"Den stora striden är att få slut på luftekonomin"

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 20 september 2013

Miljömagasinet ger årets fritänkarpris till Ewa Larsson, ordförande i Gröna kvinnor och miljöpartist. Hon ser trådarna i samhällets maktstrukturer och arbetar på många fronter för att göra den mänskliga väven mer rättvis och hållbar.

För Ewa Larsson hänger miljö, ekonomi och jämställdhet ihop.

I skarp kontrast till grannens välansade gräsmatta fyller sensommarblomstren Ewa Larssons trädgård framför 50-talsradhuset i Björkhagen utanför Stockholm. De vidsträckta grenarna från ett äppelträd "som stod där innan huset byggdes" bildar ett vackert grönt tak och det förvånar inte att en bisvärm valt att bygga bo i husets ventil. En gräsmatta fanns där en gång, när de två döttrarna var små, men nu ser hon inget skäl till en sådan.

Allas erfarenheter behövs

Ewa Larsson är lokalpolitikern som också arbetar för en förändring av världsekonomin. Vi sitter med varsin kopp Chai-te i det ombonade vardagsrummet och pratar om både svårgreppbara samhällsstrukturer och det vardagsnära. Hon rör sig med enkelhet däremellan och har lagt stor möda på att reda ut sambanden mellan miljö, ekonomi och jämställdhet. Något hon insett är att när strukturerna leder oss fel ska makten tillbaka till basnivån - och där finns ofta kvinnorna.

- Män och kvinnor har olika erfarenheter och allas erfarenheter behövs när vi skapar ett samhälle, säger Ewa Larsson.

Hon satt i riksdagen 1994-2002, en period när feminismen hade medvind och Sverige världens mest jämställda parlament. Den sänkta bokmomsen var till stor del hennes förtjänst, men hon var också en del av den tvärpolitiska jämställdhetsgrupp som fick igenom kriminaliseringen av sexköp.

Redan under riksdagstiden, och ännu tidigare som medlem i regeringens jämställdhetsråd, arbetade hon för att koppla ihop miljö, jämställdhet och ekonomi. Visst gehör fick hon också, från till exempel dåvarande jämställdhetsministern Bengt Westerberg.

- Han förstod och var väldigt jämställd men vinsten med att lägga om skattesystemet så att förorenaren betalar såg han inte. Han trodde att vi då inte skulle ha någon skattebas framöver, för vi skulle ju lösa alla miljöproblem på tio år.

Ett stort steg bakåt

Hon tycker att Sverige tagit ett stort steg bakåt vad gäller kvinnofrågorna.

- När det går väldigt bra är det lätt att tro att fler är med än vad som är fallet. Sitter du i riksdagen finns en risk att du tappar verklighetsförankringen och det kan slå tillbaka.

Hon tror också att jämställdhetsfrågan blev för privat, kom att handla för mycket om kroppen och sysslor i det privata.

- Vi behöver föra upp frågan på makronivå igen och se hur pengaflödena går, för pengarna måste tillbaka till människorna. Att få slut på luftekonomin, det är den stora striden.

Om kvinnorna intog sin planhalva i maktsfären så skulle mycket lösa sig av sig självt tror Ewa Larsson, som förespråkar kvotering som en effektiv väg framåt. När antalet kvinnor i norska bolagsstyrelser blev fler efter kvoteringskravet så kom en annan näringspolitik, med större lokal förankring. Är det någon som hävdar brist på kompetens bemöter hon det så här:

- I dag har vi en manskvotering och det vi ser är att världen är på väg 180 kilometer i timmen in i väggen. Vi gör fortfarande av med jordens resurser snabbare och snabbare. Så länge detta inte har brutits så anser jag att total inkompetens styr världen.

En stadsnära oas för småkryp och människor. Ewa Larsson ogillar att naturen tuktas för hårt i våra bostadsområden.

Verktyget genusbudget

Utöver kvotering lyfter hon verktyget genusbudget.

- Det finns ett FN-beslut om att en sådan skulle finnas i alla länder 2005 men i Sverige vet vi fortfarande inte vad det är.

Via en genusbudget vägs jämställdhet in i alla ekonomiska beslut. Då blir det tydligt vem som till exempel gynnas av motorvägsprojektet Förbifart Stockholm, en investering på 61 miljarder.

- Och vad kan du få för det i stället? Jo, en hel del tunnelbana, och vilka sitter i den? Strukturen blir så tydlig; vilka grupper tillåter vi bestämma?

Kommit långt i Norden

Även om jämställdhetsfrågorna hamnat i skymundan tycker Ewa Larsson att vi kommit långt i de nordiska länderna där det till stor del råder konsensus kring att det finns en över- och underordning, där kvinnan generellt är underordnad. Egentligen säger också FN det menar hon, men inom ekonomin finns synsättet inte med.

- Om pengarna lever sitt eget liv kommer vi aldrig få de bra saker som FN bestämmer.

Hon delade med sig av Gröna kvinnors perspektiv till ekologiska ekonomer vid FN:s konferens för hållbar utveckling Rio+20, och höstens fokus är att bidra till rättvisare handelsvillkor. Ewa Larsson åker till WTO:s ministermöte i Bali i december och hon ser en del öppningar, bland annat i den nya generaldirektören Roberto Carvalho Azevêdo som kommer från Brasilien. Han är den första från Latinamerika.

- Där har de en annan syn på solidaritet och användningen av skattemedel, det kan bli en vändpunkt.

Kvinnofrågan och miljön

Gröna kvinnor bildades 2005 efter att Miljöpartiet beslutat sig för en jämställdhetskommitté i stället för ett kvinnoförbund. Ewa Larsson deltog i processen som medlem i partistyrelsen och ur detta föddes idén om Gröna kvinnor som en fristående organisation.

- Vår viktigaste uppgift är att gifta ihop kvinno- och miljöorganisationerna så att vi får ett jämställt perspektiv på miljörörelsen. Inför Rio+20 var Gröna kvinnor med och formulerade texter till budkaveln som gick över landet.

- Jämställdhetsperspektivet var bortglömt, jag skrev in det där det passade och sedan tyckte alla att det var självklart.

Det första projektet för Gröna kvinnor handlade om patriarkala strukturer och val av energisystem. Ewa Larsson definierar patriarkat som en ordning i pyramidform av militär karaktär, där det som bestäms i toppen verkställs nedåt.

- Kärnkraften har till exempel en sådan struktur, som kräver superkontroll av ett fåtal och de i botten är totalt beroende av att toppen fungerar. Solenergin är farlig för dem som vill ha kontroll, för solen kan du inte muta in. Det är en omvälvning.

Kärnkraften hör inte hemma i en demokrati tycker hon och tror också att den är på väg bort.

- Kärnkraften är miljövidrig och kan åstadkomma så mycket död och förintelse men riskerna kommer inte att avskräcka. Det är pengarna som kommer att tala; säkerheten och avfallet kostar för mycket.

Just nu förbereder hon sig för WTO:s ministermöte på Bali. Inspiration: Elin Wägner. Mål: En rättvisare världshandel.

Vågar ta plats

Hon räds inte de stora sammanhangen och har suttit på många beslutsfattande stolar. Självförtroendet kommer från en uppväxt som "älskat barn" och hon berättar om en idrottsintresserad far som tog med henne ut i skidspåren och naturen, peppade henne att hålla sig i form. Något som också gav mod.

- Jag var på tjejkollo när jag var liten och arrangerade fadderverksamhet för de ännu mindre tjejerna, så att de inte skulle bli mobbade. Det är lättare att vara på det sättet om du springer fort och hoppar långt. Det har betydelse i status och hindren blir inte lika många.

Det politiska engagemanget spårar hon till sin morfar som fick arbetsförbud när han bildade fackföreningen på sågen i Lungvik. Han reste till USA, tjänade pengar som rallarbas och köpte vid återkomsten ett lantbruk. Men bonde ville han inte vara, utan Ewa Larssons mormor och de fyra döttrarna skötte jordbruket. Han själv agiterade för arbetarnas rätt att organisera sig i det röda Ådalen.

- Så har min mor vuxit upp och hon har fostrat mig till att göra något själv, inte gnälla.

Waldorfinspiration

Ewa Larsson har ett gediget rykte som handlingskraftig och många projekt bakom sig. Ett som hon är särskilt stolt över att vara "mamma" till, förutom Gröna kvinnor, är en waldorfinriktning på den kommunala skolan i Björkhagen. Idén föds när de egna barnen går i förskolan, i ett samtal med en annan förälder. Här startar en lång resa som bland annat innefattar en lunch med utbildningsminister Göran Persson som hon lyckas tjata till sig. I slutet av 80-talet öppnar till sist Björkhagens skola en waldorfinriktning, med hennes egen dotter i den första 1:an, och den blir kvar på skolan långt in på 2000-talet. Ewa Larsson utbildar sig också till waldorflärare och jobbar på skolan i många år.

- Vi hade en bra rektor och ett bra samarbete men det fanns också lärare som var emot. Jag sa att om vi inte kan samsas som kollegium, hur ska barnen då kunna samsas ute i samhället? Och det bet.

Det ska vara roligt

Waldorfpedagogiken baseras på antroposofin och Rudolf Steiners teorier om människan som en kroppslig och andlig varelse där eleverna möts på ett sätt som passar deras utvecklingsnivå. Det finns mycket att lära från det här tycker Ewa Larsson; som hur vi kan gå från ett svart/vitt debattklimat till samtal, i en ärligare och mer jämställd anda.

- Det är också viktigt att ha roligt. Låt kulturen finnas med överallt; jag lärde barnen grammatik med klapp och klang. Tvärtemot vart Jan Björklund, den före detta militären, driver det svenska skolsystemet.

Människans samspel med omgivningen och hänsynen till miljön är centralt inom antroposofin. Att se helheten har alltid varit självklart för Ewa Larsson.

- Jag har ingen förklaring till varför men jag har alltid varit mycket i naturen och är en ifrågasättande person. När jag var liten och såg hur soporna grävdes ner i jorden så insåg jag att det var fel.

Finns inte en lösning

När hon många år senare åker med regeringsdelegationen och Mona Sahlin till Beijing så ter det sig lika absurt för henne att ett komposteringssystem som utvecklats från lokala förutsättningar monteras ner till förmån för Sidaunderstödda vattenklosetter, trots att man saknar vatten - för att göra som väst.

- Det finns inte en lösning, det är den patriarkala strukturen som får oss att tro det.

Att förändra ett system inifrån är svårt men Ewa Larsson ser positivt på utvecklingen. Allt fler kvinnor kommer in i politiken, akademin och näringslivet, med "klokskap" från annat håll än de traditionella nationalekonomerna. Som en politiker som ser gräsrötterna och det som växer av egen kraft gläds hon också åt vågen av alternativa samhällsbyggen.

- Hela den här omställningsrörelsen som pågår tycker jag att vi borde lyfta fram. Det finns människor över hela världen som gör otroliga saker. Visst är det krig och fara, så är det, men det händer också annat.

Text och foto: Benita Eklund

Fakta: Ewa Larsson

Född 1952.
Rötter i Ångermanland och Dalarna men uppvuxen i Stockholm.
Var med och grundade Gröna kvinnor (www.gronakvinnor.se) och är ordförande för organisationen.
Har haft politiska uppdrag för Miljöpartiet sedan 80-talet, på kommun och landstingsnivå och var riksdagsledamot 1994-2002.
Har för närvarande uppdrag i Stockholms fastighetsnämnd, Stockholms stads kommunfullmäktige, polisstyrelsen i Stockholm och Skarpnäcks stadsdelsnämnd.
Är waldorflärare och samhällsvetare med påbyggnad inom ekonomisk historia och kulturgeografi.
Har arbetat som waldorflärare i grundskolan, som organi-sationssekreterare på Rädda Barnen, utredare på CSN och informationssekreterare i riksdagen.