Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 17 maj 2013 Fattigsamhället åter S
enaste partiledardebatten handlade om att skapa fler jobb genom tillväxt. Det är en logisk omöjlighet. Också med grön tillväxt. Vi förbrukar redan mer än jordens resurser. Men skattesystemet med tyngden mot låga inkomster som straffbeskattar arbete ifrågasätts inte. Den ekonomiska teori samhället arbetar efter betvivlas inte. Det är kanske läge att ändra spelreglerna? Vi ska arbeta längre för att ha råd med välfärden, sägs det. Hur det nu går ihop med att den har minskat trots de sista decenniernas tillväxt? Skola, vård och omsorg har rustats ner. Ojämlikheten har ökat. Arbetslösheten ligger rekordhögt. Vi har en hel- eller deltidsarbetslöshet på 760000 enligt LO-rapporten Fritt fall i arbetslöshetsförsäkringen. Sju av tio av dem har ingen A-kassa. Det skapar en socialbidragsbomb. Skyddsnäten har tunnats ut. Forna tiders fattigsamhället ekar åter med misstro och missunnsamhet, även om ingen svälter som då. För den som vill arbeta finns arbete, säger man. Men arbetslinjen gav inte fler i arbete då, och den ger det inte i dag, när det inga arbeten finns. Regeringen föreslår nu att socialnämnderna ska ha rätt att kräva att de som fastnat i socialsvängen ska delta i anvisad praktik eller kompetenshöjande verksamhet. Det är att göra lagligt vad några kommuner gjort i ett par decennier. Det har minskat socialbidragen, men inte ökat antalet sysselsatta så som påståtts. Försörjningsstödet, som socialbidraget numera heter, är på 46000 kronor per år. För att få det får man inte äga bostad eller ha företag. Det som var tänkt som det sista skyddsnätet har blivit en verklighet för allt fler. Förr var det missbrukare och utslagna som hade socialbidrag. Nu är det den normala försörjningen för många sjukskrivna och arbetslösa. Över 100000 personer hade socialbidrag mer än tio månader 2011. I Eskilstuna har en tiondel bidrag, och det kostar 200 miljoner kronor om året. Av alla öppet arbetslösa var det bara 36 procent som hade a-kassa. Om några år är det bara en tiondel som får a-kassa. Åtta procent av alla socialbidragstagare är sjukskrivna med läkarintyg. Många har tagit livet av sig när sjukkassan upphört och de heller inte fått socialbidrag. Nio procent av dem som är mellan 20 och 24 år har försörjningsstöd. FAS 3 kostade förra året 21 miljarder kronor för 33000 sysselsatta. Men bara 1,5 procent av dem i jobb- och utvecklingsgarantin får arbete. En tiondel går på socialbidrag. Anordnarbidraget för den som ordnar en plats är nu 4950 kronor i månaden. Sveriges Arbetslösas landsorganisation, SALO, kallar FAS 3 för arbetsförnedringen. Samhället håller på att gå sönder. Då duger det inte att partierna bara riktar sig mot den urbana medelklass som ännu inte drabbats. Det är kanske dags att tala om kortare arbetstid, fördelning av resurser och om solidaritet. Staten måste ta allas välfärd på sitt ansvar. Med ökad arbetslöshet klarar inte kommunerna att vara sista skyddsnätet. Till det har de för ojämlika resurser. De har bara inkomstskatter att tillgå, medan staten har tillgång till andra skattebaser som inte på samma sätt gör arbetskraften dyrare och arbetslösheten större. Det är dags att tala om medborgarlön. Att samhället garanterar en minsta inkomst, en basinkomst. Men det är inget som är populärt nu, inte ens i Miljöpartiet, trots att parollen förr var att samhället ska stå för grundtryggheten, men att guldkanten får man stå för själv. Med den stora administrationen som krävs och de skatter som förloras av att så många har hamnat i utanförskap skulle inte kostnaden för att återställa skyddsnätet vara så stor. Ett tryggare, mer solidariskt samhälle skulle vara hälsosammare, tolerantare och mer kreativt. |