Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 19 april 2013 Efter den arabiska revolutionen World Social Forum hölls första gången 2001 i Porto Allegre i Brasilien, som en reaktion på de årliga mötena i Davos för världsekonomins makthavare. Ingela Mårtensson besökte nyligen tolfte upplagan i Tunis och berättar bland annat om många seminarier med kvinnoperspektiv. World Social Forum (WSF) fokuserar på sociala och ekologiska förhållanden i världen och de som deltar kommer från frivilliga organisationer (NGO:s - non governmental organisations). Det har framför allt blivit en mötesplats för globaliseringskritiska rörelser. I år ägde den tolfte upplagan av WSF rum i Tunisiens huvudstad Tunis 26-30 mars, och jag deltog för Kvinnor för Fred. Jag var framför allt intresserad av att få veta mer om situationen i regionen efter den arabiska revolutionen. Det var ju i Tunisien som det hela startade för två år sedan, den rörelse som ville sätta stopp för diktatur och exploatering. Årets forum ville markera mot den finansiella marknadens diktatur och för det civila samhällets kamp för demokrati, jämlikhet, solidaritet, rättvisa, hållbar miljö och fred. Många deltagare Enligt en uppgift deltog 30000 personer från hela världen i forumet och andra talade om 70000. I vilket fall som helst var det en otrolig massa människor. Naturligtvis kom de flesta från regionen, det vill säga de arabiska länderna. Men Algeriet hade vägrat en delegation av fackliga aktivister och oppositionella att resa till Tunis för att delta i WSF. Det fanns väldigt många fransmän bland annat från fackföreningsrörelsen och Attac. Det innebar att vissa seminarier genomfördes enbart på arabiska och franska. Olika folkgrupper hade egna tält där de informerade och hade seminarier om sin situation. De som märktes mest enligt min uppfattning var palestinier och västsaharier. Den 27:de mars började WSF med ett kvinnomöte, som skulle visa solidaritet med alla världens kvinnor - i synnerhet de arabiska kvinnorna och mot marginalisering av kvinnor och mot kvinnovåld. Mottot var att kampen för en annan värld är möjlig. Eftersom det inte pågick något annat möte denna förmiddag så var det omöjligt att ta sig in i lokalen. Men vi som stod utanför kunde märka att engagemanget bakom inläggen var inte att ta fel på även om vi inte förstod språket. På eftermiddagen genomfördes en demonstration från centrum av Tunis till en idrottsarena - en marsch på 2,5 timmar. Där fanns allehanda paroller från olika folkgrupper till Amnesty. Väl framme så hölls flera tal bland annat av änkan till den tunisiske oppositionspolitikern som nyligen blev mördad. Därefter hölls en konsert men då befann jag mig på spårvagnen tillbaka till hotellet. Om kvinnors roll De kommande två dagarna var späckade med olika seminarier om till exempel kvinnors roll i arabiska våren, fackliga rättigheter, ekologi, drönarkrig, Natos engagemang i Afrika och hållbar turism. Tunisiska föreningen för demokratiska kvinnor (Association Tunisienne des Femmes Democrates, ATFD) stod bakom många seminarier om kvinnor och den arabiska våren. Särskilt intressant tyckte jag var debatten om konstitution. Det visade sig att det parlament som valdes i Tunisien för snart två år sedan i syfte att ta fram ett förslag till konstitution, var starkt påverkat av de religiösa krafterna. Till exempel föreslogs att kvinnorna skulle ses som komplementära i familjen, det vill säga som ett komplement till mannen och inte som en medborgare med egna rättigheter. Det blev en väldig reaktion på detta första utkast och förslaget måste skrivas om. En parlamentariker har sedan dess föreslagit att polygami ska återinföras, vilket de demokratiska kvinnorna reagerade emot. Könsstympning är på väg tillbaka i det tunisiska samhället. Man försöker på olika sätt frångå rättigheter som kvinnor tidigare haft. Många seminarier bekräftade att den arabiska våren inte blivit någon framgång för kvinnors delaktighet i en demokratisk utveckling. Tvärtom har revolutionen öppnat för religiösa krafter att komma till makten och trycka tillbaka kvinnorna. Det finns tendenser att försöka assimilera sharialagar i konstitutionen. Detta gäller i flera arabstater. Tvetydigt språk Dessutom reagerade kvinnorna på att formuleringar i de nya konstitutionerna använder ett tvetydigt språk som öppnar för olika tolkningar. Krav framfördes om klara formuleringar som inte kan misstolkas. Kvinnorna i panelen förespråkade också att man skulle studera andra länders konstitutioner för att få inspiration och göra jämförelser. Ett krav från kvinnorna var att man i lagstiftningen skulle implementera de konventioner om kvinnors rättigheter, som de arabiska staterna ställt sig bakom i FN, till exempel CEDAW (Convention to Eliminate all forms of Discrimination Against Women). En historiker från Libyen berättade att man vill skilja pojkar och flickor åt i skolan på ett tidigt stadium. Till och med i parlamentet så skiljs kvinnor och män åt. Det är svårt att föreställa sig hur man på så sätt kan leva upp till kravet på parlamentarisk demokrati. Religiöst inflytande Min uppfattning efter att ha varit på flera seminarier om kvinnor och arabiska våren är att det knappast går framåt vad gäller kvinnors mänskliga rättigheter, snarare tvärtom på grund att de religiösa partiernas inflytande. Samtidigt finns olika kvinnoorganisationer som jobbar frenetiskt för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män och vara jämställda i ett framtida samhälle. De har möjlighet att i ett öppnare samhälle uttrycka sina åsikter och det ger trots allt hopp. Den internationella kvinnorörelsen måste stödja en sådan utveckling. Palestiniernas situation På lördagen arrangerades en demonstrationsmarsch i solidaritet med det palestinska folket. Det fanns ett otroligt starkt stöd för palestinierna framför allt då men också under hela WSF. Ett särskilt möte om palestiniernas situation antog ett uttalande med följande mål:
För att kunna realisera dessa mål föreslås bland annat följande aktioner och kampanjer:
Stoppa den inhumana blockaden mot Gaza
|