Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 23 augusti 2013
Samlad attack mot tillväxten
Att svära i kyrkan
Stellan Tengroth (red.)
Pärspektiv förlag
Stellan Tengroth, som skrev Tillväxt till döds, har sammanställt en antologi, Att svära i kyrkan, tjugofyra röster om en evig tillväxt på en ändlig planet. Boken har getts ut på meteorologen Pär Holmgrens förlag Pärspektiv. Man kan undra varför inget sipprar ner till politikerna av en så enig syn utifrån olika perspektiv av några av Sveriges ledande opinionsbildare på att tillväxtsamhället är omöjligt.
K G Hammar skriver om behovet av andlig tillväxt. Per Granqvist behandlar hur vi talat om tillväxt under olika ekonomiska förhållanden under århundraden, och hur vi sammanblandar tillväxt och välstånd.
Birger Schlaug berättar att de gamla ideologerna, det må gälla Marx eller Mill, trodde att i det materiellt mogna samhället skulle andra saker bli viktiga, mer fritid, mer kultur och mer andlighet.
Lars Wilderäng, med Sveriges mest lästa ekonomiblogg, påpekar att internetrevolutionen inte är någon energibesparare. Det går åt mer energi för ett e-brev än ett vanligt fysiskt brev. Anders Wijkmans kapitel heter: Framtiden är överlånad - och överbelånad. Avregleringen var en politisk kapitulation. Carbon Trackers följer hur stort placerarna satsar på fossilbränslen.
De svenska fonderna är inte bättre. Sjunde AP-fonden har av 150 miljarder bara en miljard investerat i miljöteknik i clean-tech-företag.
Stefan Edman tar upp att tillväxten ökar snabbare än den tekniska resurseffektiviseringen. Koldioxidutsläppen har ökat 40 procent sedan 1990. Vi har en ekologisk skuldkris på 10 procent av BNP. Födelsetalen slutade växa 1990, men befolkningen ökar med två miljarder till 2050 därför att människorna blir äldre.
Världsekonomin har femdubblats sedan 1950, men skulle alla haft samma standard i dag som i OECD-länderna skulle den behövt vara 75 gånger större.
Världsbanken varnar för att till nästa sekelskifte eller tidigare har världens medeltemperatur stigit 3,5-4 grader. I Sverige ger en konsumtion på 1 000 kronor ett utsläpp på 55 kilo koldioxid. För att nå ner till de två ton per år och person som behövs skulle var och en inte få spendera mer än 36 000 kronor om året.
För något årtionde sedan var den globala uppvärmningen mest teori för de flesta. Nu har den blivit konkret. När Pär Holmgen frågade åhörarna i sina föreläsningar vilken som var den största nyheten 2012 fick han alla andra svar än den snabba avsmältningen i Arktis.
Redan det här årtiondet kan havsisen vara borta. Vi har passerat vår chans att undvika allvarliga verkningar av klimatförändringen. Vi kan inte förhandla med Moder Jord och agera först när krisen är över oss.
När beslutsfattarna sviker oss får vi lita till vreden och organiseringen underifrån. Ylva Lundin är aktiv i omställningsrörelsen i Alingsås. Den startade 2009. Men det dröjde innan den fulla vidden av de tre e-kriserna togs in. De för ekonomi, energi och ekologi. Man utnyttjade Alingsås starka fikakultur och bjöd in till fikaträffar varje vecka där man bjöd in någon intressant föredragshållare. Man har startat en odlingsgrupp som fått låna mark vid Nolhaga slott.
Nu startas odlargrupper i bostadsområdena. Maten kräver en femtedel av oljekonsumtionen och ger mer än en tredjedel av växthusgasutsläppen.
Boken har många initierade artiklar. Det jag saknar är en diskussion av vad man göra med regler för ekonomi och skattesystem för att kunna få en annan utveckling. Närmast är kanske Lars Wilderäng när han säger att med medborgarlön till alla kunde politikernas vilja att köpa sig makt med tillväxt brytas.
Välfärdssystemet måste bygga på naturens flöden. Mer kan inte betalas ut än som kommer in. Stefan Edman propagerar för att rikare nationer bör ha skatter och styrmedel som gynnar icke-materiell konsumtion, medan länder i början av sin utveckling bör få del av globala subventioner för att främja grön tillväxt, och att den globala tillväxttakten bör kylas ned med finansiell transaktionsskatt.