Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 31 maj 2013

Grön revolt i MP

ongressen tog tillbaka sitt parti. Det blev en grön revolt mot partiledningen. Den säger sig ha varit ute i partiet och lyssnat, men uppenbarligen med avstängda hörapparater. Eller om bruset från nyliberala och socialdemokratiska sändare stört ...

Jag har också varit inbjuden till en del lokalavdelningar och har hört exakt det som kongressen så tydligt tagit ställning för. Sänkt normalarbetstid, förbud mot vinster inom välfärden, hårdare tillväxtkritik. Just det som är grön ideologi. Den ideologi som gröna hjärtan - till exempel Marléne Andersson (kommunalråd i kongresstaden Västerås), Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter - så skickligt malde sönder partistyrelsens allt blekare argumentation med.

Naturligtvis kommer ledarsidor i främst borgerliga tidningar att hojta om vänstervridning, grön socialism och grönt flum.

• Minns då att inte ens borgerliga partier - som till exempel Højre i Norge - tror på vinster i välfärden.
• Minns då att den 40-timmarsnorm som de försvarar lett fram till en arbetslöshet på över åtta procent och allt större klyftor mellan människor.
• Minns då att den tillväxt som skapats de senaste tio åren till stor del tillkommit genom lån.
• Minns då att den riktning på politiken som skapat stora klimat- och miljöproblem företrätts av de som kallar grön politik för flummig.
• Minns då att de flesta av dem under årtiondena konsekvent ägande sig åt att baktala ekologisk odling, grön skatteväxling, införande av katalytisk avgasrening, förbud mot klor i pappersindustrin, biltullar i Stockholm, höjningen av skatt på villaolja som lett fram till att olja nästan helt är borta för uppvärmning av småhus - fortsättningen kan bli lång.
• Minns då att dessa är de konsekventa nejsägarna, minns då att dessa tyckare är de ständiga företrädarna för den orealistiska politik som skapar mer problem än den löser.

Egentligen var det inte konstigt att partiledningen åkte på däng. Lyhördhet och kompass är det si och så med. Den nyliberala sjuka som paret Wetterstrand/Valtersson drog in i partiet bör nu vara botad. Den strävan efter att "fila bort kantigheter" (läs: fila bort grön ideologi) som de tidigare språkrören hade som medel för att bli regeringsfähiga bör ha ersatts av vilja att driva opinion för grön politik - för att därmed också få demokratiskt förankrat mandat att i en regering driva grön politik.

Det är inte makt att sitta i en regering och administrera politik man inte tror på, det är inte demokrati att i en regering plötsligt börja driva det man inte talat om före ett val. Så hur man än tänkt är det feltänkt eller till och med manipulativt.

Bortförklaringarna från partiledningen blev närmast parodiska efter kongressens beslut. Hur man ska kunna uppträda trovärdigt - Åsa Romson har kallat sänkt normalarbetstid för "plakatpolitik" och Gustav Fridolin har i intervju efter intervju tagit avstånd från generell arbetstidsförkortning - blir något att bita i för språkrören. Kommer de att ta kongressens vilja på allvar eller kommer man att tona ner, tolka om, glömma bort?

Sägas ska dock till de nuvarande språkrörens försvar att de inte - likt under Maria Wetterstrand och Peter Erikssons era - försökte, mer eller mindre, tvinga kongressen att dansa efter deras pipa. Den partiledning som ledde partiet inför förra valet struntade helt sonika i vad kongressen beslutat att man skulle driva för valfrågor.

Frågan är hur mycket Åsa och Gustav kommer att driva kravet om sänkt arbetstid, hårdare tillväxtkritik och förbud mot vinster i välfärden. Ska bli intressant att se om partiledningen tar intryck, eller väljer att prata bort besluten.

Birger Schlaug

Share