Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 17 maj 2013

Nya alternativ ersätter gammal kärnkraft

Vid en omställning kommer vattenkraft och vindkraft dominera enligt Greenpeace. 2020 kompletteras de med solel, biomassa och geoenergi.
    - När jag bodde i Amsterdam hade jag solpaneler på huset. När tvättmaskinen inte var igång och det var soligt gick min mätare baklänges och för varje producerad timme fick jag en kilowatt-timme rabatt, berättar Martina Krüger på Greenpeace.

Martina Krüger på Greenpeace tror inte att förändringen kan komma underifrån, utan genom att politiker sätter mål och skapar styrmedel. (Foto: Christian Aslund/Greenpeace)

Tyvärr är systemet för solenergi för krångligt i Sverige, enligt Martina Krüger, klimat- och energiansvarig på Greenpeace. Det finns stor potential i sol-energin men marknaden är ännu bristfällig. Det saknas bland annat aktörer som levererar hela lösningar. I Tyskland bidrog en inmatningstariff till ökad användning, men hon tror inte att det är nödvändigt i Sverige, eftersom priset på solpaneler har fallit kraftigt.

- Men två omständigheter behöver förändras. Man ska få betalt för de kilowatt-timmar som inte används, och det bör skapas förmånliga lån, eller skatteavdrag, för privata aktörer.

En utmaning med solenergin är lagringen, men nyligen visade till exempel forskare från Kungliga tekniska högskolan att de lyckats efterlikna växternas sätt att lagra energi. Målet är att en sådan lösning ska kunna finnas i hemmen. Ett problem är att det är dyrt att ansluta solcellsanläggningarna till elnätet.

En möjlig framtid

Enligt rapporten The advanced energy (r)evolution (från 2011) kan 97 procent av energin i EU år 2050 komma från förnybara källor samtidigt som koldioxidutsläppen minskas med 95 procent. Det skriver Greenpeace och European renewable energy council.

De visar att en satsning på förnybara energikällor och energieffektiviseringar kan tillgodose Europas energiförsörjning och att kärnkraften kan avvecklas till 2030. Utveckling av smarta nät, styrning av förbrukning på konsumtionssidan och utökad lagringskapacitet från ett större antal elfordon ska leda till en bättre integrering av förnybar produktion i kraftnäten.

- Vid en omställning i Sverige kommer kärnkraften till största delen att ersättas av vindkraft och smartare teknik.

Havsbaserad vågkraft finns inte med i Greenpeaces revolutionsscenario, de vill visa hur omställningen kan se ut i dag, utan "glädjekalkyler", förklarar Martina Krüger. Men på sikt tror hon att havsbaserad vågkraft har stor potential.

2010 stod oljeprodukter för 30 procent av energitillförseln i Sverige, enligt ekonomifakta.se. Därefter kom kärnkraften med 27 procent, biobränslen 22, vattenkraft 11, kol och koks cirka 4 och naturgas/stadsgas cirka 3. Värmepumpar i fjärrvärmeverk, vindkraft och elimport stod då för mindre än en procent.

Om vi fortsätter som i dag kommer Sverige år 2050 endast producera 32 procent energi från förnybart och kraftvärme, enligt Energimyndighetens långtidsprognos (från 2008).

- Även i framtiden behöver vi ljus och värme, maskinell kraft. Så producera energi måste vi, men vi behöver spara, och sluta tänka på att ständigt producera mer energi.

För en omställning behövs investeringar på 154 miljarder euro, 600 miljoner euro mer per år än den årliga kostnaden som det ser ut nu. I Sverige skulle de genomsnittliga investeringarna i energisektorn till 2050 då hamna på 3,6 miljarder euro per år. Men sedan beräknas minimala bränslekostnader kompensera för initialt högre investeringar (en miljard euro per år).

Miljörörelsens dalar

Martina Krüger har under åren inom miljörörelsen sett flera positiva utvecklingar, vilket visat henne hur mycket vi kan göra.

- Bara för tio år sedan var företag som sysslade med förnybar energi mesiga! Det fanns inte en enad röst som sa: Vi kan leverera. Här är en stor förskjutning.

Miljöintresset liksom en del annat i samhället går i vågor.

- När jag började arbeta med klimatfrågan skrattade människor åt oss. Sedan blev det hippt, och 2006 kom det högst upp på dagordningen och då "behövdes" plötsligt inte miljörörelsen, för många företag skaffade miljöexperter och gjorde egna kampanjer. Efter det har intresset gått nedåt.

Hon säger att hon inför de två senaste riksdagsvalen arbetat med att lyfta upp klimatfrågan på agendan, utan lyckat resultat. Om hon jämför med Tyskland står miljön högre där.

- När Tyskland bestämde sig för omställningen var det Angela Merkels enda chans att behålla makten. Men jag tror också att hon tagit steget från bedömningen att en kärnkraftsolycka aldrig kan hända här till motsatsen: Är kärnkraften försvarbar? Då var svaret nej och viljan att investera sig ur det mycket större.

När risken är för hög upplevs priset på förnybart inte lika högt, förklarar hon.

Men i Tyskland är även fler kolkraftverk under uppbyggnad, det arbetar Greenpeace emot.

- Kolkraftverken är ett problem, men det var den redan före omställningen. Vattenfalls kolkraftverk är en del av det.

Vattenfall har fem kolkraftverk i Tyskland, tre i Danmark, två i Holland och håller på att bygga ytterligare två i Tyskland, enligt Greenpeace. Företaget släpper ut 90 miljoner ton koldioxid per år (hela Sverige som land släpper ut 50) och har fyra kolkraftverk på Världsnaturfondens "Dirty thirty"-lista över Europas klimatvärsta kraftverk.

Den dåliga kolkraften som används i dag beror på ett dåligt utsläppshandelssystem, menar hon. Kolkraft har funnits i Tyskland före kärnkraften och omställningen, och vad hon framhåller är att Tyskland satsar stort på förnybart.

- Vi ser att uppbyggnaden av förnybart ersätter både kärnkraften och en del av kolkraften, säger Martina Krüger.

Solpanelsklädda hus. (Foto: Maximilian Björsten)

Vindkraft som alternativ

2012 stod vindkraften för fem procent av elförsörjningen.

Martina Krügers bedömning är att vindkraftens miljöproblem kan förebyggas. Att väl planera lokaliseringen av kraftverken och ta hänsyn till naturvärdena är viktigt. Exempel på negativa effekter är annars kollisionsrisker om kraftverken placeras i områden med fågelsträck eller nära uppehållsplatser för rovfåglar och fladdermöss.

- Ser man vindkraft som ett litet komplement kan det tyckas onödigt. Men ser man det positiva och som en viktig del av en omställning tycker jag att det finns skäl att omvärdera.

Och hon understryker vikten av ordentliga miljökonsekvensbeskrivningar, för att undvika närhet till örnbo och konflikter med samer. Hon efterlyser mer utbyten mellan kommuner med vindkraftverk, och menar att en del blivit positivt överraskade.

Föreningen Landskapsskydd frontar däremot med en nål med texten "Vindkraft som granne nej tack". Den lyfter fram behovet av ett oförstört naturlandskap. Och en del människor vänder sig emot vindkraft därför att de anser att verken är fula.

- En kollega brukade säga: Om vi skulle argumentera mot kärnkraft för att den är ful skulle folk skratta oss ur rummet, säger Martina Krüger.

Liksom för solenergi krävs det vissa jordartsmetaller vid tillverkningen. Till exempel behövs neudym i vindkraftverkens generatorsmagneter. Dessa kan dock återanvändas.

Tillväxten en trasig motor

Hon efterfrågar en debatt om hur människor vill att samhället - med särskild hänsyn till energiförsörjningen - ska se ut. I dag sätts minskad energiförbrukning i direkt konflikt med tillväxt, och energieffektivisering leder till en mindre marknad för energiföretag. Det borde vi se positivt på. Mindre energiförbrukning innebär inte ett sämre liv.

- Jag vill se en utveckling där vi verkligen kan leva utan att spränga planetens gränser.

Hon refererar till Johan Rockström och säger att vi måste fråga oss själva: Hur mycket resurser kan vi använda? Dessutom måste vi sluta med att tänka att vi kan fortsätta använda samma mängd energi bara vi minskar koldioxidutsläppen. All energi innebär förbrukning av ändliga råvaror. Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, för fram att vi med rätt kunskap och handlande kan förhindra oåterkalleliga miljöförändringar. Överträds vissa trösklar kan vi sedan bli oförmögna att stoppa konsekvenserna. Inom tre områden, utsläpp av koldioxid, biologisk mångfald och utsläpp av kväve och fosfor, har gränserna redan överstigits.

- Vi måste inse att tillväxten som motor för allt som är gott inte fungerar. Det är överspelat. Världen befinner sig nu i en ekonomisk och ekologisk kris.

För henne är en överenskommelse på hög politisk nivå, det mest centrala att uppnå.

- Det håller oss tillbaka att enbart tänka att vi alla är skyldiga till att klimatet förstörs; vi kör bil, flyger och så vidare. I stället måste vi fokusera på det strukturella. Stora kommersiella, finansiella och industriella intressen vill behålla dagens system.

Att ha ett miljöperspektiv och -engagemang är viktigt, och beslut kan drivas fram genom påtryckningar från en diskussion i samhället. En uppgift för alla i miljö-Sverige är att skapa fler dialoger med människor.

- Jag tror inte att förändringen kan komma underifrån, utan genom att politiker sätter mål och styrmedel som gör att det går att åstadkomma. Till exempel blir det inte lika billigt att köpa kött så får vi rätt pris på transporterna.

En värld utan isbjörnar

"Det smältande Arktis hotas av oljeborrning, vårdslösa regeringar och storföretag" och "Statoil har ingått partnerskap med det ryska oljebolaget Rosneft, världens smutsigare oljebolag" är några av Greenpeaces slagord mot oljeutvinning på Arktis, som syns på webbsidan.

- Vi har lite tid kvar att undvika de värsta miljökonsekvenserna. Jag vill att Norden går före och visar att det går att göra. Jag vill att vi undviker att borra på Arktis, undviker att investera i fel lösningar och att vi väljer en färdplan för en omställning, säger hon om sina mål.

Statoil ska under 2013 tredubbla sina investeringar i oljeborrningar i Arktis från 11 miljoner euro till 33 miljoner, enligt Greenpeace.

- 80 procent av det fossila bränsle vi känner till måste förbli i marken. Då är det läge att först lämna de som är antingen mest miljöförstörande i upptagning eller de som finns i känsliga områden som Arktis.

I en Sifo-undersökning, på uppdrag av Greenpeace, anser 83 procent (av 1 000 tillfrågade) att Sverige ska arbeta för att stoppa oljeborrningar på Arktis. 88 procent av rödgröna väljare säger nej, liksom 80 procent av regeringspartiernas. Enligt undersökningen vill samtliga partier, utom Moderaterna, ha någon typ av förbud mot oljeborrningen i området.

- Men vi har inte ens råd att bränna upp alla konventionella bränslen. Då ökar vi bara på fossilbubblan som hotar vårt klimat och vår ekonomi.

Började med kärnkraft

Hon växte upp i en ort med 64 invånare i östra delen av Västtyskland.

- När jag flyttade därifrån var det statistiskt signifikant, säger hon och skrattar.

Hennes miljöengagemang växte ur motståndet till kärnkraft. Hennes by ligger i ett område som när hon var liten planerades bli ett stort kärnavfallsupparbetnings- och slutförvaringscentrum. Då fanns det i Tyskland planer på att själva upparbeta sitt avfall, och stora ekonomiska intressen var inblandade.

- Vi lovar att ni kan asfaltera era gator med guld, så mycket pengar kommer att flöda in, fick vi höra.

Hon växte upp i en familj där pappan var kärnkraftsanhängare, berättar hon. När hon var liten gav han henne en nål med texten Kärnkraft ja tack. Allteftersom hon blev äldre ökade intresset för kärnkraft och efter studier valde hon en helt annan linje än sin pappa i den frågan.

- Det var kärnkraftsfrågan som politiserade mig och gjorde att jag ville studera miljövetenskap på universitetet.

Sveriges största vindkraftssanläggning i Simrishamn. (Foto: Charlotte Wester)

Även hennes pappa blev på senare år skeptisk till kärnkraft.

Genom händelsen med kärnkraften i 1970-talets Tyskland drog hon tidigt vissa lärdomar.

- Jag lärde mig att ifrågasätta löften och att diskutera alternativen till vad den rådande majoriteten föreslår.

Med en akademisk utbildning i miljökunskap började hon arbeta i Berlin, först på ett institut som sysslade med miljökonsekvensanalyser, sedan på Greenpeace. Efter ett år flyttade hon till huvudkontoret i Amsterdam, där hon arbetade med klimatförhandlingarna och Montrealprotokollet. Hon stannade i tio år. År 2003 kom hon till Stockholm.

Svenska kompromisser

- Tillsammans kan vi göra en förändring. Vi behöver fler som kämpar för oss men ofta stannar insatsen i dag vid ett mejl eller en tweet. Vilket också är bra. Men vi behöver bli ännu bättre på att ge de som stödjer oss meningsfulla saker att göra, som påverkansarbete på högskolor, för att ge människor kunskap och redskap att engagera sig.

Att arbeta inom miljörörelsen och med klimatfrågor i Tyskland, Nederländerna och i Sverige har stora likheter, säger hon.

- Men en sak som jag var tvungen att vänja mig vid här är kompromissandet. Man strider inte för att vinna. Politiker som åkte till internationella förhandlingar hade redan en kompromisslösning i huvudet, och blev sedan väldigt förvånade över att kompromissen blev en helt annan. För den andra sidan kämpade för sin sak.

Hon trivs på Greenpeace, arbetar med "fantastiska, engagerade människor, är priviligerad med ett intressant arbete och har inga drömmar om en fet bonus". Hon säger att hon inte kan tänka sig att göra något annat.

- Jag ser mig inte som politiker. Jag har aldrig funderat på det, och det är ju alternativet för att påverka samhället. Jag är i en ganska fantastisk position. Jag får betalt för att göra det jag helst vill.

Men särskilt när man arbetar med vad som är ett starkt engagemang kan arbetsbördan, liksom stressen, bli stor. Men då har hon alltid kunnat ta ut ledighet och komma igen. Aldrig har hon fått känslan av att inte vilja gå till jobbet på en måndag, säger Martina Krüger.

- Någon gång har jag behövt time out, men det var på sätt och vis härligt, för efter en tid insåg jag då att jag har några år till av politisk strid kvar i mig. Att gå och odla på heltid är jag inte riktigt redo för.

Tre snabbfrågor till Martina Krüger:

1. Bästa hobby: Odla grönsaker, segla och vara i naturen.

2. Favoritbok: Der Schwarm (Swärmen) av Frank Schätzing från 2004. En spänningsroman som varvar science fiction med väl underbyggd vetenskap. En bok som hon sträckläste.

3. En person som inspirerat: När hon gick på universitet i Berlin hade hon en professor, som var politiskt aktiv och en av dem som skrev i Tysklands förslag till Stockholms första miljökonferens. En person som efterfrågade deras åsikter.

Share