Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 23 augusti 2013

Naturskog för en levande jord

Vad är karakteristiskt för en naturskog? "Att det finns träd i alla åldrar, allt från unga till gamla levande träd till jättegamla döda träd, både stående och liggande." Så lyder Sebastian Kirppus korta definition.


Sebastian Kirppu med en lavskrika, en fågel som lever i och nästintill är helt beroende av gammal naturskog.

Under de senaste 20 åren har Sebastian Kirppu ägnat sig åt att umgås med naturen, som han uttrycker det, både på arbetstid och på fritid. Hans engagemang har legat i att försöka rädda Sveriges sista naturskogar så att de djur, växter och svampar som lever där ska finnas kvar i framtiden.

- Människor ska få ta del i hur en riktig skog ska se ut, säger han och fortsätter, vi är en del av denna planets ekologi och vi måste inse att allt inte tillhör oss. Planetens natur ska delas med ett stort antal andra livsformer som är våra medresenärer på jordens resa kring solen i universum. Jorden är vårt gemensamma naturarv och vi får inte förstöra det, vare sig för människor ellerandra levande varelser.

För Utmarksmuseet i Ransby i norra Värmland har Sebastian Kirppu under sommaren sammanställt en fotoutställning om just norra Värmlands och Dalarnas naturskogar. Miljömagasinet följer utställningens text och vandrar med den kunnige ciceronen genom oförstört och förstört skogslandskap.

Endast ungefär 1,5 procent av den värmländska skogen är naturskog, bevarad i naturreservat. I dessa naturreservat kan människor få uppleva en riktig naturskog. Andelen skyddad skog i hela Sverige ligger på cirka fyra procent. Det är långt ifrån vad som behövs för att bevara ett fungerande skogsekosystem.

Värmlands finaste skog

Enligt Sebastian Kirppu finns Värmlands finaste naturskog i Fänstjärnskogens naturreservat, strax öster om Stöllet. Denna skog är hem åt ett flertal sällsynta djur och växter. En riktig raritet är svampen citronporing som i Värmland bara finns här och på två platser till.

- Det var även här Sveriges första fynd av vedtrådmossa gjordes och landets allra rikaste förekomst finns här i Fänstjärnskogen. Den är endast funnen på färre än tio olika platser i landet, där riktig gammalskog finns.

Han skriver: "De gamla tallarnas knotiga och krumma grenar och tjocka pansarbark avslöjar dem. De silvergråa torrfurorna var likadana gammeltallar för flera hundra år sedan men står nu som gamla lik, dock ännu så starka att ingen storm fått dem på fall. Troligen kommer de att stå i några hundra år till innan de ramlar omkull och blir lågor som sakta förmultnar och blir näring till nästa tallplanta. Denna livscykel är i naturskogen omkring 1000 år, till skillnad mot livscykeln för den planterade tallen som kanske är högst 100 år, gärna kortare om skogsindustrin får bestämma."

- Dessa gammeltallar kallar jag gärna för mormortallar, säger Sebastian. De liknar sagofigurerna "Enter" från filmen "Sagan om ringen". Trädens grenar ser ut som armar som vill omfamna dig på ett kärleksfullt sätt.


Har man tur under sina skogsvandringar kan man finna "skogsrået".

500 år gamla tallar

På bilden från Drevfjällets naturreservat i norra Dalarna är de levande tallarna troligen kring 500-600 år gamla, medan de silvergrå torrfurorna med största sannolikhet är något hundra år äldre.

- Naturskogen har en stor mängd död ved som faktiskt - med alla mikroorganismer i form av insekter, mossor, lavar och svampar - är den mest levande veden i skogen, förklarar Sebastian. Utan den döda veden skulle den biologiska mångfalden vara ett minne blott.

Han ger fyra exempel på fyra olika lavarter som han själv har kartlagt i olika naturskogar:

Lunglav är en av de arter som gärna lever i gammelskogen. Den växer nästan enbart på asp, sälg eller rönn. Dessa träd är norrlandsskogens rikbarksträd på grund av det höga pH-värdet i barken. Tack vare det och naturskogens speciella mikroklimat kan lunglaven frodas.

Långskägg är en av gammelskogens allra häftigaste och mest sällsynta arter. I Värmland finns den i dag bara på sex olika lokaler, alla gammelskogar och skyddade områden. Långskägget kan bli uppemot tio meter långt och kan drapera hela träd med sina girlander.

"Vi har ett världsansvar"

Långt broktagel är en av världens ovanligaste lavarter och de flesta fynden av denna art är gjorda i Sverige och Norge. De svenska fynden finns bara i norra Värmland och delar av norra och nordvästra Dalarna. Det finns i dag 46 kända förekomster av denna art varav hälften i Värmland.

- Vi har ett världsansvar för att denna art ska överleva i framtiden. Den är troligen helt beroende av gammal granskog som aldrig kalhuggits eller brunnit ner. Skogarna där långt broktagel växer är kanske mångtusenåriga i ålder.

Den lilla knappnålslaven brunpudrad nållav är en sällsynt lav som är knuten till död ved. Den växer allra helst på gamla murkna stubbar av björk och gran vilket också visar att död ved är den viktigaste komponenten i skogens ekosystem.

Beroende av naturen

För Sebastian Kirppu är det en självklarhet att människan alltid har varit beroende av naturen:

- En fungerande natur ger oss en massa ekosystemtjänster så som mat, vatten och frisk luft, men också sådant som virke och bränsle, förklarar han. Och, för den moderna människan är naturen, skogen, en viktig plats för rekreation. En plats dit man kan fly vardagens stress och hitta kraft genom att finna lugn och ro.

Denna insikt står i hård kontrast till dagens skogsbruk. Sebastian Kirppu skriver: "Den nya skogen som människan skapar, efter att en naturskog kalhuggits, är inte ens värd att kallas skog. Den har ingen som helst likhet med hur en skog ska se ut. Här saknas de gamla träden, den döda veden och alla de djur och växter som är beroende av naturskogens ekosystem. Dessa djur och växter återkommer inte till denna virkesåker. Det är faktiskt mer likt en åker än en skog. En åker med tall eller gran som planterats för att bära frukt till pappersbruken och sågverken men fullständigt ointressant för de organismer som också borde få sin beskärda del av kakan. Den nya skogen får inte ens bli gammal. Den ska kalhuggas igen när den är 60-100 år beroende på vilket trädslag som planterats."


Rättviks kommun där ett skogsbolag som får kalla sig för miljöcertifierat skövlat en naturskog.

Naturskogarna avverkas

Han beskriver hur de gamla naturskogarna under de senaste 50 åren har avverkats i allt snabbare takt.

- Den svenska skogen har ändrat utseende och ett stort antal djur och växter som har naturskogen som sitt hem har utrotats från många platser i det svenska skogslandskapet. I dag finns omkring 2000 arter av djur och växter på den svenska rödlistan över hotade och missgynnade arter i skogen och det finns bara omkring 8-10 procent naturskog kvar.

Ännu avverkas biologiskt värdefulla gammelskogar och andelen naturskog minskar i landet.

- Inte ens kring våra bäckar och åar får skogen vara kvar. Detta leder till total katastrof för vattnets ekologi, berättar Sebastian Kirppu. Massor av humusämnen rinner ut och grumlar till vattendraget. De tungmetaller som frigörs vid körskadorna på hygget rinner rakt ut i vattendragen medföljd att fisken blir otjänlig som föda för oss.

Giftig fisk

Han påpekar att det i Sverige finns rekommendationer till gravida kvinnor och barn att inte äta insjö- eller sötvattenfisk på grund av deras höga halter av giftiga ämnen som kommer från både skogsbruk och jordbruk.

- Tänk att den mat som naturen själv producerar utan vår hjälp, en så kallad ekosystemtjänst, inte kan tas tillvara på grund av att vi förstör naturen. Mat, vatten och frisk luft är det som vi människor behöver för att leva. Inte tjocka plånböcker där pengarna kommer från skövlad och förstörd natur, säger han.

Om bilden på skogsrået skriver Sebastian Kirppu poetiskt: "Har man tur under sina skogsvandringar kan man finna 'skogsrået'. Hon påträffas endast i gammelskogens sköte. Vid ett kvällsbesök i Gravbäcksravinen i Ömtbergets naturreservat råkade jag stöta på henne. Jag kom smygandes utmed bäcken när jag plötsligt fick syn på en gestalt som satt och betraktade det lilla vattenfallet. Detta vattenfall som ger denna lilla kanjondal sitt speciella mikroklimat är en fröjd för ögat, vilket också skogsrået verkar tycka. Här inne i gammelskogen som omger dalgången och skyddar den från uttorkning och stormvindar har detta vackra skogsväsen funnit sin favoritplats. Här delar hon tillvaron med ett stort antal sällsynta och hotade arter så som hon själv. Livsformer som kalhyggesskogsbruket fördrivit från sina hemområden runt omkring i skogarna som skövlats."

Share