Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 9 augusti 2013
Jordens hud i dissektion
Jordbrukarna som yrkeskår är på väg att försvinna, och med dem mycket kunskap om jorden och konsten att bruka dem. Vandana Shiva, klimat- och kvinnorättsaktivist från Indien, vill se en bättre framförhållning med möjligheter att återskapa.
"Ploeg i all ära, men det var ändå den indiska kvinnorätts- och klimataktivisten Vandana Shiva som var i fokus under den första dagen." (Foto: Annabelle Graf)
En av arrangörerna av femdagarsforumet Living Soil - huvuddelen av femveckorsfestivalen Summer of Soil - vid antroposofernas kulturcentrum i Ytterjärna utanför Södertälje berättade att under den minut han talat, och samtidigt hälsat oss runt 200 deltagare välkomna, har ett område motsvarande 30 fotbollsplaner skövlats världen över. Betänk då att allt som behövs är 2000 kvadratmeter för att föda en person under ett helt år, enligt forskarnätverket Beras beräkningar.
Pieter Ploeg fortsatte med att säga att marken, själva jordmånen, soil på engelska, eller jordens hud som han liknade den vid, är det mest outforskade territoriet på jorden. Blott 5-10 procent av den biologiska mångfalden under markytan är känd. Och att de största orsakerna till dess organismers snabba utdöende heter: förorening, kompaktering, erosion, minskning (av organisk materia), försaltning (via bekämpningsmedel och övergödning) och försegling (städer byggs ovanpå bördig mark).
Shiva i fokus
Ploeg i all ära, men det var ändå den indiska kvinnorätts- och klimataktivisten Vandana Shiva som var i fokus under den första dagen. Hon berättade hur hon gick från astrofysik - Shiva mottog det alternativa nobelpriset, Right Livelihood Award, i ämnet redan 1993 - till klimatkamp genom inspiration från fattiga men ack så starka kvinnor på den indiska landsbygden. Kvinnor som visste mer än hon om växter, jordmån och biologisk mångfald fastän de inte gått i skolan. De kramade träden och sade till exploatörerna: Ni måste döda oss innan ni dödar dem, ni verkar tro att det enda träden ger oss är timmer och vinster, men de ger oss så mycket mer:
- Man ser på jord som något dött, så det spelar ingen roll vad man gör med den. Men jorden fortsätter att ge oss signaler, att något är fel, uppochned, om vi bara väljer att se dem.
"Utvärderingen av den första rundan tryckte på många olika saker..." (Foto: Sofia Härén)
Bönder och revolution
Hon fortsatte med att globaliseringen bryter ner ursprungssamhällena och att grödors vikt symboliseras i det faktum att det var en tunisisk grönsaksförsäljare som iscensatte den arabiska våren med att sätta sig själv i brand, att bönder startade den syriska revolutionen och att de egyptiska demonstrationerna tog ordentlig fart då staten misslyckats med att ge folket bröd.
Shiva hann även med att avfärda Indiens så kallade gröna revolution med att den varken var grön eller revolutionär, att den i själva verket var våldsam mot folket och genomfördes i syfte att sälja kemikalier. Hur det nu var med den saken så informerade hon om att jorden och bruket inte är något mekaniskt system där man kan föra in och ta ut saker hursomhelst. Näringsämnen skapas i detta intrikata system. Hon vill därför utöka rättigheter för organismer som föder oss och för jordbrukarna som göder oss, liknande de latinamerikanska ursprungsfolkens krav.
Jordbrukarna försvinner
Vi befinner oss i dag i den mycket märkliga situationen där jordbrukarna, som yrkeskår, försvinner mer och mer, och med dem kunskapen om jorden och bruket av den. Hon efterlyste därmed ett nytt räknesätt - "Real wealth per hectare" - och bättre/längre framförhållning - där näring lämnas i marken, med möjligheter att återskapa sig - och framförallt, sist men inte minst, "A new economy":
- Bli en jordbyggare, när det ekonomiska systemet går bankrutt finns det fortfarande möjligheter för oss att finna lösningar, att odla växter. Exempelvis genom en global frökampanj - vem som helst kan arbeta med detta i en trädgård.
Med inspiration från hennes exempel fortsatte diskussionen under pausen. Den skedde i mångt och mycket med en World Café-metod - syftande på att de bästa idéerna och mest konstruktiva samarbetena ofta uppstår vid kaffemaskinen under pausen. Alla roterade runt i grupper över en kopp, samtalade och skrev ned sina tankar på ett papper som täckte fikabordet. Utvärderingen av den första rundan tryckte på många olika saker, men noterbart nog mycket litet på kamp och motstånd, trots Shivas deltagande.
Globalt och lokalt
Om den första dagen hade en global utblick så hade den andra en starkt lokal prägel. Fyra män - ja, trist nog, bara gubbar - som verkar runtom den synbarligen kreativa och innovativa bioekologiska miljön runt kulturcentrat i Sörmland. En biokapitalist (vd:n för Saltå kvarn), en biobrukare (från ekologiska Skilleby gård), en biokock (ansvarig för antroposofernas restaurang) och en bioforskare (från Beras-nätverket) berättade om deras livsval och syn på hållbarhet i kretsloppet. Och just där låg deras gemensamma nämnare och ledord: kretslopp!
Med så mycket kunskap om jorden på en så pass liten plats var det nog många som önskade att det genomsyrade hela samhälle och att det såg likadant ut på deras egen plats på jorden. Det gjorde åtminstone jag.
"Vårt livs största möjlighet"
Det har varit kurser, föreläsningar, filmkvällar och en utställning. 22-26 juli arrangerades även ett stort forum, Living Soil forum, med runt 100 deltagare och inbjudna talare från hela världen. Men huvudfokus ligger på samtalen och kreativiteten som uppstår mellan deltagarna.
Pavlos Georgiadis har rest runt i flera länder och sett bevis på hoten mot den levande jorden. (Foto: Jakob Haq)
Konferensen är bara början på arbetet med att lyfta betydelsen av en levande och frisk jord.
- Vi skördar inte bara frukten av vår odling utan också av våra samtal här, säger Naomi Raja Boean, en av dem som är ansvarig för dokumentationen på forumet.
Frågan är hur detta ska uppmärksammas utanför gruppen av redan engagerade och intresserade. "Äter du mat?" är frågan som ställs på ett infoblad som sprids i början av sommaren i Stockholm, för att visa hur allmängiltig frågan egentligen är.
"Över 90 procent av vår mat kommer från jord, vi går på jord varje dag, vi dricker vatten som har renats i jorden/.../och på många språk har vi döpt vår planet efter det; Earth. Jord. Aarde. Erde. Terra." skriver arrangörerna. De påpekar också att under vår livstid har en fjärdedel av våra jordar brutits ned, om inte den utvecklingen bryts kanske vår generation är den sista med levande jordar.
Synen på jordbrukare
På torsdagen inleder Pavlos Georgiadis, forskare från Grekland men också uppvuxen med jordbruk på familjens olivodling och i dag engagerad i rörelsen för bättre mat, bland annat Slow Food Youth Network. Han vill berätta om hur vi kan odla oss ur den ekonomiska krisen och hur yngre människor ska hitta till jordbruket.
- Synen på bonden på 2000-talet är att han är både entreprenör, vetenskapsman och jordbrukare, säger han.
I sin forskning i etnobotanik har han rest runt i flera länder, som Indien, Thailand och Kina, och sett bevis på hoten mot den levande jorden: Jorderosion, översvämningar, torka och fattigdom. Här i väst har han i stället sett hur enorma mängder mat går till soptippen.
- Människor ser inte längre kopplingen mellan jorden och maten på bordet, säger han.
Han övertygade sedan sina föräldrar att gå över till ett återuppbyggande jordbruk, i form av permakultur, anpassat för Medelhavsklimatet, och började arbeta med att lära människor runt omkring sig.
Få unga bönder
Förra året producerade han en kort dokumentär "Farming on crisis?" på frågan hur det framtida jordbruket ska se ut i Europa, med den kommande jordbruksreformen inom EU (CAP - Common Agricultural Policy), och vilken effekt det har på miljön och landskapet.
- Bara sju procent av bönderna i Europa är under 35 år, säger Pavlos Georgiadis.
Hans vision är att de unga människorna kommer söka sig till jordbruket när det nu blir mindre jobb i städerna.
- Det är inte ett Grekland med upplopp och kris utan solidaritet och samarbete.
Han ser också att den ekonomiska krisen läcker över till fler länder och att allt fler regeringar använder kemikalier (tårgas) mot sina egna medborgare.
- Om poliser måste skydda parlamentet så visar det att finns problem med demokratin. Frågan är hur vi då ska kunna hantera klimatförändringar och resursbrist?
Han tror att engagemang i mat och odling kan vara den påtagliga förändring som behövs för unga.
- Det är en ny era av matrörelser. Det är mer an bara hippt och hippie och kan vara något positivt som kommer av krisen. Vårt livs största möjlighet. Politikerna stödjer inte detta men vi måste bygga det själva, avslutar han.
"...olika sorters rötter får en betydligt större kontaktyta med jorden tack vare det stora antalet smala förgrenade svamptrådar." (Foto: Jakob Haq)
Den viktiga komposten
Nästa talare, Tobias Bandel från Tyskland, arbetar i sitt företag "Soil and more" med komposteringsprojekt i flera utvecklingsländer samt klimatkompensering och konsultverksamhet för företag.
- Det viktigaste är kompost, både i liten och stor skala, säger han. Det finns inget avfall på en gård.
Han pratar också om att människor behöver omvärdera hur de ser på mat, annars kommer vi inte kunna ta hand om jorden. Ett sätt kan vara att låta unga komma i kontakt med odling i städerna genom stadsodling.
- Att sätta ett frö i en använd yoghurtburk full med jord, kanske inte ökar livsmedelssäkerheten, men det ökar medvetenheten, och det är kul.
Sist ger Håkan Wallander, professor i jordbiologi vid Lunds universitet, det allra minsta perspektivet, men kanske också det viktigaste. Han ger sin definition av vad som är en bra jord:
- En jord som aggregerar och bildar partiklar eftersom den innehåller liv som binder ihop den. Det innebär att jorden får en struktur som gör den porös och ger utrymme för vatten och luft.
Framtidens gödsel
Mikroorganismer och maskar bildar alltså ämnen som gör att jorden klumpar ihop sig, och för att de ska trivas krävs även växter.
- Plantor ger energi och kol till jordmikroberna. Det är ett samarbete.
Håkan Wallander slår därför ett slag för mer perenna växter i jordbruket och att sådana grödor behöver utvecklas.
Han kopplar också ihop jordens struktur med den minskande tillgången på fosfor.
- I den naturliga miljön med lite fosfor - hur anpassar sig växterna då? Jo med hjälp av mycorrhiza, berättar han och visar bilder på hur olika sorters rötter får en betydligt större kontaktyta med jorden tack vare det stora antalet smala förgrenade svamptrådar.
Detta är ett av hans forskningsområden.
Han påpekar också behovet av att återvinna fosfor och kväve i större utsträckning.
Den brytningsbara fosforn kommer vara slut inom 50 år och det går åt 1,5 liter diesel för att tillverka 1 kg kväve som konstgödsel.
- Vårt urin innehåller tillräckligt med näringsämnen för att odla minst hälften av det vi behöver.