Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 10 maj 2013
För fast mark och rent vatten
I början av april protesterade drygt 700 personer från hela landet mot svensk gruvpolitik. Regeringens nya mineralstrategi stod i fokus och talare och demonstranter uttryckte att den gör ett fåtal rikare, på bekostnad av natur och livsmiljön för människor.
Demonstrationen började på Norra bantorget och gick i mål på Sergels torg.
Klockan 16 skulle demonstrationståget gå i mål på Sergels torg i Stockholm. Vi var några enstaka personer som tittade upp på folkkampanjens pampiga banderoll, flankerad av stora solmärken utanför Kulturhuset. Där skulle tåget passera på sin väg från Norra Bantorget. Kommer de? Är de många? Väntan med pirr i magen. Och så hördes trummor och talkörer, "vad ska vi göra?" - "stoppa gruvorna!". "När?" - "Nu!". "När?" "Nu, nu, nu!".
Den första raden demonstranter dök upp med stor banderoll; ungdomar från fältbiologerna. Den gamla damen bredvid mig, van vid att bara folkomröstningsgenerationen är ute för att demonstrera var överväldigad.
- Jag blir så rörd, sa hon.
Jag nickade instämmande.
Uppmärksamma problem
Via sociala medier hade nyheten om demonstrationen spritt sig. Drygt 700 personer i alla åldrar och från hela landet kom till Stockholm. Över 30 grupper och organisationer anslöt sig. Tre av Fältbiologernas avdelningar höll i trådarna, SUG (Stockholm-Uppland-Gotland), Stockholm City och Gruvnätverket. Det senare bildades nyligen efter händelserna i Gotlands Ojnareskog och det planerade kalkbrottet där. "Vi vill uppmärksamma problemen med den ökade gruvexploateringen och sammanlänka ungdomar runt om i landet", skriver Fältbiologerna om Gruvnätverket på sin hemsida.
15 representanter för olika grupper framträdde på Sergels torgs podium, med tal, sång och musik för att göra tydligt: vi värnar om vår jord, inga kortsiktiga vinster på vår bekostnad, sluta med att marknadsföra Sverige som ett land där det går lätt att få miljötillstånd för brytning. "Sluta skövla våran jord - Sverige är inget smörgåsbord" var ett av protestropen. Fast mark - rent vatten är det som gäller.
Mineralstrategi
Nästan på dagen två månader innan hade regeringen offentliggjort sin nya mineralstrategi genom närings- och regionminister Annie Lööf. Där konstateras det att den globala befolkningsökningen fortsätter och att den ökande urbaniseringen ställer stora krav på tillgång till metall och mineral för att möta samhällsutvecklingen. Redan 2008 hade EU-kommissionen presenterat en strategi för att möta Europas behov av icke-energiråvaror för tillväxt och arbetstillfällen, kallad "råvaruinitiativet". Sveriges regering svarade nu att man känner sig lyckligt lottad genom sina stora mineralförekomster: Sverige är ett av EU:s ledande malm- och metallproducerande länder och den svenska gruvnäringen är inne i en period av stark tillväxt, heter det i Mineralstrategin, vilket anses ha bidragit till landets tillväxt och ekonomi. Arbetstillfällen i det omgivande samhället och därmed ökad tillväxt i delar av landet som under en lång period har haft en trend av befolkningsminskning.
Lagstiftning från 1600-talet
Det var partiledaren Jonas Sjöstedt (V) som slog hål på detta tillväxtmantra redan i februari. Vinsten går till utländska gruvbolag så länge regeringen vägrar att beskatta de exploaterande bolagen. "Det är viktigt att snabbt se till att man lägger om mineralpolitiken. Vi menar att regeringen borde lägga ett förslag på att kraftigt höja mineralavgiften", sade han till SvD den 21 februari. Han menar att det bara är genom höjd avgift som samhällen kan utvecklas i regioner med framtida gruvinvesteringar.
Detta står dock helt i motsats till näringsminister Annie Lööfs ståndpunkt - gruvbolagen har det redan tufft i dag vad gäller investeringsmöjligheter och får inte belastas ytterligare, menar hon.
-Sverige ser sig som gruvnation med en lagstiftning från 1600-talet. Den är helt oansvarig mot människornas hälsa, tar inte hänsyn till urbefolkningen och till en hållbar livsmiljö för kommande generationer, sa Marie Persson från Tärnaby som blev årets Västerbottning (2012) för sin kamp för fjällvärlden och mot en planerad gruva i Rönnbäck. Hon representerade Nätverket stoppa gruvan Rönnbäck/Tärnaby.
Tor Lundberg från Urbergsgruppen i Jokkmokk bekräftade Marie Persson.
- Alla ingrepp sker på bekostnad av vår, det vill säga samernas natur, en levande befolkning. Regeringens mineralpolitik är en månghundraårig kolonial politik.
Gå ihop med andra länder
För att nå ut måste vi gå ihop med grupper från andra länder, menade Marie Persson. En tråd som Carmen Blanco Valer från Urbergsgruppen senare tog upp. Hon berättade om Peru där 3 000 byar med ursprungsbefolkning berörs av gruvexploatering.
- Överallt kämpas för att försvara Moder Jord. Denna kamp måste byggas över nationsgränserna för att vinna kraft, var hennes slutsats. Hon ropade högt fem gånger likt en besvärjelse: "Ja till livet - nej till gruvor" och demonstranterna svarade "nej till gruvor".
Som en bekräftelse för denna internationalisering förmedlades en hälsning från lokalgrupper i norra Grekland där 20 000 personer demonstrerar mot planerade guldgruvor på fyra ställen.
- De gör så att vi berövas frånvåra naturförråd. Gruvbolagen kastar därmed bort våra livsval. Fattigdomen skulle vi klara av men inte detta som är utförsäljningen av vårt land. De grekiska myndigheterna säger: men titta på Sverige, där vill alla ha gruvor. En typisk dimridå som inte håller vid sammanhållning över gränserna!
Över 30 grupper och mer än 700 människor anslöt sig till demonstrationen.
Nämner inte uran
Uranbrytning nämns inte i regeringens mineralstrategi. Men projektering eller försök till projektering pågår på många ställen. Gruppen Nej till Uran i Nianfors (Hälsingland) vann kampen mot uranprospektering i december 2012, inget tillstånd finns nu längre. Gruppen var representerad med sin talesman KG Karlsson.
- Vårt farligaste vapen är kunskap. Kunskap ger makt. Men det gäller att vara vaksam även i fortsättningen, riskkapitalister sover inte. Hittills har de haft lätt spel i ett land som Sverige med världens nästsämsta gruvlagstiftning. Bara Namibia överträffar Sverige, menade KG Karlsson.
Diana Fernlund är aktiv inom gruppen Nej till Uranbrytning i Storsjöbygden (Jämtland) som bildades 2009.
- Avveckla vapenindustrin då behövs ingen uran, var hennes budskap.
Thérèse Leonore Johansson från Nätverket för samhället, en av de sista talarna, uppmärksammade problemet med miljöflyktingar som ett slags biprodukt till gruvnäringen.
- Ett ton producerad malm genererar tvåtusen ton avfall, hävdade hon. Miljölagar måste därför skärpas, var hennes slutsats.
"Det ekar i Kanada"
Sametingets ordförande, Stefan Mikaelsson började med en uppåtkänsla, han visade på den kanadensiska flaggan som svajade på avstånd.
- Det ekar i Kanada, menade han.
Kanada är tillträdande land i Arktiska rådet med hälsominister Leona Aglukkaq som ordförande i två år. Aglukkaq är inuit och den första som någonsin har varit med i regeringsställning i Kanada. För övrigt angrep Mikaelsson Sveriges skogsskövling och att landet avsagt sig sin matsuveränitet, i tron att man kan importera maten.
- Bara 20 procent producerar vi själva. Så länge vi har rent vatten för fiskarna och tillräckligt med bete för renarna kan vi leva. Men om de tar det ifrån oss - var ska vi då bo?
Inte bara samerna drabbas
Regeringens nya mineralstrategi var anledning för denna demonstration. En mineralpolitik som gör några få rikare på bekostnad av att naturen, livsmiljön för människor och människornas kultur förstörs.Samtidigt hade demonstrationen - avsiktligt eller ej - ett pedagogiskt syfte. För fler människor måste det ha blivit klart att inte bara samerna eller enstaka områden är drabbade av hänsynslös exploatering, utan att hela Sverige behandlas efter samma mönster.
De stora överregionala medierna teg. Arrangörerna kallade Sveriges metod för Made in Sweden: "En gruvboom exploderar över Sverige. Bolagen tömmer vårt land på naturresurser och försvinner med miljardvinsterna. Folket lämnas med förstörd mark och förorenat vatten".
Man kunde också ta med sig en positiv vinkling. Gång på gång uttryckte demonstrationens talare sin längtan och strävan efter en med människor och natur förenlig livsmiljö i Sverige, i all synnerhet för urbefolkningen i Norrland, samerna.