Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 18 oktober 2013
På akterseglat Örskär bevaras rik natur
Norra Roslagens verkliga utpost är Örskär, en ö med vindpinade tallar, kala klippor och säregen flora. Förr var livet här tungt, människor slet i den stenbundna jorden, enorma stenrösen berättar, de få åkerlapparna skulle ge kon några extra hötappar.
Örskärs gamla hamn.
Folk slog myrar och kärr, samlade lövruskor, tall- och enris för att djuren skulle överleva vintern. Våren var sen i ytterskärgården, det dröjde innan isarna släppte.
Människan är en del av naturen. Beklagligt att skärgården och Sveriges inland överges. Allt fler vill in till stadens glitter. Redan i förskolan bör ungar få lära sig att åkrar, ängar, skog, hav och öar ger liv. Rymd, ljus samvaro med djur och natur berikar.
Örskär ligger i norra Uppland och dit tog jag mig med tåg, buss, färja, skolbuss och mindre passbåt.
Inflyttning på 1800-talet
Som nyinflyttad glesbygdare till Stockholm har jag gjort mig av med bil, det kändes komfortabelt att åka statligt och kommunalt. Först tåg till Uppsala sedan buss till Öregrund, färja till Gräsö, skolbuss till Örskärssund och liten utombordare till Örskär med dess vandrarhem. En upptäcksresa i hur man kan besöka det mest avlägsna bara några timmar från storstaden. Från trafikbrus till havsbrus.
Som mest bodde ett 80-tal personer på Örskär. Gräsö, den större ön, blev för tätt befolkad i mitten av 1800-talet och flera familjer sökte sig ut till den vindpinade lilla ön strax norrut. De levde på fiske, någon ko och några får. Sjöfågel- och säljakt drygade ut inkomsten.
Näst äldsta fyrplatsen
Örskär är cirka 400 hektar stor, på dess norra del ligger fyren som tändes första gången 1684. Den brann och ersattes 1738 av en hög vacker fyr ritad av självaste slottsarkitekt Carl Hårtenson. Näst efter Landsort är Örskär Sveriges äldsta fyrplats.
Tragiskt nog inträffade en sjöolycka juldagen 1877. På hemväg från julottan i Gräsö kyrka drunknade 15 personer av öns bofasta befolkning när deras skötbåt gick under. De drunknade var fyrmästaren, fyrvaktaren, två lotsar, tre sjömän, fem kvinnor och tre barn. Ett hårt slag för den lilla ön. Nio barn förlorade bägge föräldrarna, tre blev faderlösa.
"Sin egen litenhet"
Sedan dess har befolkningen på ön minskat drastiskt, många sökte sig över till fastlandet. Nu finns bara några få fastboende.
På senare tid har Örskär förklarats som Naturvårdsområde och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Uppland. Och vad gjorde jag där, mer än tog några dopp i havet? Jo, jag gick upp i fyrtornet och skådade havet, 36 meter rakt upp ger både insikt och utsikt.
Plötsligt känner man sin egen litenhet och havets storhet. Vädret var genomskinligt blått. Båtar vandrade långsamt på horisonten. Vandrarhemmet på ön ger flera vinkar om vad som finns att se. De hyr även ut en fiskarstuga på öns östra sida, inklusive båt. Någon kilometers lätt promenad genom varierad terräng och man hittar en timrad stuga alldeles för sig själv.
Lotsade i 100 år
Lots fanns på Örskär i över 100 år. Många fartyg passerade Öregrundsgrepen och fick assistans av lots på Tjärnudden, där utsikten över grepen var liksom bäst. Fartygen flaggade efter lots och på Örskär hissade vakthavande lots upp svarsflagga "lots kommer." Lotsstationen upphörde 1933.
Under mina år till sjöss, för över sextio år sedan, kommer jag ihåg en lotskutter. Det var livlig trafik i inloppet till San Francisco. Båtar gick ut och in på golfen utanför den mörkt röda Golden Gate-bron. Jag jobbade ombord på ett stort fartyg som anropat lots för att angöra hamn. Kuttern som gick för fulla segel närmade sig, fallrepet var nere, snabbt i farten hoppade en av lotsarna ombord, och kuttern styrde bort mot nästa båt. Aldrig sett en sådan vig lots, en verklig artist.
"Glodde vid relingen"
Vi som stod och glodde vid relingen, hisnade! Han hade kunnat hamna i havet eller blivit klämd mot fartygssidan, jag beundrade också det iskalla sjömanskap lotskutterns rorsman visade. Otroligt, i den farten med dessa vågor, hela Stilla havet låg på.
Fisket var under sekler en livsviktig del av skärgårdsbondens kost. Örskärsfiskaren kunde göra nästan allt själv. Linet gav nät och segelduk, trä gav båt, båthus, trätunnor, flöten. Av tallarnas stubbar gjordes tjärdalar som gav tjära. Salt måste dock inhandlas.
Örskärs hamn har flyttats sedan 1600-talet då landet har höjt sig ur havet. Nu ligger hamnen ett hundratal meter norrut, men bara småbåtar kan angöra bryggorna, grynnor och stenar har minskat djupet.
Gammal lotsbåt.
Rika orkidéområden
Då jag var där på Örskär i slutet av augusti var havet varmt. Blomster och fågelsång hör ju våren och försommaren till. Dock kunde jag läsa och begrunda den blomsterprakt som annars finns.
Upplandskusten hyser flera rika områden av orkidéer. Dessa blommor kallas växtvärldens klenoder.
Örskär har runt 18 olika arter av orkidéer från skogsmiljö till ängsmark. Kärr och kalkrika ängsmarker gör att flera olika orkidéer trivs. Anslagstavlor berättar om: Jungfru Marie nycklar, Nästrot, Kärrkniprot, Skogskniprot, Tvåblad, Nattviol, Brudsporre, Adam och Eva.
Groda kontra skogsbruk
På en annan tavla kan man läsa om kärrens rika liv: Gölgrodan håller konsert under försommaren. I Sverige förekommer den bara vid norra Upplandskusten. Största hotet mot grodan är modernt skogsbruk och hungriga gäddor.
Ett rådjur såg jag, älg ska finnas, men fågellivet är det som imponerar, sägs det, mest vår och höst.
Norr om Örskär är havet tomt på viloplatser för olika flyttfåglar, varav följer att de tar igen sig när de angör denna nordliga utlöpare i havet. Havsörn ska synas allt som oftast, jag såg tyvärr ingen men i stället flockar av småfågel, kanske var det gråsparv eller pilfink.
En o-koselig historia
En mindre tragedi berättas om på insidan av fyrens dörr. För ett antal år sedan förirrade sig en ko in och uppför den smala trappa som vindlar sig upp i fyren. Fyrvaktaren försökte med alla medel att få kon att vända om men utrymmet var för trångt. Längst upp fick de avliva kon då hon inte kunde backa utför.
Vid mitt besök fick jag i stället se flera inhägnade fjällkor som lugnt betade av öns säregna örter.
Den salta vinden och den kalkrika jorden gör kanske gräset extra smakligt. Vill man ha reda på vädret i och kring Örskärs fyr kan radions sjörapport på P1 ge besked. Just i dag drar det en sydvästlig vind, sex meter i sekunden. Enligt vindtabellen ger det långa vågor, vita skumkammar med kortvarigt brus. När jag besökte ön infann sig ett av sommarens sista högtryck, klar luft med doft av tång, salt hav och tallbarr.
Kort om Örskär
Örskär, en ö i nordöstra Uppland, ligger cirka 20 kilometer norr om tätorten Öregrund.
Örskär består till 50 procent av ett naturreservat med varierad natur med hällmarker, barrskog, klipp- och sandstränder, och ängar. Floran är rik, särskilt med avseende på orkidéer.
Örskär är också en viktig rastplats för flyttande fåglar. Besöker du ön i månadsskiftet maj/juni kan du få höra göl-grodans speciella sång.