Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 15 mars 2013
Internationell vinterkonferens i Jokkmokk:
"Bolagen rånar våra marker på mineraler"
Höjda priser på metaller och numera nästan obefintliga avgifter för gruvbolagen har gjort att Sverige enligt forskare låter sig kolonialiseras av utländska företag. I norra delen av landet, som drabbas mest, är kritiken stor vilket lyftes på en internationell konferens i februari.
Marie Persson - engagerad i aktionsgruppen mot en nickelgruva i Rönnbäck,Västerbotten - samtalar med Elizabeth Johansson, en av ägarna till bokkafét "Myggholkens väntrum".
Ett smältande Arktis och världens begär efter energi och metaller leder till ett ökande intresse att exploatera känsliga regioner. Men vilka irreparabla skador innebär det för naturen och hur kommer det att påverka människor?
Årets vinterkonferens, den sjätte i ordningen, välkomnade 230 deltagare från tjugo länder i början på februari. Här är en unik möjlighet för unga universitets- och miljöstuderande, forskare, politiker och entrepenörer att mötas och utbyta erfarenheter.
Inledningsvis fördes ett samtal mellan utvalda deltagare från Kanada, Norge, Finland och Sverige. Ämnet var "Klimat och energistrategier i norr: Hur kan vi samarbeta?"
Miljöminister Lena Ek, som här representerade Sverige, berättade bland annat om den svenska energisituationen. Hon lyfte att vi till över 50 procent har en fossilfri elproduktion, men nämnde inte att detta till största delen består av vattenkraft och vindkraft. Detta riskerar tyvärr att förstärka den fortfarande spridda uppfattningen om att kärnkraften, som står för den resterande produktionen, skulle vara fossilfri.
Arktis består av tre kontinenter och tre hav. Här är mycket öppet och globalt, men det saknas i stort sett infrastruktur, vilket gör området oerhört sårbart om något oförutsett skulle inträffa.
Ursprungsbefolkningen, som bor häruppe, har en viktig roll i utformandet av Arktis framtid. Men hur ska man kunna ha öppna diskussioner om polartrakternas sårbarhet, när världens krav på råvaror, som olja och metaller, får stormakterna att rikta blicken dit?
Lasse Heinonen, professor vid Universitetet i Rovaniemi, beskriver området som "en militär teaterscen".
- Island är det enda landet som helt befinner sig innanför den arktiska regionen, men Ryssland och USA kommer att kämpa om suveräniteten i Arktis, säger han.
Ohämmad gruvdrift
Det är de senaste årens höga världsmarknadspris på metall som ligger bakom den nya generationen gruvbolag. Att malmen finns i berget råder det ingen tvekan om, inte heller att det finns en marknad för den färdiga produkten. För många av de nystartade, ofta utländska, gruvbolagen har kursutvecklingen periodvis varit explosionsartad. Men efter den initiala optimismen kan fallet bli stort, som exempelvis för den norska Northland Resources i Pajala i början av året.
Sveriges minerallagstiftning härrör från 1600-talet. Under 1900-talet genomförde svenska staten omfattande geologiska undersökningar och vi har nu världens största borrkärnearkiv, SGU i Malå i Västerbotten. Här finns information om var landets mest brytvärda mineraler finns att utvinna.
1993 fick utländska aktörer möjlighet att prospektera och bryta malm i Sverige. Samtidigt sänktes gruvavgiften från 50 procent till två promille. I och med detta blev Sverige bland de billigaste länderna i världen när det gäller mineralutvinning. Eller som May-Britt Öhman, forskare i bland annat teknik- och industrihistoria, uttrycker det:
- Sverige låter sig sovande kolonialiseras. Norra Sverige ses som ett eldorado för utvinning av mineraler och olja.
Gruvbolaget som bryter mineraler betalar endast en halv promille till staten i årlig avgift och en och en halv till markägarna. Detta skall jämföras med Australien, som i somras höjde avgiften till 30 procent. År 2011 var ersättningen till svenska staten endast 350000 kronor för de nystartade gruvorna.
Starka intressen
Koppargruvan Aitik utanför Gällivare brast i september år 2000 och Talvivaara-gruvan i östra Finland, Europas största nickelgruva, drabbades av ett stort läckage av giftiga metaller och uran i början av november 2012. Detta var inte första gången i Tallivaara utan den tredje och hittills värsta olyckan.
Gruvlagarna är mycket svaga, varför bolagen bryter och utvinner på billigast möjliga sätt. I spåren av denna industri följer därför stora mängder kemikalier och fördärvad natur.
Det finns "nukleär gruvbrytning" i Sverige i dag. Om ett bolag har tillstånd och bryter exempelvis järn eller nickel kan de få upp uran och också begära tillstånd för sådan brytning vid ett senare tillfälle. Detta var fallet vid Talvivaara i Finland.
Begreppet "etisk gruvdrift" är en bluff, det finns endast mer eller mindre smutsig och farlig brytning. Gruvlobbyisterna är fruktansvärt starka och arbetar över hela världen. Ekonomiska intressen tycks ha frikort in i naturen.
Mika Flöjt, forskare från Rovaniemi, anser att tillstånden för utländska gruvföretag omedelbart måste stoppas. Han menar, att en inhemsk industri noga måste diskutera och samarbeta med lokalbefolkning, inklusive samer, som lever i naturen och bäst vet hur man brukar den.
Demonstrationen för ett gruvfritt Jokkmokk vandrade genom samhället fram till Folkets Hus.
"Mitt sammanhang"
Matti Berg är same från Girjas sameby och ekoturistföretagare. Han ordnar turridning med islandshästar på fjället och har tagit en tydlig ställning mot den aggressiva gruvexploateringen i fjällvärlden. Bara i Girjas och Laevas samebyar i Kalixs älvdal planeras nio dagbrott.
- Minerallagen är till för det industriella samhället, menar han. Det samiska samhällets syn är att naturen är en ändlig resurs.
Matti Berg skräder inte orden.
- Industrin har sina egna advokater, liksom bergsstaten. Vi däremot har inte ens råd att anlita advokater. De tillåter bolagen att råna våra marker på mineraler. Renarna kommer att påverkas starkt och kanske försvinna. Då försvinner även vi. I Kanada gick det inte att flytta ursprungsbefolkningen med hjälp av militär. Då slog man undan deras näring, bufflarna, och lyckades på så sätt tränga undan dem.
- Hur ska man förklara för någon som inte begriper? undrar Mats. Hur ska jag kunna förklara om min historia, om min identitet i naturen, om renarna, om mitt sammanhang, min familj och mina barn? Eller om min framtid!
I Jokkmokk är turismen oerhört viktig. Här är människorna splittrade i frågan om gruvexploatering. Industrin ger nya arbeten men turistnäringen hotas. En Jokkmokksbo berättade hur hon blev utskälld på Konsum för sitt engagemang mot gruvdriften. Hot finns både i verkligheten och ännu mer på nätet. Många undviker då att diskutera frågan i det lilla samhället.
Provborrning i Jokkmokk
På berget Råvvåive i Jokkmokks kommun planerar ett brittiskt gruvbolag att öppna en dagbrottsgruva. Projektet går under namnet "Kallak", efter en liten sjö i närheten. Man planerar att bryta minst tio miljoner ton järnmalm per år under cirka tjugo års tid, vilket kommer att motsvara en tredjedel av dagens malmbrytning i Sverige. Ett anrikningsverk planeras för malmen och transporterna beräknas rulla med tunga långtradare i skytteltrafik till järnvägen öster om Jokkmokk.
Än så länge har Beowulf Mining endast undersökningstillstånd för provborrningar. Därefter väntar bearbetningstillstånd och slutligen miljöprövningen.
Anmärkningsvärt är, att miljöprövningen görs sist, när mycket pengar redan är investerade. Då kan det bli svårare för Miljödomstolen att besluta mot ansökan.
Därför har "Urbergsgruppen" bildats i Jokkmokk, samt nätverket "Inga gruvor i Jokkmokk".
Lokalt motståndMyggholkens väntrum är sedan två år tillbaka ett nystartat bokkafé i Jokkmokk. Elizabeth Johansson och Leif Öhman öppnade denna mötesplats, där det bjuds på, förutom en god pratstund, kaffe med tilltugg eller närande renbuljong. Bokcirklar och berättar- och musikkvällar anordnas och ibland hålls föredrag, exempelvis om fred kontra militarism. Här förbereddes årets gruvdemonstration med plakatmålning och banderoller.
Demonstrationen för ett gruvfritt Jokkmokk arrangerades av Urbergsgruppen, Nätverket inga gruvor i Jokkmokk, RUSA (Rätten för Urfolket Samerna), Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen samt flera samebyar.
Omkring 300 personer från Jokkmokk och fjärran deltog i manifestationen och vandrade genom det myllrande marknadsområdet: "Sluta gräva i våran jord, Sverige är inget smörgåsbord."