Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 22 mars 2013 Miljögiftiga tungmetaller i barnmat T
estfakta har påvisat betydande halter av tungmetallerna arsenik, kadmium och bly i barnmat. Det finns två mått. Det tolererbara intaget är vad man inte bör överskrida, medan gränsvärdet är anpassat till de verkliga halterna, bestämt av ekonomi med mera (kallas politiska faktorer). Gränsvärdet för kadmium i mjöl är så högt, att små barn som äter hemgjord välling eller gröt sannolikt överskrider sina tolererbara intag med råge. Lantmännens har satt gränsvärdet vid 80 mikrogram kadmium per kilo. Men det tolererbara intaget för kadmium ligger vid 2,5 mikrogram kadmium per kilo kroppsvikt och vecka, eller 0,35 mikrogram per dag och kilo kroppsvikt. Då ska ett barn som väger sju kilo inte ha ett större intag än 2,5 mikrogram kadmium per dag. Det är vad en portion välling med 30 gram mjöl tillåts innehålla. Med Lantmännens gränsvärde kan vällingportionen alltså innehålla cirka 2,5 mikrogram kadmium. Då har inte bidraget från vattnet och annan mat räknats in. Barnmatstillverkarna tycks leta fram råvara med betydligt lägre kadmiumhalt. En portion av den undersökta barnmaten innehåller cirka 0,5 mikrogram kadmium, väsentligt lägre än hemgjord vällning kan göra. Tungmetaller har oavbrutet ökat i svensk åkermark - största tillskottet per hektar kommer från slammet. Det finns inte någon myndighet som orkar sätta stopp för detta. Vi befinner oss i en allvarlig återvändsgränd när det gäller våra barns och vår egen hälsa. Metallerna kommer från slam, konstgödsel, luftnedfall, kalk och rötrester. Slam är den i särklass mest tungmetallförorenade gödseln. Hälften av fosforn i slam är hårt bunden till fällningskemikalier, och man behöver lägga på dubbelt så mycket slam för att få en jämförbar fosforgiva som med konstgödsel. Det innebär att slammet tillför cirka 60 gånger mer kadmium, 20 gånger mer arsenik och 200 gånger mer bly. Våra olika varumärken kan påstå att deras råvaror inte tas från åkrar som tagit emot slam. Men detta är oriktigt. Inom slamspridningen har man hittat på ett begrepp - "karens" - vilken innebär att det är bara under just det år när man sprider slam som åkern räknas som slamförorenad. Men om slam spridits några år tidigare räknas inte detta, trots att miljögifter som kadmium, arsenik, bly och så vidare är beständiga grundämnen som ligger kvar i långa tider. Även andra organiska miljögifter är mycket beständiga, exempelvis perfluorerade ämnen. I och med att det varje år alltid är någon åker som tar emot slam för första gången, blir det successivt en allt större del av den svenska åkerarealen som tagit emot slam. Dessvärre tillämpar även KRAV denna destruktiva "karens"-politik. Under 2012 uppdagades hur en KRAV-gård hade så höga kadmiumhalter i sin köttproduktion att gränsvärdena överskreds och köttet inte fick säljas. Det visade sig att en tidigare ägare av marken hade spridit slam. Det finns ett enkelt sätt för oss att bryta våra små barns färd allt djupare ner i tungmetallträsket - att avbryta all slamspridning. Det säger sig självt att en fortgående tillförsel av en långt större mängd av miljöfarliga tungmetaller än det som förs bort leder till alltmer förorenade åkrar och alltmer förorenad barnmat och annan livsmedelsråvara. Att gömma detta missförhållande bakom begrepp som "kretslopp" och "växtnäringsåterföring" är moraliskt förkastligt och slamspridningen måste snarast upphöra. Observera att i Schweiz och Holland sprider man inte längre slam. |