Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 27 september 2013
Stranden i Laholm - för vem?
I Laholms kommun finns en av landets längsta sandstränder. Det har alltid varit populärt att ta bilen och köra ända ned till vattnet. Är detta förenligt med en hållbar miljö? På övriga stränder i landet är biltrafik på stranden numera förbjudet.
Gunvor Petersson är en av initiativtagarna till föreningen Strandmiljö Laholm. (Foto: Sanni Gerstenberg)
En av landets längsta sammanhängande sandstränder med delvis mycket höga sanddyner ligger i Laholms kommun. Det är sträckan längs med havet från Mellbystrand till Skummeslövsstrand, 12 kilometer ren sandstrand längs Laholmsbukten vid Kattegatt.
Kusten har stor dragningskraft, läser man på kommunens hemsida. Heta sommardagar lockas tusentals till den långa sandstranden och det salta havsbadet. Riksintresset berör områdets värde för det rörliga friluftslivet och turismen. Själva stranden klassas också som riksintresse för naturvård.
Drygt 20 sommardagar om året är stranden hårt ockuperad av badgäster och trafikerad av bilar. 12 kilometer sandstrand, därav fyra kilometer bilparkering där badgäster ligger och barn leker mellan fordonen. På vintern finns ingen begränsning för biltrafik på stranden. Då kan det hända att man promenerar ensam, begränsad av havets oändliga vattenyta, ständigt i rörelse, och med blick söderut på Hallandsåsens mäktiga massiv.
Bilkulturen på stranden är gammal i Laholm. I bilarnas begynnelse hörde det ofta till dagens avslutning att ta sig en kvällstur och köra åtta kilometer från tätorten Laholm eller från kustområdets sommarstugor till stranden för att njuta av kvällsstämningen över en kopp kaffe i dynerna eller nere närmare vattenbrynet. Men håller detta på 2000-talet med hundratals parkerade bilar? Med husbilar som - trots förbudsskylt - åberopar allemansrätten och med buskörning framförallt på hösten och vintern? Stranden som friluftsområde för motorfordon!
Andra strandkommuner i Halland har bannlyst bilen. Grannkommunen Halmstad förbjuder den helt och i Falkenberg finns tillfartsmöjligheter bara för handikappade, någonting som också bilmotståndarna i Laholm förordar.
"En attraktion"
- Laholms kommun hävdar att det är en attraktion att få köra ända ner till vattenkanten, att det skulle bli förödande för turismen att förbjuda biltrafik, berättar Gunvor Petersson, en av initiativtagarna till föreningen Strandmiljö Laholm, och undrar, kan det inte vara tvärtom, att många vänder kommunen ryggen just för det? En systematisk undersökning bland kommuninvånarna och turister har aldrig gjorts - man går på känn och den egna övertygelsen, menar Gunvor.
Hon är uppvuxen vid kusten, men bodde under sina yrkesverksamma år på andra ställen i Sverige. År 2000 flyttade hon tillbaka och bor nu i Södra Mellbystrand för gott. Familjens villa ligger på en gata bakom dynerna.
2008 bildades föreningen Strandmiljö Laholm. Genom åren har föreningen hållit fast vid att det är få människor i dagens miljömedvetna Sverige som tycker att det är attraktivt med bilar som körs och parkeras ända ner till vattenbrynet. Om så vore skulle det finnas fler bilstränder. Men det finns bara en. Vi anser att det är en för mycket, menar man.
- Ordet bilstrand finns inte ens i SAOL, Svenska Akademins Ordlista, upplyser Gunvor. Jag träffar henne en sensommardag tillsammans med Ulf Bjerstaf, kassör i föreningen. Vi sitter i trädgården. Havsbruset ligger över området när det blåser västerifrån som den dagen, ett lockrop som onekligen drar.
"Ordet bilstrand finns inte ens i SAOL, Svenska Akademins Ordlista."
Politisk oenighet
Under de första åren vände sig Strandmiljö Laholm systematiskt till de politiska partierna och försökte väcka deras intresse. Åsikterna har varit och är fortfarande mycket delade. Inget parti ville enas om att stödja en bilfri strand. Vart ska bilarna ta vägen?
Redan på 1990-talet lade några tjänstemän på dåvarande arkitektkontoret en plan som visade att grönområden bakom dynerna räckte till som parkering under de varma sommarveckorna. Den, liksom Strandmiljön Laholms parkeringsplan på grönområden från 2009 utarbetad av landskapsarkitekten Kerstin Teutsch, beaktades inte.
Framförallt måste intresset för och kunskap om stranden breddas, kom föreningen fram till.
- Vi har hela tiden arbetat som en grupp, berättar Gunvor. Patrik Slimane, ordförande, har arbetat mest med naturskola och exkursioner, Ulf och jag med vandringar. Qi-gongen på stranden har nog jag varit mest engagerad i. De andra deltog.
Gunvor har hållit föreläsningar för föreningar, på församlingshem, på äldreboenden. Någon jag talade med minns:
- Hon visade inte bara egna fantastiska diabilder utan hade också föremål från stranden med sig som de äldre människorna fick röra vid, snäckor, musslor, och lite sand. Sådant hade många inte upplevt på länge.
Vandringar och poesi
Även vandringar med poesi och litteraturuppläsningar har organiserats. För säsongen 2013 spred Strandmiljöföreningen en hel programfolder "Må bra på stranden i Laholm" där alla inbjuds att delta i olika meditationsformer - yoga och qi-gong - stavgång eller sångvandring. Ett studieförbund och sex sponsorer medverkade. Särskilt glad är Gunvor över att Laholms strandaktiviteter fanns med under Västerhavsveckan i augusti i år, en temavecka för havsmiljön.
- Över 20 platser mellan Strömstad och Göteborg var engagerade och så Laholm, berättar hon.
- Vi hör väl också till Västerhavet, menar hon med ett skratt.
Inför kommunens nya översiktsplan för kustområdet har läget skärpts.
Kommunen vill bli huvudman för stranden, bilparkeringen ska vara kvar.
Länsstyrelsen som en gång ville arbeta för att minska biltrafiken på stranden hörs inte längre - en kovändning på 180 grader, menar föreningen.
Efter en motion från Moderaterna ska en tidigare utredning om grönområden bakom dynerna aktualiseras. Förtätning genom framtida husbyggen är nyckelordet.
Sommarorter blir tätorter
- De båda kustorterna, Mellbystrand och Skummeslövsstrand, en gång sommarorter, har blivit tätorter. Vi måste bit för bit planlägga dem som vanliga tätorter, säger kommunrådet Thomas Jönsson (M).
Föreningar som förespråkar denna förtätning hörs högt, till exempel Mellbystrands förening och en nybildad förening som förordar bilparkering, Strand för alla.
Den senare slår på trumman med reklamutskick: Bilstranden är fantastisk! Vi har ett hus nära stranden, men vi tar ändå bilen för att vi med våra två barn ska få med oss stolar, barnvagn, fika, leksaker och annat man behöver, citeras en föreningsmedlem.
Ulf Bjerstaf, kassören, uttrycker Strandmiljö Laholms tankar:
- Det finns folk som uppfattar oss som kinkiga. De säger att motorvägen på andra sidan kustbebyggelsen förstör ju redan naturen och havsvattnet med sina avgaser. För att inte tala om dagens jordbruk, totalt i obalans, med konstgödsel för spannmål och potatis och för höga besättningar i djurfabrikerna samt ett stort reningsverk för Laholm och Båstad vid stranden som släpper sitt filtrerade och behandlade vatten ut i havet. Ska ont med ont fördrivas? Ska ett fel man har insett man har begått utökas med fler?
Föreningen har anordnat flera olika aktiviteter på stranden, inklusive vandringar, meditation, och litteratur- och posesiuppläsningar.
Inte längre förenligt
Ulf flyttade 2009 från Göteborg till Laholm och trodde inte att det var sant med strandparkeringen och buskörningen. Han blev omedelbart medlem i Strandmiljöföreningen.
- Fast, ärligt talat, tidigare hade jag inte heller tvekat att köra bil på stranden, det ansåg jag var helt naturligt. Men idag kan detta inte längre vara förenligt med insikten om hur ett uthålligt samhälle måste förvaltas.
Ulf har funderat över den bristande konsekvensen:
- När ett nytt inköpscentrum i grannkommunen ska bygga asfalterad bilparkeringsplats kräver miljöförvaltningen dagvattenavlopp och dubbelt filtreringsskydd för att fånga upp eventuella oljeutsläpp. Ett nära beläget vattendrag - mynnar ut i havet - får inte kontamineras. Hur rimmar detta med en skyddslös strandparkering? Vem är det egentligen som äger frågan om bilparkeringen på stranden, undrar Ulf.
Enligt miljöbalken är Laholms kustområde riksangelägenhet för det rörliga friluftslivet, därmed kan frågan inte ägas av kommunen och avhandlas av tjänstemän. - Detta är en nationell fråga, poängterar Ulf med eftertryck, den måste lyftas på riksnivå.
Stigande hav
Vi talar också om klimatförändringarna den eftermiddagen, om smältande polarisar med havets stigande vattennivå som följd. Förr eller senare kommer de även att drabba Kattegatt. Klimatforskningen säger att i framtiden får vi räkna med att stora regnmängder kommer att falla på kort tid och att stormar kommer att bli vanligare, skriver Gunvor Petersson senare i en insändare (LT 6 sept), 2011-12 trycktes havsvattnet upp, oroväckande nära några strandnära fastigheter. Hon ifrågasätter planen på att asfaltera nedfarter till stranden och att gångvägar i framtiden ska beläggas med stenkross i stället för med spänger eller trädäck som släpper genom vattnet.
Detaljplanerna för stranden, en för Mellbystrand och en för Skummeslövsstrand är i samrådsskede. Där föreslår man att parkering på stranden ska bli lagenligt i samma omfattning som den olagliga som finns idag. Yttrandetiden går ut den 30 september.