Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 21, 24 maj 2013

Ansvaret för allas hav och livsmiljö

De flesta är överens om att överfiske och utsläpp av tungmetaller från gruvor är dåligt. Men samtidigt vill företagen tjäna pengar och många vill ha fisk till middag och nyaste mobiltelefonen. Vems är ansvaret? Är det fiskarens, politikerns eller konsumentens? Frågorna debatterades på konferensen Tillståndet i miljön den 7 maj.


EU lägger tillsammans med USA och Japan beslag på majoriteten av världens fisk, berättar Isabella Lövin (MP) som arbetar med fiskefrågorna i EU-parlamentet..

- Vi vill sprida kunskap och få till en diskussion om aktuella frågor eller de som kommer vara aktuella i framtiden, inleder Tord Svedberg, vd för IVL, Svenska miljöinstitutet.

Det är nionde året i rad som de arrangerar konferensen Tillståndet i miljön, och i år är perspektivet globalt med ledarskap som tema.

IVL är ett fristående forskningsinstitut som ägs av en stiftelse som grundades av näringslivet och staten 1966. Något som blir tydligt under dagen är att klyftan mellan näringsliv och miljöintressen ligger mycket i synen på hållbarhet och vad som är värdefullt.

Svårigheterna att mötas är uppenbara. Vad menar man med värde? Vilken framtid vill vi se? Dessa moralfilosofiska frågor berör Niclas Ihrén, hållbarhetskonsult från företaget Respect, i ett kort framförande under en kaffepaus.

De moralfilosofiska frågorna kommer upp i konferensens två huvudteman, den globala utfiskningen av haven och motsättningen mellan gruvnäring och miljö, aktualiserat genom den nya svenska minerallagen som är under omarbetning.

Niclas Ihrén säger att vi redan vet vad vi gör fel och vad som behöver göras, så vad är problemet? Han talar skämtsamt om att ordet hållbarhet används allt mer och att vi om ett antal år, om utvecklingen fortsätter i samma takt, kommer att prata i meningar som bara innehåller detta ord.

- Det kommer bli väldigt förvirrande, säger han.

Hur ska vi då få företag att engagera sig i det som behöver göras? Han menar att det inte finns några enkla lösningar men att det finns många strategier, frågan är vilken som vi tycker är bäst, beroende på vilken syn på moral, rätt och fel som vi har.

Moral och tid

Han nämner en rad filosofer, exempelvis Eyn Rand som förespråkar egoismen, att se till sin egen lycka först, som representativt för metoden "Marknadsprissättning". Som motsats kan man se "Globala överenskommelser", här representerat av Noam Chomsky och universalismen, att det finns grundläggande principer för oss och för alla andra på jorden.

Niclas Ihrén tar även upp att tidsperspektivet har stor betydelse. Ska vi ha marknadens eller mandatperiodens perspektiv på fyra år, ska vi räkna som Iroquoisindianerna med sju generationer framåt eller kanske enligt försiktighetsprincipen, att inte göra det som vi inte kan utläsa konsekvenserna av.

- Det är på obestämd tid faktiskt, kanske tusentals år, säger han om det sista alternativet.

Olika framtider illustreras med extremerna i science fictionfilmen "Robocop" och tv-serien "Hem till gården".

- I mitten ligger väl någon sorts inklusiv, hållbar kapitalism, säger Niclas Ihrén.

Han låter under hela sitt framförande publiken ta ställning och rösta och Noam Chomsky får exempelvis fler röster än Eyn Rand.


Synen på hållbarhet handlar mycket om etik och moral, beskriver hållbarhetskonsulten Niclas Ihrén under kaffepausen.

Fiskeindustrin

En av huvudtalarna på konferensen är Isabella Lövin, EU-parlamentariker för Miljöpartiet och parlamentets representant i förhandlingarna om fiskeripolitiken med EU-kommissionen och ministerrådet. Hon är inbjuden att, via direktlänk från Bryssel, ge en rapport om världshavens tillstånd.

Isabella Lövin beskrivs som en av de viktigaste personerna i EU:s arbete för ett hållbart fiske.

- Det händer väldigt mycket nu inom förhandlingarna, säger hon.

Frågan är: Vem tar ansvar globalt? Hon inleder med att visa en bildserie på vad vi har förlorat. Det är 100 år gamla foton på fiskmarknader, fulla med enorma hälleflundor och störar. Det är sportfiskare som på 1950-talet stolt visar upp sina rekordstora fiskar i storleken 1,5-2 meter. I dag är fiskar i de här storlekarna väldigt sällsynta. På ett nyare foto visar dagens sportfiskare, inte fullt lika stolt, upp sina rekordfiskar i storleken 2 decimeter.

- Det har skett en minskning på 70-90 procent av rovfiskar på 50 år, säger Isabella Lövin.

Både mängden fisk och storleken på fisken har minskat dramatiskt.

- Vi fiskar oss neråt i näringskedjan och en marinbiolog har föreslagit att vi i framtiden kommer äta planktonsoppa och manetburgare i stället.

Hon påpekar också att anställningsgraden och vinsterna inom fiskeindustrin har minskat sedan 1990-talet.

- Det är en ohållbar situation. I dag importeras 65 procent av all fisk som konsumeras i Europa. Det är ett enormt beroende av andra länder.

Hon visar ett exempel på hur Europas fiskeflottor allt mer dominerar. Spanska fångstintressen fanns på 1950-talet i Atlanten och västra Afrika, i dag breder de ut sig över hela världen.

- USA och Japan ligger i topp tillsammans med EU. Det är tre marknader som lägger beslag på nästan all fisk, konstaterar Isabella Lövin.

Parlamentets förslag

EU-parlamentet har med stor majoritet föreslagit att allt överfiske ska förbjudas till 2015, att all utkast av fisk ska förbjudas och att ett nätverk av skyddade områden ska inrättas. Men i vägen står bland annat fiskeriministrarna i Frankrike och Spanien.

- De sätter klackarna i golvet och vill inte röra sig en millimeter, berättar Isabella Lövin.

Hon beskriver hur Norge sedan länge har utkastförbud och en förvaltning som undviker överfiske. Konsekvensen är att torskbeståndet i norska Barents hav är livskraftigt medan det i Nordsjön bara finns en bråkdel av detta.

- Det är ingen slump, det är en följd av god förvaltning.

Isabella Lövin tycker inte heller att vi kan att lägga allt ansvar på yrkesfiskarna.

- De har också räkningar att betala. Det är lite av det man kallar allmänningens tragedi. Det räcker inte heller med nationella begränsningar, det måste tas beslut på EU-nivå.

Förhandlingarna i ministerrådet var veckan efter konferensen nära ett sammanbrott men avslutades 15 maj. Nu ska deras kompromissförslag åter tas upp i EU-parlamentet. Bland annat föreslår de att fem procent av den fångade fisken ska få kastas tillbaka.

Trädets perspektiv

Den andra stora frågan för dagen, den nya minerallagen, lämnades över till regeringen av en utredare i november. Nu är förslaget ute på remiss.

Carl Piper, jordbrukare och engagerad i miljöfrågor sedan lång tid tillbaka, har senast engagerat sig mot gasprospekteringen i Skåne.

- Min familj har brukat jorden i generationer och har nu i större utsträckning förstått vikten av sociala och ekologiska värden än för 25-30 år sedan, säger han. Alla människor har rätt att uppleva en frisk och god natur.

Carl Piper citerar även Jean Claude Juncker, premiärminister i Luxemburg, som sagt att "Vi lever under kortsiktighetens diktatur".

- Hemma i Skåne ser vi bokplantan som börjar växa och det är ett perspektiv på 150 år. Det ger en trygghet. Minerallagen har konsekvenser som får trädets liv att bli en kort parentes.

Han ifrågasätter det som åberopas som "samhälleligt intresse" när det gäller gruvbolagens rätt till andras mark.

- Jag har faktiskt inte begripit vad det begreppet innebär, säger han.

Han tycker att vi måste lyssna till den yngre generationen när de protesterar, de som ska ta över, istället för att möta dem med poliser och batonger.

Värden till samhället

Per Storm är vd för Kopparberg Mineral och påpekar att det är stor skillnad mellan gruvor i rika länder som Sverige och mer fattiga som Kina och Brasilien, men han medger att uthållig gruvdrift inte är möjlig.

- Det är som en fyrkantig cirkel, säger han.

Han menar dock att den moderna gruvindustrin är förutsättningen för övergången till ett hållbart samhälle.

- Både vindkraftverk och solceller innehåller metaller, säger han. Men det krävs en rimlig relation med våra markägare och vi behöver ha en diskussion.

Han påpekar att Sverige är ett av de mest mineralrika områdena i världen. Han tycker inte att vi kan sticka huvudet i sanden och säga att brytningen ska ske någon annanstans.

Han återkommer flera gånger till att gruvnäringen skapar stora värden i samhället och menar att vi inte kan förneka människor i fattiga länder utvecklingen till ett gott liv.


Företagens ansvar. Jill Dumain, Patagonia; Greg Priest, IKEA; Richard Northcote, Bayer Material Science; Dennis Pamlin, hållbarhetskonsult och Emilia Cederberg, Handelshögskolan.

Sanering för staten

Alva Snis från Fältbiologerna påpekar att det i dagens läge är ännu mer riskabelt än tidigare att sätta miljöhänsyn på undantag.

- Den svenska minerallagen är så otroligt expoloateringsvänlig, säger hon. Varför inte låta Miljöbalken stå över den?

Håkan Ekengren på Näringsdepartementet pratar istället om att minerallagen måste anpassas efter den verklighet som finns - med ett ökat tryck på mineralletning.

Frågan kommer upp hur regeringen ser på problemen med sanering när gruvbolag går i konkurs.

- Det finns ett och annat företag som inte är seriösa och inte tar ansvar. Men vi har en väldigt hård miljölag i Sverige, kanske den hårdaste i världen, svarar Håkan Ekengren.

Han menar att staten kan betala saneringskostnaderna när det behövs.

Åsa Persson, bergmästare och chef på myndigheten Bergsstaten, tycker inte heller att det finns anledning att oroa sig: Det finns över 1000 undersökningstillstånd i Sverige i dag men endast två-tre procent leder till någon verksamhet.

"Återvinning räcker inte"

Frågan om återvinning kommer också upp. Går det inte att öka återvinningen och på så sätt undvika upptag av jungfrulig råvara ur marken?

Åsa Persson svarar att det i dag är 40 procent av stålet som är återvunnet.

- Det binds hela tiden upp i ny infrastruktur och återvinning räcker inte även om allt som går skulle återvinnas, säger hon.

Stellan Hamrin, Vänsterpartiet i Stockholm, sitter i publiken och påpekar att regeringen också kan ta initiativ för att begränsa exempelvis uranbrytning och skiffergasutvinning.

- Det finns så stora kända resurser i vår jordskorpa, så vi kan utnyttja maximalt en femtedel, annars kommer jorden gå under, säger han.

Även Alva Snis, Fältbiologerna, är mycket kritisk till hela diskussionen.

- Ni pratar om behov som ska fyllas utan att ifrågasätta behovet, säger hon. I stället borde ni gå i bräschen för att minska vår konsumtion globalt.

Företag som katalysator

Under eftermiddagen får tre företag presentera sitt miljöarbete. Det är Patagonia, IKEA och Bayer och de beskrivs som "proaktiva företag" som "kommit långt".

Patagonia är ett relativt litet märke med sport- och friluftskläder. Det började på 1960-talet som en liten hantverksmässig verksamhet med klättringsutrustning av grundaren som själv har klättring som passion. Omsorgen om naturen har varit avgörande redan från starten och företaget har länge varit ledande i USA i sitt miljöarbete. På 1990-talet gick de exempelvis helt över till ekologisk bomull och har återvinningslådor i butikerna för sina polyesterkläder.

- Du får en polyestertråd med samma kvalitet som ny, säger Jill Dumain som är ansvarig för företagets miljöstrategi.

Hon berättar att de försöker ha så stor transparens som möjligt och även beskriver de negativa aspekterna av sin produktion. Vid varje plagg på hemsidans webshop kan man läsa om fabriken och materialen bakom produkten.

- Det kommer alltid att vara effekter av verksamheten, säger hon. Men vi vill minimera dem.

Företaget arbetar också för att påverka konsumenterna att tänka annorlunda och bara köpa det nödvändiga. De hade en uppmärksammad annonskampanj i USA med budskapet: "Köp inte den här jackan".

- Vi är ett litet privat företag och kan ta vissa risker. Men vi vill vara en katalysator för marknaden, säger Jill Dumain.

"Säljer hållbarhet"

Greg Priest, chef för IKEA:s hållbarhetsarbete, inleder med att visa en mycket välproducerad reklamfilm med budskapet att företaget vill vara "People and planet positive".

- Det pågår vad vi hoppas är en revolution, säger han.

Arbetet går ut på att IKEA och deras underleverantörer ska använda mindre energi, vatten och resurser.

- Konsumenterna vill ha hjälp med att leva mer hållbart, säger han, och berättar att företaget vill sälja hållbarhet.

Han nämner en LED-lampa som använder 85 procent mindre energi och håller i 20 år. Det handlar mycket om kommunikation, men att förespråka minskad konsumtion är dock inte aktuellt.

Även Richard Northcote, ansvarig för hållbarhetsfrågor på det stora kemiföretaget Bayer Material Science, berättar om minskad energiförbrukning och att flytta fokus från kvantitet till kvalitet.

- Vi ska inte längre använda ordet "grön" om våra produkter, för de är inte det, säger han.

Dennis Pamlin, hållbarhetskonsult, säger att han inte är imponerad av företagens arbete.

- Det är så långt ifrån det som behövs för världen. Och Patagonia är så litet, så deras arbete är inte relevant, fortsätter han.

Emilia Cederberg, student på Handelshögskolan, ifrågasätter också IKEA:s miljöambition.

- Handlar det inte bara om effektiviseringar som ändå är nödvändiga?

Dennis Pamlin påpekar att den största effekten företagen kan göra kanske ligger utanför deras egen verksamhet.

- Tänk om IKEA kunde påverka alla sina kunder att bli vegetarianer, säger han.

Share