Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 14, 5 april 2013 En folkrörelse för landsbygden E
n folkrörelse för landsbygden för att återta makten till de bygder som skapar Sveriges välstånd genom att förvalta naturen på ett hållbart sätt är det som ger hopp inför framtiden. En sådan rörelse har alltid funnits, men har de senaste decennierna varit starkt tillbakaträngd. 1800-talets baggböleri har återuppstått. Folk i glesbygden förväntas stå med mössan i hand medan storföretagen roffar åt sig av naturtillgångar och numera också skaffar sig vinster i offentligt finansierad välfärd som de ofta för ut ur landet. Men den rådande politiken möter motstånd. Gotlandsupproret protesterar mot orättvisa transportvillkor. Miljöskadlig gruvbrytning, krav på att kalhuggning ska vara den enda giltiga formen för skogsbruk och nedläggning av vårdcentraler möts med motaktioner. Lika viktigt är att skapa ekonomisk makt på landsbygden genom mer vidareförädling inom jord- och skogsbruket. Ett annat uttryck för ett gryende intresse är naturbrukskonferenserna för att återta makten över maten och naturbruket. De har hållits sedan 2010 på orter som Ransby, Ramsele och Ockelbo, (i år på Kinnekulle), där olika folkrörelser och enskilda samlats för att politisera och synliggöra behovet av en rättvis omställning av Sverige. Riksdagspartierna har grovt svikit landsbygden och alla i hela Sverige med en låt-gå-politik som är skadlig för samhället. Sverige har den mest extrema avfolkningen av samtliga industriländer inom OECD, den lägsta självförsörjningsgraden av alla EU-länder, om gränserna stängs räcker maten i tre dagar. Det är särskilt allvarligt när Centerpartiet sviker, eftersom partiet är det enda med stark förankring på landsbygden. Partiledaren Annie Lööfs senaste kritik av Moderaterna för att dessa var villiga att ge småkommuner chansen att bibehålla offentlig service och inte utsättas för tvångsprivatisering visar att partiet i dag inte längre står på småfolkets och småkommunernas sida. Men samtliga riksdagspartier har svikit landsbygden. Det gör det mycket svårt för något parti att ta landsbygdsfrågorna på allvar och innebär en allvarlig utmaning för den gryende rörelse som nu försöker göra ett återtagande av makten över maten och naturbruket till en viktig fråga för samhället. Samtliga riksdagspartier röstade 1990 för total avveckling av den förvaltarskapstanke som fanns inbyggd i den tidigare jordbrukspolitiken tillsammans med en beredskap för att trygga Sveriges matförsörjning i händelse av kris och en hög självförsörjningsgrad. De krav på kunskap om jord- och skogsbruk som tidigare fanns för att få köpa en jordbruksfastighet eller en skogsegendom togs bort, krav som hade fått internationellt beröm för att de ledde till bättre kvalité på maten samt skyddade bondens och jordbrukets intressen. Nu skulle världsmarknaden reglera jordbruket. Sedan kom EU:s jordbrukspolitik, CAP, med ny reglering men fortfarande så att världsmarknaden styr över jordbruket. Avfolkningen har accelererat medan jordbruket avvecklats i snabb takt tillsammans med självförsörjningsgraden. CAP förstärker avvecklingen av jordbruket och avfolkningen av glesbygd genom att diskriminera små- och medelstora jordbruk. Vi kan inte vänta på att partierna vaknar. Det är dags för ett naturbruksuppror som förenar landsbygdens och miljöengagerade stadsbors intressen! |