenberg, som sitter i arbetsmarknadsutskottet i riksdagen för Socialdemokraterna, är där för att svara för de politiska frågorna. Hon är dock inte insatt i asylpolitiken, påpekar hon, det faller på socialutskottet.
- Ekonomin är i gungning, det gör det lättare för skrupelfria arbetsgivare som inte respekterar kollektivavtalen, säger hon.
Hon betonar också vikten av att detta inte ska förekomma i offentliga upphandlingar, inte på någon nivå i leverantörskedjan.
- Det handlar om moralen i samhället. Men hur vi ska komma dit - att den sociala kontrollen är hårdare - det vet jag inte, säger hon.
Samuel Engblom chefsjurist på TCO, tycker att även de som vistas här utan tillstånd ska ha rättigheter. Att alla andra rättigheter nollställs på grund av det tycker han är ologiskt. Han påpekar att varje rättsområde är fristående och att varje områdes målgrupp måste definieras. Exempelvis när det gäller rätten till vård, ska den som behöver vård ha rätt till det och den som arbetar ha rätt till arbetsrätten.
Hans slutsats är att reglerna för arbetskraftsinvandring måste vara generösa.