Pub 26 januari 2007

Alla bönder slipper inte ligghallskrav

N
u hurras det för segern i Revingehed-fallet och jag missunnar inte KC Ranch "segern" (att slippa bygga ligghallar), men mitt i jublet skräms jag över att folk i allmänhet tycks sakna all känsla för fair play och struntar i en rättsstats mest elementära krav - likhet inför lagen. Att folk så enkelt accepterar detta enorma godtycke, som kammarrättens dom innebär, och jublar över det, känns inte riktigt bra. Hade vi levat i en rättsstat hade kammarrätten avslagit dispensansökan. Därefter hade en oerhörd indignation hos de politiker och media, som lobbat för KC Ranch och mot kammarrätten, gjort att de istället tryckt på politikerna i Riksdagen, vilka då hade tvingats ändra lagen (t.o.m. mp hade kanske varit med på noterna?). Därmed hade det uppstått likhet inför lagen, ingen hade därefter behövt söka dispens. Oavsett om man har kompisar i eliten eller ej hade man kunnat lita på att lagen gällde lika för alla, både små och stora. Förtroendet för rättssamhället borde, enligt min mening, nu vara än mer rubbat hos folk med känsla för rättssäkerhet.

Domen i KC Ranch-målet som avkunnades i kammarrätten i Jönköping den 16 januari 2007 är en rättsskandal, med tanke på den "rättspraxis" som kammarrätten genom åren själv utvecklat på området och med tanke på de successiva skärpningar av lagen om ligghall som därmed genom åren skett. Den visar på vilket enastående godtycke som förekommer på området "djurskydd". Det är också väldigt tydligt att domstolen har låtit sig påverkas av mediatrycket, den allmänna opinionen och politiska påtryckningar.
    Vilket gjort att kammarrätten tagit detta särbehandlande beslut i ärendet, utan att lagen först ändrats - utan står kvar med tidigare konsekvent facit av den skärpta praxis som kammarrätten själv undan för undan utvecklat.

Om sådana, som tidigare sökt dispens från kravet på ligghall och trots utomordentligt goda förhållanden fått avslag i kammarrätten, kände sig kränkta av sina avslag, så har de naturligtvis än större anledning, efter domen i Revingehed-fallet, att känna sig kränkta över att inte själva ha beviljats dispens, trots mildare lag. Hur ska de av dem som inte är buss och tjenis med media och inte har några kompisar i politiken kunna få upprättelse för, ofta mycket grov, negativ särbehandling, där det till exempel inte ens funnits lagligt underlag för de krav på ligghall som kammarrätten ådömt dem?

Kammarrätten har långt innan kravet på ligghall över huvud taget fanns i lagen, redan i början av 90-talet, tvingat ägare av till exempel islandshästar att bygga ligghallar trots att det vid den tidpunkten, som nämnts, inte fanns lagligt stöd över huvud taget för ett sådant domslut, exempelvis fallet Birgitta Poppius. En islandshästägare i de småländska skogarna, som jag minns från en kammarrättsdom i mitten av 90-talet, med utomordentligt goda förhållanden tvingades till exempel att bygga ligghall. Trots att det inte fanns någon lag som tvingade hästhållare att bygga ligghall (den kom först den 17 februari 2003), så tvingades hon alltså att bygga ligghall. Och sedan dess har lagen om ligghall successivt skärpts, "så att djurägare i framtiden inte kan undgå kravet på ligghall"? uttalande från SJV 2001.

Hans Röös