Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 11 september 2013
Ekocentrum firade 20 år
Den permanenta ekologiska utställningen Ekocentrum i Göteborg firade 20 år förra veckan i sin nuvarande form. Men den har en längre förhistoria.
Kjell och Uno vid en del av CET:s utställning.
På landsbygden i Wales startade för 40 år sedan ett center för alternativ teknik, som efter ett par år blev en permanent utställning för att visa ekologisk odling och teknik. I dag har man 65 000 besökare om året.
När Johan Eklund flyttade till Lerum drömde han om ett sådant centrum. Några eldsjälar samlades och en förening bildades 1985, Centrum för Ekologisk Teknik, CET. Men varje gång ett lämpligt markområde hittades blev det förhinder.
Stor framgång
Till slut erbjöd kommunen två år senare ett våningsplan i Nääs gamla fabriker i Tollered, som man ägde. Föreningen fick överge odlingen och att visa vindkraftverk i drift, men bildade en stiftelse och startade den första permanenta ekologiska utställningen i Sverige. Framgången blev stor och föreningen växte med medlemmar från hela landet. Arvtagaren Ekocentrum är fortfarande ensam i sitt slag.
När läget började kännas ocentralt accepterades 1992 en inbjudan att flytta utställningen till Göteborg och gamla S:t Jörgens mentalsjukhus, som skulle omvandlas till ett centrum för miljöteknikföretag.
Omstart 1993
Av detta blev dock inget på grund av en lågkonjunktur och ägarens ointresse av att verkligen satsa. Det blev mycket strul och utställningen fick inte den draghjälp den behövde. Stiftelsen fick ge upp. Det blev omstart 1993 och den nya stiftelsen fick dagens namn. Nu blev Fältbiologerna i Västsverige, Miljöförbundet Jordens Vänner och Studiefrämjandet medstiftare till CET.
Eftersom det inte blev något miljökluster var läget på S:t Jörgen fortfarande ocentralt. Men 2002 kunde man flytta in till centrala Göteborg, första året i ett provisoriskt glashus bredvid, medan de blivande lokalerna i gamla Vasa sjukhus för kroniskt sjuka renoverades. Tidigare hade det varit fattighus och fått öknamnet Bracka.
Huset var färdigbyggt 1988, ett stabilt stenhus med tjocka väggar. Ekocentrum ställde stora krav på att renoveringen skulle vara ekologisk med högisolerande fönster och urinseparerande toaletter. Nu har man ett projekt att kunna ta tillvara urinen genom att göra pulver av det.
Musikunderhållning i samband med Ekocentrums 20-årsjubileum.
Gratis föreläsningar
Hyran är hög, 200 000 kronor i månaden, men det centrala läget är en fördel för den intensiva verksamheten. Ekocentrum har 20 000 besökare om året. Varje onsdag är det gratis föreläsningar för allmänheten, flera samtidigt. Omsättningen är på 8,5 miljoner kronor, och man har tolv anställda. Hälften av intäkterna kommer från utställningen och hälften från den kursverksamhet man bedriver. De två verksamheterna understödjer varandra.
Det är en arbetsplats att trivas på. Flera av de anställda har arbetat mycket länge där. Eva Lundgren, nyvald som föreståndare, har hållit på i 22 år, alltså också på den tid man fanns på Nääs fabriker. Lågkonjunkturen 1993 gav möjlighet att bygga upp kursverksamheten. Många högutbildade var arbetslösa, och Ekocentrum kunde ta emot många praktikanter via ALU, Arbetslivsutveckling, som var den tidens motsvarighet till FAS 3. Flera blev kvar som vanliga anställda.
Stort nätverk
Över tiden har man tagit emot 400 praktikanter, vilket har gett ett stort nätverk. Vid jubileumsfesten framkom att även Göteborgs stadsarkitekt hade varit praktikant på Ekocentrum.
När Göteborgs stad beslöt 1995 att miljödiplomera sina anställda gav det också ett lyft för verksamheten. Det har också lett in till marknaden för att miljöutbilda företag. Ekocentrum hade också sedan 2009 en avläggare i Malmö. Staden var mycket engagerad, men lokalerna man hade var inte i topp. Styrelsen för Ekocentrum Malmö vågade inte satsa fullt ut och därför blev det avveckling i år.
Ljus framtid
Planerna för ett Ekocentrum i Stockholm stöp på att kommunen inte var intresserad. Däremot finns det en avläggare i Sankt Petersburg som man hjälpt till att dra igång.
Ekocentrum har aldrig fått några bidrag utan varit helt självfinansierat. Det har varit en prestation att under alla dessa år kunna parera en varierande marknad.
Framtiden ser ljus ut. Man har fått gott anseende för sitt oberoende och sina stimulerande kurser. Att ha fått följa denna utveckling från början ger hopp om att förändring är möjlig.