Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 8 november 2013

Han målar för fred och samhörighet


"Det är viktigt att se samhörigheten mellan världens alla människor, men också mellan människor och natur."

Med ett engagemang för ett fredligare och mer medmänskligt samhälle har Roberto Torregiani skapat konst under fyra decennier. Miljömagasinet besökte hans ateljé där han visade innebörden av miljövänlig färg och förklarade vikten av ett helhetstänkande.

Ett behagligt kaos av tavlor, penslar, burkar, ramar, och bråte möter mig när jag välkomnas in till Roberto Torregianis personliga källarateljé i hjärtat av Norrmalm i Stockholm. Här har han skapat konst sedan 70-talet och han förklarar att han ämnar fortsätta med detta så länge benen bär honom.

- Det här är mitt kreativa hjärta och bakom draperiet har min dotter en egen plats där hon skapar, säger Roberto och pekar mot den bortre delen av det innersta rummet.

- Jag ska snart berätta om mitt liv och min konst, men först måste vi ha fika. Kroppen och huvudet måste sättas igång först, förklarar Roberto, samtidigt som han hämtar en flaska italiensk likör och nybryggt kaffe.

Vägrade militärtjänst

Som artonåring bestämde sig Roberto för att lämna Italien. Året var 1965. Han hade vägrat att inställa sig för militärtjänst och riskerade en tvåårig fängelsevistelse om han stannade kvar, så valet var i slutändan inte så svårt.

- Det var första gången jag tog avstånd från våld och förespråkade motsatsen. Sedan dess har jag jobbat med fredsaktiviteter i olika former under hela mitt liv, förklarar han.

Via en kortare sejour i Paris, där han var aktiv i studentrörelsen inom 68-rörelsen, hamnade han av en slump i Sverige. Tanken var att han bara skulle besöka några vänner men han träffade Birgitta Torregiani Ståhl, som han fortfarande är gift med, och blev kvar.

- Jag hade egentligen inte tid med förhållanden på den tiden. Jag ville lägga all kraft på att jobba för fred. Men kärleken kan man inte styra över.


"Därför är det grundläggande för mig att blanda mina egna färger på ett naturligt sätt, så som man gjorde förr i tiden."

Det var inte bara engagemanget för fred som vaknade tidigt. Robertos intresse för konst väcktes i ung ålder och han gick på konstskolor i Frankrike, Italien och Sverige. I början av karriären var han tvungen att ta en del extra jobb för att överleva, han har exempelvis undervisat en hel del på konstskolor, men under de senaste 25 åren har han kunnat försörja sig helt och hållet på sin konst.

Under sina 40 år i Stockholm har Robertos konstnärliga uttryck med jämna mellanrum förändrats, vilket med all önskvärd tydlighet framgår när man jämför gamla och nya målningar i hans ateljé. Själv ser han det som helt naturligt.

- Man får inte fastna i olika konstnärliga faser och uttryck, det tror jag inte är sunt. När jag mår dåligt vet jag numera att jag är på väg in i en ny fas och kämpar inte emot utan låter det nya uttrycket få komma fram, säger Roberto och ler.

Men trots att Robertos uttryck förändrats med åren, har ett fokus på fred, andlighet och samhörighet alltid funnits med som en viktig bas i hans kreativa skapande.

- Det var många som skrattade åt mig förr om åren. Det ansågs inte seriöst att blanda in fred och andlighet i konstnärligt arbete, förklarar han.

Många såg Roberto som lite av en man som gick sina egna vägar, men nu har tiden kommit ikapp honom och han känner sig accepterad på ett helt annat sätt.

Färg utan gifter

När vi druckit upp det sista kaffet tar Roberto med mig på en rundvandring i ateljén. Han berättar passionerat om hur vissa av målningarna kommit till och filosoferar kring vilka budskap de bär på. Han stannar till vid en hylla fylld med glasburkar och betonar vikten av att ha en helhetssyn när man målar.

- Det är viktigt att se samhörigheten mellan världens alla människor, men också mellan människor och natur. Därför är det grundläggande för mig att blanda mina egna färger på ett naturligt sätt, så som man gjorde förr i tiden, säger Roberto, medan han plockar mellan glasburkar och kartonger.

Han skapar sin egen färg genom att blanda färgpigment med naturliga ingredienser som ägg och linolja. Han pratar mycket om problemet med akrylfärg, om alla kemikalier som förgiftar människor och natur. Dessutom är han övertygad om att målningarna blir vackrare med de naturliga färgerna.

- Akrylfärg är dött, min egen färg är levande. Titta, det strålar om färgerna, säger Roberto och håller upp en av sina senaste målningar.


"Med min konst vill jag att folk ska få sig en tankeställare och fråga sig vilket samhälle vi har skapat och vart vi är på väg."

Fredsutställning

Eftersom Roberto har engagerat sig i fredsfrågor hela sitt liv blev han extra glad över att vara med och anordna en fredsutställning på galleri Garnisonen förra året. Han var en av tre italienska konstnärer som ställde ut sina målningar och hela projektet fick stöd från italienska kulturinstitutet.

Föreningen Kvinnor för fred, där Robertos fru Birgitta är aktiv, deltog också i utställningen genom att visa gamla fredsaffischer från fredsmarschen 1981.

- Vi stöttar varandra i fredsarbetet kan man säga.

Just nu håller Roberto på med förberedelserna inför flera kommande utställningar. I november månad kommer han ställa ut sina senaste alster på Galleri Jan Wallmark i Stockholm. Därefter åker han direkt ner till Italien för en tre månader lång utställning där hela 150 målningar från hela karriären ska visas upp. En katalog med bilder från den kommande utställningen har redan tryckts upp och Roberto pekar på några målningar i slutet av katalogen.

- De här målningarna har jag gjort för att hedra alla de flyktingar som dör när de försöker korsa Medelhavet från Afrika till Italien i alldeles för små båtar. Som italienare skäms man över att detta sker.

Nästa år kommer Roberto att anordna en ny fredsutställning i samarbete med Svenska kyrkan, med anledning av att det då är 200 år sedan Sverige senast var i krig. I ateljén visar Roberto upp ett par gigantiska målningar som ska vara klara till utställningen nästa år. Han ser stolt ut och det märks att det här är något han verkligen brinner för. Men han är noga med att poängtera att det inte är pengar eller ära som driver honom som konstnär.

- Med min konst vill jag att folk ska få sig en tankeställare och fråga sig vilket samhälle vi har skapat och vart vi är på väg. Om jag kan få ett par personer att stanna upp och fundera i de banorna så är jag nöjd.

Share