Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 14 juni 2013 Djurskyddet firar nya vanvettstriumfer I
nför årets betessläppning och under pågående kalvningar omhändertogs 180 nötkreatur från en bonde i Värmland och flyttades till en annan gård ett tiotal mil därifrån. Av dessa djur visade sig 72 stycken vara utan öronmärkning. Myndigheten beslutade då att slakta dessa fullt friska djur och skicka dem till destruktion. Bondens juridiska ombud begärde naturligtvis inhibition av detta, för en normalt funtad människa, vansinniga beslut. Förvaltningsrätten gick emellertid på myndighetens linje och avslog begäran. Erfarenheten säger tyvärr att ett överklagande till kammarrätten knappast lär ändra på saken, om det ens skulle ges ett prövningstillstånd. Eftersom bonden satts i konkurs kan han inte betala ytterligare kostnader för omhändertagandet, utan det skulle drabba konkursförvaltaren och i sista hand skattebetalarna. - De (myndigheterna) är inte intresserade av att få några ytterligare kostnader så inställningen är att djuren ska avlivas, säger chefsjuristen vid rättsenheten på polismyndigheten i Värmland. Det är väl precis det (ökade kostnader) de får om de avrättar djuren och, vilket blir följden, skickar liken till destruktion. Destruktion kostar minst en tusenlapp per djur plus det att bödel, rackare och flåbusar inte verkställer avrättningarna gratis. 100 000 kommer troligen inte att räcka för att täcka kostnaden för detta beslut. Finns det ingen på myndigheterna som kommit på att en försäljning av djuren i stället skulle ge en intäkt på ett betydligt högre belopp? Med avrättning ordnar man till ytterligare en stort minus att lägga till det redan skamligt höga belopp man redan förorsakat. Vad ligger egentligen bakom en så bakvänd hantering av ett ärende, som tycks ha förelegat i det här fallet? "Sverige är ett rikt land!" På vad? Ja, säg det, men det grekerna kallade ilithios, brist på intelligens, är väl bland det första man kommer att tänka på? Att destruera 14 ton kött har vi i alla fall råd med. Är inte ens Värmlands "nationalskald" känd i landskapet längre? Vars visdomsord borde kunna tas till vara av länets myndigheter. Men uppenbarligen icke så! Då är det inte lätt - men lett! Å gubevars för dumt fôlk! Att en annan, sôm inga lärdom har, int allti ä sôm enska, dä ä inga unner, men när di, sôm ska va förmer, int är klar i knoppen en gång, dä ä lett. |