Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29, 19 juli 2013
"Elda under din vrede med maktens nyheter"
Agneta Norberg har varit engagerad i kvinno- och fredsrörelsen sedan 1969. Tanken är att vi ska prata om drönare och hennes syn på utvecklingen som pågår, men Agneta Norberg menar att drönarna måste ses i sitt större sammanhang. Hon berättar även om sitt eget engagemang.
På jordgloben har Agneta Norberg markerat många av de platser i världen där USA i dag har militära baser. Den brukar hon ta med sig när hon föreläser.
Agneta Norberg bjuder in till sin lilla men ljusa tvåa i Hägersten, en förort söder om Stockholm. I vardagsrummet täcker en stor bokhylla nästan hela ena väggen. Hon har plockat fram de böcker som hon tycker har varit viktigast för hennes egen förståelse för det som kallas rymdkriget.
Agneta Norberg är bland annat vice ordförande i Sveriges fredsråd, Sveriges representant i Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space och var med och startade Kvinnor för fred på 1970-talet.
- Vi ska tala om hur rymden används i krigföringen, säger hon.
Sveriges roll i USA:s krig
Hon börjar med att visa en urklippt artikel från 2007 som handlar om den svenska Excalibur från Bofors, en GPS-styrd artillerigranat som Sverige har exporterat till bland annat USA och som användes flitigt i Irakkriget.
- Sverige ligger alltså väldigt långt fram när det gäller rymdstyrda vapen, säger hon.
- Praktiskt taget alla vapensystem styrs i dag via satelliter och det är ett paradigmskifte i hur krig förs.
Agneta Norberg beskriver en del av utvecklingen med "satellitstyrda" soldater med GPS-mottagare i hjälmen och gevär i handen, på samma sätt som taxichauffören vet var han är med hjälp av en GPS på instrumentbrädan.
Men en ännu viktigare del är nedladdningen av satellitbilder och taktisk information via stora radaranläggningar runt omkring i världen.
- Vi har SvalSat på Svalbard som journalisten Bård Wormdal skriver om i sin bok Satellitkriget. Vi har Esrange i Kiruna och även Fauske i Norge. Det är de radaranläggningarna som är så oerhört viktiga för de här krigen, säger hon.
- Libyenkriget fördes i princip via Svalbard. Det är en kunskap som är lite svår att ta in när det gäller den moderna krigsföringen.
Agneta Norberg växte upp i en liten by vid Umeälvens strand i Västerbotten, i mitten av sju syskon.
- Mamma var folkskollärare och tog hem stora gamla trasiga världskartor. Det var nog inte så vanligt att man hade en världskarta i köket på 1940-talet. Det var ett sådant riktigt stort gammaldags kök och jag stod där som fyraåring och tittade på den där kartan. Sedan dess sitter den här inne, säger hon och knackar på sin panna.
Det tror hon är en av anledningarna till att hon har blivit så internationellt engagerad och hon pekar på risken att ha ett för litet perspektiv.
Agneta Norberg utbildade sig sedan också till lärare. Hon säger att det fortfarande märks i hennes vilja att tydligt och pedagogiskt presentera sitt budskap.
Det kalla kriget i dag
Hon visar den stora världskarta som hon själv konstruerat med svarta och vita prickar för alla USA:s militärbaser och radaranläggningar. Hon plockar också fram en jordglob som har USA:s baser utmärkta.
- Esrange är en av världens största nedladdningsstationer för satellitbilder. Och där kommer också drönarna in i bilden.
En amerikansk drönare i exempelvis Jemen eller Pakistan styrs via satelliter av "piloten" som sitter i en container på en bas i USA. Drönarens kamera skickar tillbaka bilder via satellit så att piloten kan se var den flyger och ta beslut om en person eller byggnad ska skjutas ner.
- Esrange som ligger i Sverige tar bilder av områden runt hela världen och säljer det sedan till olika firmor eller militär.
Norge har även godkänt att den amerikanska militära radarn Have Stare flyttades från Kalifornien till Vardö i nordligaste Norge. Hon tycker att radaranläggningarna ofta glöms bort när man pratar om rustning och krigsförberedande åtgärder. Man talar oftare i termer av pansarvagnar och liknande. Men satellitkrigen är en förlängning av USA:s ökande militära närvaro i världen efter andra världskriget.
- Det är nästan skrämmande. Det talas inte om imperalismen längre efter kalla kriget och murens fall, men den har aldrig varit så stark som nu.
Agneta Norberg har inhämtat mycket information om det så kallade rymdkriget ur amerikansk facklitteratur.
Uppmuntrar till motstånd
Agneta tar ut ytterligare en bok ur hyllan, The bases of Empire.
- Jag ska inte skryta om alla böcker jag läser men jag tar det ju inte från luften, säger hon. Kalla kriget tog slut i Moskva - men aldrig i Washington.
Agneta Norberg vill främst uppmuntra folk till motstånd, både i form av protester och civil olydnad. Hon har själv blivit arresterad flera gånger i samband med fredsmanifestationer.
- De skulle inte kunna bedriva några krig utan radaranläggningar. Så vad skulle vi kunna göra med dem? Kvinnorna i Menwith Hill vet om det här, säger Agneta med glimten i ögat.
Menwith Hill är en av världens största stationer för satellitnedladdning i Storbritannien. Hon åkte dit för att protestera med de brittiska kvinnorna och blev arresterad vid två olika tillfällen.
Lycklig på Jeju
Ett annat tillfälle var på ön Jeju utanför Sydkorea. Där har människor i decennier kämpat mot USA:s över 100 militärbaser i Sydkorea. I dag inrättar USA en ny stor marin bas på den lilla ön Jeju knappt 50 mil utanför Kinas kust. Agneta Norberg beskriver det som ett mönster för motstånd med både barn, vuxna och äldre. Hon deltog förra året i en protest där aktivisterna tog sig in på basen genom att krypa under ett taggtrådsstängsel.
- Jag har aldrig känt mig så lycklig som när jag kröp under stängslet, berättar hon lågt, jag hade gegga i ansiktet och jag genomfors av en sådan salighetskänsla, "Jag gör det". Och jag var inte ett dugg rädd.
Men hon påpekar att man ska bedöma situationen, Sydkorea vill till exempel inte ha någon dålig relation till Sverige.
- Man ska inte vara dum och flaxa i väg. När vi åkte till Turkiet för att demonstrera mot behandlingen av den kurdiska befolkningen ringde jag till svenska ambassaden innan. Så vi hade militärbilar för beskydd.
När Agneta Norberg skulle fira sin 70-årsdag för sex år sedan övertalades hon av svärdottern att köpa lakansväv till borden i stället för pappersdukar. Men det blev 35 meter, "Vad ska jag göra av det här sedan", undrade Agneta. "Gör banderoller" svarade svärdottern.
- Vilket jag har gjort, och alla 35 meter är slut! utbrister Agneta och går för att hämta en stor tyghög i garderoben.
- Detta är en av mina första, den gjorde jag i Lycksele, i början av 1970-talet. Den satt i köket. Vi i Kvinnor för fred hade en idé om att vi skulle slita ner våra gardiner och göra banderoller, berättar hon.
Skrivet med hennes finaste handstil står poeten Ingrid Sjöstrands devis "Elda under din vrede med maktens nyheter".
- Det är fortfarande fullkomligt giltigt, påpekar hon och visar sedan nyare banderoller mot bland annat Nato och drönare.
Folkets motstånd
Vid något tillfälle var det någon som påpekade att banderollerna inte var så snygga: "Ni borde anlita ett proffs".
- Men det finns en poäng, att det syns att det är folket som är ute och går, och jag tycker tvärtom, att det är lite roligt att man står vid köksbordet och barnbarnen står och frågar vad bokstäverna heter.
Det enda hon önskade sig på sin 70-årsdag var pengar för att kunna åka till Ecuador, men inte på semester, utan till en konferens i Quito.
- Där byggde de den första globala rörelsen mot USA:s militärbaser i världen.
På konferensen fick hon kontakter med likasinnade över hela världen och hennes engagemang i frågan stärktes ytterligare när boken The bases of Empire kom två år senare. Den både beskriver USA:s baser och motståndet mot dem.
Pressa på politikerna
Tjeckien är ett exempel där motståndet från folket förhindrade USA från att lägga sin bas i landet.
Hon berättar även om lyckade motståndsaktioner i Nya Zeeland, Vieques i Puerto Rico och på Okinawa i Japan.
- Sätter man upp en radarstation så kan den också tas bort.
Agneta Norberg menar att om var och en arbetar lokalt så kan det få effekt.
- Vi förfasas över hur människor dör i andra länder men vi kan inte två våra egna händer.
Hon menar att det även är anledningen till drönarnas stora framgång.
Omoraliskt mördande
- Befolkningen i USA ville inte ha hem några blodiga liksäckar. Har du den här typen av krigföring behöver du inte det. Men nu måste vi belysa det djupt omoraliska i mördandet av folk med drönare.
Hon tycker att medborgarna måste få information i första hand för att de ska kunna pressa på politikerna. Hon blev själv väckt genom opinionsbildning när det ringde på dörren:
- Vill fru Norberg köpa Vietnambulletinen?, frågade en liten 17-årig kille.
- Några år senare gick jag med i Grupp 8 och blev medveten om att jag faktiskt är en person som kan ta plats. När man börjar se så kan man inte sluta.
De olika nätverk som hon har anslutit sig till genom åren, som Globala nätverket mot vapen och kärnkraft i rymden, gör att hon nu samlar information från många olika håll.
- Det ena ger ju det andra. Jag skulle önska att vi fick en ny våg av förståelse för vad som pågår.
Krig ger arbetstillfällen
Agneta Norberg beskriver även vad det är som driver henne.
- När jag vaknade upp och insåg att jag inte hade fått reda på vad som faktiskt pågick, då blev jag så rasande, att de aktivt kunde lura mig! Jag lever på den vreden än, och jag blir bara argare och argare, säger hon och skrattar. Och det är hela tiden nya saker.
Hon säger att hon ytterst sällan blir ledsen - men hon kan bli trött.
- Vi sade i Grupp 8 "Gråt inte - Kämpa!" och det gäller än. Men kunskap är viktig för att behålla insikten om att kamp är nödvändig.
I april när TV4:s Kalla Fakta granskade Sveriges engagemang i drönarprojektet Neuron framkom bland annat att Sverige - i alla fall officiellt - motiverar projektet med teknikutveckling, exportinkomster och arbetstillfällen.
Agneta Norberg menar att det alltid har varit så när det gäller militära satsningar.
- Att man hela tiden talar om sysselsättningen är fruktansvärt, djupt omoraliskt. Ska vi kunna tillverka precis vad som helst med den motiveringen?
Hon tycker att vi som befolkning måste ställa krav och visa att vi inte köper den förklaringen.
- Neuron handlar om att tyst, tyst utan att synas på radar, flyga in i andra länder och ta livet av folk.
Hon tycker att en alert media och alert fredsrörelse ska genomskåda detta och att vi borde ställa politikerna mot väggen mycket mer.
- Det räcker att någon står utanför Riksdagshuset med en banderoll och frågar "Hallå, vad håller ni på med?"
Hon betonar även hur viktigt det är att hålla i gång optimismen, att uppmuntra varandra och gå vidare.
- Jag hoppas att det ska tända till. Lite som den där unga killen med Vietnambulletinen, den som går med elden och tänder brasor. Jag minns det tillfället så väl. Jag kommer ihåg exakt hur det såg ut i hallen runtomkring mig. Det var 1969, jag var lite drygt 30 år.
Agneta Norbergs boktips
- The Washington Connection and Third World Fascism, Noam Chomsky och Edward S. Herman (1979) (slut på förlaget)
- The Puzzle Palace: Inside the National Security Agency, America's Most Secret Intelligence Organization, James Bamford (1983)
- The Bases of Empire: The Global Struggle against U.S. Military Posts, Catherine Lutz (2009)
- Satellittkrigen, Bård Wormdal (2012)
- The Globalization of NATO, Mahdi Darius Nazemroaya (2012)
- Drone Warfare - Killing by remote control, Medea Benjamin (2012)