Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 17, 26 april 2013
En frihetslängtande pannkaka
Sagan om den tjocka pannkakan
Big Wind
KonstEpidemien
Göteborg
Big Wind startades 1989, då Ola Karlberg var en av eldsjälarna bakom projektet att kombinera musik, dans och teater. Föreställningarna har, under gruppens drygt 20-åriga historia, riktat sig till både barn och vuxna. Folksagan om den tjocka pannkakan är Big Winds mest spelade föreställning genom tiderna.
Cilla Klein inleder pjäsen med att framföra rollerna som de sju hungriga ungarna. De hänger och klänger på den upptagna, matosande modern, framförd av Ola Karlberg. Då Cilla är klar med barnens bedjanden och böner övergår hon till att agera pannkaka.
I gyllene velourklädsel svänger och sveper hon fram och tillbaka över scenen. Vi får följa hennes flykt genom fönstret och lyssna på hennes upprymda sång, då hon tar hoppet ut i stora världen. Under sin resa möter hon en handfull djur. Gemensamt för djurkaraktärerna är att de alla försöker, men misslyckas med, att lura till sig en måltid. Den ena efter den andra blir akterseglad av den nyfikna, energiska pannkakan.
Föreställningen bjuder på mycket spänning och mötena med de olika djuren, samtliga framförda av Ola Karlberg, får barnen att sitta trollbundna i bänkarna. En tupp, en råtta, en anka, en ko, underbara kreationer, även om kostymer och rekvisita är uppfunna med enklaste möjliga medel.
Pannkakan är slug och fräck, vid varje tillfälle triumferar hon med att sjunga Hopp-la-la och smita ifrån dem. Barnen i publiken sjunger och gungar med i refrängen, ibland kompar Ola med slagverk tillverkade av uppmonterade stekpannor. Till sist möter pannkakan grisen. Ola Karlberg har nu svidat om till rosa kostym och förgyllt sin klädsel med en kraftig knorr. Han är lismande och charmerande då han bjuder pannkakan att slå följe med honom.
Historien skulle förmodligen upprepat det tidigare mönstret, om inte paret kommit fram till en bäck. Pannkakan vill, precis som grisen, ta sig över vattendraget. Förgäves rullar hon fram och åter, letandes efter en bro. Efter en stund har grisen övertalat henne att bogseras över bäcken på hans runda mage. Då förvandlas grisen plötsligt från gentleman till ett skamlöst svin. I farten lyckas han roffa åt sig ett stycke av pannkakan, innan hon förstår allvaret och hoppar vidare iland.
Men precis som i många andra folksagor slutar historien lyckligt. Pannkakan må vara stukad, men återerövrar snart scenen med samma positiva utstrålning som tidigare. Publiken kan andas ut, barnen applåderar med värme. Efteråt återstår bara frågan "varför kom det ingen elak varg?" I folksagorna brukar de finnas med ...