Plundringen av Irak

ör tio år sedan demonstrerade folk över hela världen mot USA:s planer på att invadera Irak. I Stockholm i mars 2003 stod jag tillsammans med 100000 andra på Norra Bantorget i väntan på avmarsch mot amerikanska ambassaden. Råkallt, talkörer höll värmen uppe. Långsamt rörde vi oss framåt, trängseln var stor.

På kvällen lyssnade jag till radions P1. Miljontals människor över hela världen hade demonstrerat mot USA:s planer på angrepp mot Irak som påstods ha kärnvapen. Och det var inte bara Bush i USA som ville ha krig, Englands Blair ställde upp, trots massiva protester.

Jag hade inte besökt Irak, tänkte att det är hög tid att göra en resa för att titta på vår världs kulturskatter innan helvetet brakar loss. Jag tror att jag, liksom många irakier, var naiv och tänkte att det var mer ett skrämskott, att USA bara ville visa sin makt, att brösta upp sig för att få eftergifter.

Det gick inte att flyga till Bagdad, jag tog en biljett till Damaskus, därifrån ett mindre plan upp till Al-Qamishli, norra Syrien. Hittade en taxi som tog mig över gränsen till norra Irak. Kurdiska gränsposteringar underlättade övergången. Bakom mig hade jag de mäktiga snöhöljda bergen i Turkiet, framför böljade Tigris vackra dalgång med doftande vårblommor. Fick tag på ännu en vänlig taxiförare som drog iväg mig först till Nineveh, sedan Erbil och tillbaka till Mosul. Chauffören, en hygglig människa, när jag skulle betala taxin tog han emot pengarna, gjorde en kringgående rörelse och stoppade ner samma pengar i min andra kavajfcka. Bjöd även på mat på ett långtradarfik, lamm med ris, alltför gott. Bytte bil igen för resa ned längs foden Tigris till Bagdad. Tog in på enkelt hotell i centrum nära den stora moskén med Saddam på hög pelare strax utanför.

Gick till frisören, diskuterade politik. Besökte biograf. Hittade bokhandel. Orienterade mig kring lyxhotellet Palestine, där en av Saddams ministrar just höll föredrag. Tvättade mina fötter i floden Tigris. Kollade skulpturen Den flygande mattan.

Allt verkade lugnt, välordnat. Jag besökte Nationalbiblioteket, dock stängt för inventering, några dyrgripar skulle ner i de djupa källarvalven ifall det värsta skulle hända. Fick ändå komma in genom personalingången, blev informerad av kunnig biblioteks-ansvarig. Nationalmuseet var tyvärr stängt.

Gjorde en resa ner till Babylon, träffade personal från FN, de bjöd på glass. Tre barn, tillhöriga vaktmästaren i Babylon, visade mig runt i den flertusenåriga staden, nyligen renoverad. Klappade lejonet av sandsten som utsatt för ökenvind blivit nedslipad till näst intill oigenkännlighet.

Stannade tio dagar i landet. Flera jag träffade blev alltmer övertygade om att USA skulle bomba. Tidigt en morgon beslöt jag mig att fråga om skjuts tillbaka över öknen till Damaskus. Fick tag på en chaufför med gammal folkvagnsbuss som skulle köra några andra Bagdadbor. Vi åkte sent på kvällen. Mörkt, stjärnhimlen lyste, vinden drev in sand i bilen. Tidig morgon var vi vid gränsen till Syrien och strax i Damaskus.

Kort sammandrag av angenäm resa, många kontakter med vanliga vänliga irakier. Enda utlänningar jag träffade var FN-folk från Filippinerna. Efter några dagar inleddes anfallet mot Irak.

Nyligen såg jag att det skulle bli föreläsning på Medelhavsmuseet i Stockholm om hur USA plundrat Iraks kulturarv. Al-Tawil, konsthistoriker verksam i USA, berättade och visade bilder om förstörelsen av Iraks museer. Konstskatter förstördes och plundrades. Tiotusentals föremål från vår civilisations födelse har skingrats.

Och plundringen fortgår, efter tio års ockupation har de arkeologiska fälten inte fått skydd mot olagliga agenter och antikhandlare. Många miljardärer från Gulfstaterna har gjort affärer både under och efter invasionen. British Museum har protesterat mot sönderkörda gator av brittiska pansarvagnar i Babylon, där engelsmännen hade sin militärbas. Meningslösa kulsprutesalvor har avlossats mot gamla murar med skrivtecken och skulpturer. Fynd från kung Nebukadnessars tid har förstörts.

Al-Tawil berättade att ockupationsmaktens soldater systematiskt gick in för att förstöra museer och bibliotek, själva minnet av Mesopotamiens högkultur. Han kallade kriget för ett absurt avsteg från mänskliga rättigheter. De som vågade ifrågasätta förödelsen dödades eller flydde utomlands. Även om Saddam var en diktator fanns inte den rivalitet som nu kommit fram mellan olika religiösa grupper. Korruptionen inom Al-Malikis regim har ökat, självmordssprängningar blir flera i antal och allmän laglöshet fortsätter i Irak, anser Al-Tawil.

Kort historik. Efter andra världskriget drog engelsmännen upp gränser och politiska riktlinjer för olika länder i Mellanöstern, däribland Irak. En revolution skapade det nya Irak 1958. Tyvärr ärvde landet många strukturer från den brittiska tiden: rika jordägare, gamla släktband, konservativ offcerskår, konflikten med Kurdistan och sedan Kuwait.

Under 1970-talet nationaliserades oljan som gav upphov till den nya välfärdsstaten Irak. USA bidrog till spänningar mellan Irak och Iran. Saddam tog över, uppmuntrad av USA. Kriget mot Iran, som skulle pågå i åtta år, började. Västvärlden såg på medan de två folken slet sönder varandra. Saddam fck militärt stöd från USA och andra västländer.

1988 avslutades kriget, en förfärlig mänsklig tragedi. För Irak var detta dock bara början på 25 års krig. Saddams soldater invaderar Kuwait 1991. USA bombar Iraks flyende trupper, 200000 döda. USA driver genom FN bestraffning mot Irak. Sanktioner, olja mot mat kostar över en miljon av Iraks civila, mest kvinnor och barn, livet. Usla vatten- och sanitetsförhållanden, raserad sjukvård, undernäring. Bush den yngre tar över, vill ha kontroll av den irakiska oljan. USA-invasion av Irak enda lösningen, svepskäl: Saddam har dolda hemliga vapen. 2003 bombas Irak.

Tio år har gått, Iraks olja tillhör nu till 90 procent de stora internationella bolagen: Exxon, BP med flera. I dag saknar de flesta irakierna el, vatten, avlopp, sjukhus, vägar och trygghet, säger Sabah Al-Mukhtar ordförande i Arabiska Juristförbundet i England.

Irak av i dag präglas av fullständig kollaps av alla offentliga tjänster, av systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland rätten till liv. En kultur med djupa rötter från forntiden har förstörts.

Gunnar Svensson