Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 44, 1 november 2013
Målet: En lagom ekonomi
Är Thailand bättre rustat för att utveckla ett hållbart samhälle, och vad kan vi lära oss av dem? Detta diskuterades på ett seminarium utifrån två projekt: Det ena handlar om självförsörjning och det andra om sociala företag, men båda bygger på thailändsk tradition och kunskap.
En risodling kompletteras med odling av chili och andra köksväxter på en vall som går runt odlingen.
Tillräcklighetsekonomi eller lagomekonomi är nog det närmaste man kan komma begreppet "Sufficiency Economy" på svenska. Det förklaras som en väg mot hållbar utveckling baserad på thailändsk och buddhistisk filosofi och presenterades på Östasiatiska muséet 22 oktober, tillsammans med två thailändska projekt som bygger på denna filosofi.
- Vi kan inte bygga en grund på det som inte tillhör oss, säger Kulvech Janvatanavit, när han berättar om den "thailändska tigern".
Det är benämningen på den starka tillväxten som under de senaste decennierna har lyft Thailands ekonomi med ett skifte från jordbruk till industri. Men fortfarande är stora delar av befolkningen mycket fattiga och landet drabbades hårt av den asiatiska finanskrisen 1997.
- Vi lånade i dollar och producerade enbart för stora globala märken, fortsätter han.
Kulvech Janvatanavit är en hållbarhets- och klimatstrateg men är även utbildad ingenjör, affärsadministratör och godsförvaltare. Under de senaste 14 åren har han arbetat på Thailandsgrenen av det multiinternationella revisions- och konsultföretaget Pwc med bland annat affärsutveckling.
Han har också länge varit intresserad av buddhismens lära och för några år sedan levde han som munk under en månad.
- Det var väldigt bra för att inse min egen obetydlighet, säger han. Att lära sig osjälviskhet och att ta sig själv ur ekvationen.
Det innebar att han omvärderade sitt liv och började jobba deltid som konsult.
- Att vara en tiger är inte viktigt. Det är det som är grunden för en lagom ekonomi. Det behövs ett annat tänkesätt.
Han tror att spiritualitet är en viktig del av CSR, företagens sociala ansvar, och han tror att ledarskapet är det man ska fokusera på.
- Det börjar med hjärtat, säger han.
Motståndskraft
Lagomekonomi bygger på tre pelare som beskrivs som me-delvägen: Måttlighet ("moderation"), förnuftighet ("reasonableness") och något som kallas "self immunity", alltså att vara motståndskraftig i sig själv.
Det finns även två förutsättningar för att det ska fungera och det är kunskap och integritet - att vara ärlig, medveten och uthållig.
- Det här är en del av thaikulturen men vi har levt med skygglappar under lång tid, säger Kulvech Janvatanavit. Ekonomi kopplades inte till miljö och social hållbarhet. Han påpekar att många lider av vad han kallar "GPS-syndromet". Man tittar bara ner på sin apparat och går vilse.
- Vi förlorade vårt förnuft till den moderna teknologin, säger han. Vi förlorade till och med kunskapen om hur vi tar hand om vår hälsa och jorden vi odlar. Det gjorde oss sårbara.
Han menar att lagomekonomi ger sann tillfredställelse.
De lokala traditionerna och hantverken tas till vara i Doi Tung.
Naturligt kretslopp
Ett av projekten som bygger på lagomekonomi är "1Rai 1San". Det betyder att en rai, som är ett ytmått på 1600 kvadratmeter, eller 40 gånger 40 meter, ska kunna ge en årlig inkomst på en san, det vill säga cirka 2500 euro.
Det bygger på att området utnyttjas maximalt för flera olika syften och att jordbrukaren skapar ett kretslopp inom området. Exempelvis kan en risodling kompletteras med odling av chili och andra köksväxter på en vall som går runt odlingen. Området inringas med nät och kan då hålla ankor som äter växter och ger näring till vattenlevande djur genom sin avföring.
Genom att använda naturlig gödning och undvika kemiska ämnen skapas ett rikt liv av alger och plankton i ett dike mellan odlingen och vallen, det stödjer tillväxten av fisk, grodor och skaldjur som också kan säljas tillsammans med ankägg, vattenväxter och köksväxter. Levande vatten och jord ger också goda skördar av ris.
Positiva bieffekter av algtillväxten i vattnet är också att det minskar tillväxt av ogräs och det ger en naturlig tätning när de dör och sjunker till botten, vilket minskar läckaget.
Kulvech Janvatanavit påpekar att konstgödning utarmar jorden och citerar FAO, FN: s jordbruksorganisation: Fattig jord ger fattiga människor.
- Dessutom riskerar de att fastna i skulder och få hälsoproblem.
Optimerat jordbruk
En jordbrukare som enbart odlar ris på "modernt" sätt med konstgödning får enligt projektet en inkomst på bara 75-125 euro per år. Med den naturliga helhetslösning som de förespråkar - och de många mervärden det ger - blir det enligt ett räkneexempel cirka 3700 euro, alltså till och med mer än 1 San.
Projektet startades 2010 med stöd från thailändska handelskammaren och dess universitet. De beskriver det som "Ny teori för jordbruk", som baseras på ny kunskap men bygger vidare på gammal visdom, med syftet att optimera bruket av jord och vatten.
Hjälp till självhjälp
Det andra projektet som Kulvech Janvatanavit berättar om har pågått i 25 år och framställs som en riktig framgångssaga. Det kallas Doi Tung efter området i provinsen Chiang Rai. Detta var förut hjärtat av det som kallades Gyllene triangeln med omfattande opiumodlingar och stora sociala problem med fattigdom och missbruk.
- Det handlar mycket om att hjälpa människor att hjälpa sig själva, säger han.
Människor kan gå från överlevnad till tillräcklighet och uthållighet.
Han pratar också om att det är viktigt att tänka på vad man har för känslor när man arbetar. Är det medkänsla med andra som är ens drivkraft eller är det vrede, rädsla och girighet?
I dag arbetar 1700 personer i de olika nya företagen i Doi Tung.
Bytte opium mot kaffe
På 1980-talet var jorden i Doi Tung utarmad och området var torrt och kalhugget. Projektet inleddes därför med att skogen återplanterades på 8000 hektar av bergssluttningarna och tanken var att människorna samtidigt skulle gynnas så att de därmed skulle arbeta framöver för att bevara naturen. "Produktiv, hållbar utveckling är bara möjligt om människor mår bra."
Bland annat planterades buskar med kaffe och macadamianötter som har gett arbete och även har gjort att människor har kunnat förkovra sig i hantverk och förädling av grödorna.
Men en annan viktig grundidé var att ha flera olika sorters affärsverksamhet för att sprida riskerna, ge fler jobb och skapa olika jobbmöjligheter. Så det har även utvecklats tillverkning av pappersprodukter, keramik, designmattor, tyger och kläder, liksom odling av orkidéer och andra plantor. Man skriver att kärnan i projektets framgång är att man använt och utvecklat de lokala hantverken och kunskaperna som redan fanns. I dag arbetar 1700 personer i projektet.
Marknadsföring
Jobbskapande har varit den främsta målsättningen och vinsterna används i första hand för att utveckla bygden. Området har i dag blivit en turistattraktion, med berömda trädgårdar, medan DoiTung-kaffe och -nötter säljs över hela landet.
Sirikul NUI Laukaikul jobbar med Doi Tung-projektet som konsult i marknadsföring.
Hon talar varmt om att Thailands kung Bhumibol Adulyadej länge har arbetat mot droghandeln och även har förespråkat en självtillräcklig ekonomi och hållbar utveckling. Kungen initierade projektet 1Rai 1San, medan hans mor startade utvecklingsprojektet Doi Tung.
- Det viktigaste är att människor känner tillfredsställelse, det är starkare än lycka, säger hon.
Fisk, grodor och skaldjur trivs runt odlingen tillsammans med ankorna, De ger gödning till riset och mervärden som kan säljas.
Svenskt perspektiv
På seminariet deltog även forskaren Lin Lerpold, för att ge ett svenskt perspektiv. Hon påpekar dock inledningsvis att hennes perspektiv snarare är internationellt. Hon är professor på Handelshögskolan i Stockholm och jobbar med bland annat CSR och mänskliga rättigheter. Men hon är också själv adopterad från Korea och har vuxit upp och arbetat i flera länder.
Lin Lerpold menar att startskottet för globaliseringen var redan 1648. Sedan dess har det vuxit fram en spricka i regelverket, medan normer tar över allt mer.
- Det finns nu transnationella företag som finansiellt är större än länder, säger hon. Och de är inte demokratiskt valda.
Hon beskriver hur det istället har vuxit fram en mängd normsättande internationella nätverk som försöker reglera miljöpåverkan, exempelvis ISO14000.
- Vi pratade om hållbarhet redan på 1980-talet, men vi pratar om miljö som en fråga utifrån ett marknadsperspektiv. Det är sorgligt att vi fortfarande talar om samma saker i dag som då.
Hon nämner också andra kulturella perspektiv på mänskliga rättigheter som finns, exempelvis African charter från 1986. Där ligger fokus mer på kollektiva rättigheter, naturresurser, minoriteter och även skyldigheter. Det finns även internationella överenskommelser för mänskliga rättigheter mellan asiatiska länder, baserade på deras värderingar, och arabiska, baserade på sharialagar. Hur mycket av FN:s mänskliga rättigheter är baserat på västligt individuellt perspektiv? frågar hon.
Lin Lerpold tror också att vi har mycket att lära av lagomekonomin.
- De asiatiska länderna är så annorlunda, med traditioner av grace, kollektivism och pliktkänsla.
Kulvech Janvatanavit uttrycker att vi går två olika vägar men att vi har mycket att lära av varandra.
- Ni är rika, men är ändå anspråkslösa.