Louise Lundberg, som arbetar med gröna tak i Sverige, berättar om fördelar både för byggnader, människor och djurliv.
(Klicka på bilden för att se hela)

Lite söder om Malmö centrum ser hustaken lite annorlunda ut. De är liksom luddiga och istället för tegelröda eller svarta är de brungröna. Den som klättrar upp och tar en närmare titt ser att det är växter, fetblad, som växer där.

Området, som är en del av Ekostaden på Augustenborg, är 9 500 kvadratmeter stort och är ett projekt som startades 1999 för att få fram ett nytt sätt att ta hand om regnvatten. Det var då samordnat av Malmö Stad, miljödepartementet och EU. Nu drivs det av "Scandinavian Green Roof Institute" och har blivit ett unikt sätt att försöka förstå hur man bäst skapar hållbara städer.

Behov av forskning
– Behovet av forskning på området i Sverige, och även övriga Skandinavien, är stort berättar Louise Lundberg som jobbar med "Gröna tak".

– Förut har det inte varit möjligt för exempelvis arkitekter och stadsplanerare att se hur ett sådant här projekt fungerar. Ute i Europa är nämligen denna typ av anläggningar omgärdade av en mängd säkerhetsföreskrifter. Eftersom Gröna Tak–projektet tog avstamp i alternativa sätt att hantera dagvatten har den huvudsakliga forskningen hittills handlat om dränering och jordblandning. Forskare på Lunds tekniska högskola har undersökt hur mycket vatten som stannar kvar på taken och hur stor eff ekt det har. Beräkningar visar att dränering blir mycket billigare än avlopp då upp till 50 procent av vattnet kan behållas i växtligheten. Ju mer dagvatten man kan ta vara på lokalt, desto bättre; det är helt enkelt dyrt med rör under marken och mycket vatten som skickas till rening innebär utsläpp i havet. Miljön tjänar även på andra sätt på systemet. Mikroklimatet blir avsevärt bättre eftersom heta uppvindar inte skapas i samma omfattning som på vanliga tak. På svart takpapp kan temperaturen bli uppåt 60–80 grader, medan ett grönt tak under motsvarande förhållanden når upp till ringa 30 grader. Detta gör också att det inte blir lika hett inomhus, eller kallt heller för den delen. Just den värmande eff ekten har kanske inte så stor betydelse här i norr, där vi har välisolerade hus, men i södra Europa där isoleringen är sämre kan skillnaden bli betydlig.

Gröna tak håller länge
De gröna taken håller längre också. Takpapp tål inte höga temperaturer och UV–strålning, den spricker och håller omkring 25–35 år innan den måste bytas. Ett grönt tak däremot kan klara sig dubbelt så länge, något som sparar både oljeprodukter och plats på soptippen.

Louise säger att allt som allt borde det bli billigare med växter på taken. Men problemet är att det ändå ofta blir en ökad kostnad, eftersom det är kommunen som tjänar på det och inte fastighetsägaren.

– Lösningen skulle kanske kunna vara någon slags avdrag för dem bygger så här, det skulle nog få fler fastighetsägare att tänka mer långsiktigt, funderar hon.

Dessutom gör växterna inte bara gott för miljön genom dränering och resursbesparing, även djurlivet blomstrar. Skalbaggar och spindlar stortrivs och i England har man till och med hittat utrotningshotade arter på taken. Vi människor skulle också trivas bättre av att ha det mer grönt omkring oss. Louise berättar att det fi nns fl era studier gjorda för sjuk– och ålderdomshem om hur grönska påverkar människors hälsa. Bland annat fi nns ett exempel från ett sjukhus där personer på ena sidan byggnaden blev friska fortare och använde mindre mediciner. Det var samma sjukdomar, samma läkare och ventilation, den enda skillnaden var utsikten som patienterna hade från sina fönster. De som blev friskast såg ut över en park medan de andra fi ck vila ögonen på en betongvägg. Förutom denna psykologiska eff ekt på hälsan har det också visat sig att partiklar binds i vegetationen och att de gröna taken dämpar buller eff ektivt.

Ölands Alvar inspirerade
Som förebild till hur växtlivet på taken sköts står ölands Alvar. Ett tak påminner nämligen mycket om just den naturtypen; torrt och kargt. De växter som oftast används är fetknopp–sedum eftersom dessa är tork– och köldtåliga och gror bra i tunna jordlager. På Augustenborg växer fetbladen i en decimeter jord med frigolit under. Frigoliten används eftersom den väger lite och håller torrt, vilket i sin tur gör att det är svårt för ogräs att få fäste.

Fetbladsväxterna behöver alltså mycket lite näring, vilket är en viktigt egenskap för en takväxt. För mycket av det goda är nämligen inte bra för miljön eftersom allt överskott läcker ut i omgivningen. Just nu pågår därför försök att hitta den perfekta mängden näring för just fetblad, men experimenten inkluderar även andra växter, exempelvis gräslök och takhonung.

Slutligen visar Louise oss ett tak där det verkligen har satsats på estetiken. Det är en japansk landskapsarkitekt som formgett, inspirerad av Jämtland och Trappforsen, detta som en del av ett samarbete med SNF om urbana naturskyddsområden.

– Det är nämligen så att banvallar och rivningstomter ofta ses som fult och skräpigt men faktum är att många växter och djur trivs här, berättar Louise.

– Problemet är bara att man bygger igen staden så att dessa områden försvinner allt mer. En lösning är att lyfta upp de tomma tomterna på taken. Arterna trivs nämligen lika bra där.

Och så är det vackert.

Text: Karin Didring
Foto: Anders Ekström

Louise Lundberg tipsar:

1. Ta reda på hur mycket vikt taket tål, ofta cirka 50 kg per kvadratmeter.
2. Hur stor är lutningen? Hur mycket vatten stannar kvar?
3. Läs på om dränering och jordblandning, det är exempelvis ingen bra idé att använda matjord.