25 jul 2003

Utarmning av jord gör maten näringsfattig

Allt sedan istiden har mineralerna i jorden lakats ut. Växterna har tagit upp dem och återfört dem till jorden, men en del har läckt ut. Det moderna jordbruket har ökat på takten. Skörden har fraktats bort och näringen har gått ut i avloppssystemet tillsammans med alla samhällets gifter.

Konstgödseln har bara tillfört kväve, fosfor och kalium (NPK) och möjligen magnesium vid kalkning. Men det är minst tjogtalet ämnen till som är viktiga för människans hälsa.
Redan 1936 (då var det jordflykt i USA) konstaterades att tre fjärdedelar av mineralerna hade försvunnit från den odlade jorden i världen på 100 år och att i USA fanns det bara 15 procent kvar.
Medical Research Council i England har funnit att mineralinnehållet i grödorna minskat drastiskt på femtio år, 1940-1991. Mängden koppar hade minskat med tre fjärddelar, zink med fyra femtedelar, natrium med hälften, magnesium och järn med en fjärdedel. Kalium hade minskat med en sjättedel.
Då ingår kalium ändå i NPK-gödningen. Blomstergödning är mer sammansatt än den NPK som anses räcka för människoföda. Resten av mineralerna är tänkt att komma från jorden genom vittringen. En ogödslad äng ger ett halvt ton hö. Då räcker vittringen för att ge mineraler, men inte nu när det med kvävegödsling är fråga om tjugo gånger mer. I varje fall inte om man som nu genom gödning med närsalter inaktiverar markens mikroliv, krypen som hämtar ut mineralerna från jorden.

För den ekologiska odlingen, där man inte kan dopa grödan med kväve, utan måste få det indirekt genom gröngödsling med växter som samlat kväve från luften, är det viktigt med ett rikt mikroliv för att få en bra skörd. Bortforslingen av mineral kompenseras med stenmjöl, krossat från näringsrikt berg.
Växter som utarmats på mineraler kan inte förväntas att av dem sätta samman tillräckligt med mer komplicerade ämnen som är livsnödvändiga, essentiella, för oss. Många av dessa ämnen är därtill känsliga för förstörelse i matindustrins processer. Frukt och grönsaker som plockas innan de är mogna och som sedan får mogna konstgjort har ingen näring. Det är i mognadsprocessen vitaminerna skapas.
Det är viktigt vad vi äter. Staffan Lindeberg skriver i Maten och folksjukdomarna om en stam på Nya Guinea, som fortfarande åt stenålderskost, och som var befriad från hjärtsjukdom, åderförkalkning, diabetes och andra västerländska sjukdomar. Stenåldersfödan utgjordes av kött, fisk, skaldjur, rotfrukter, nötter, insekter och larver, men inte av mejeriprodukter, fett, socker och spannmål som står för 70 procent av vårt kaloriintag idag.
En orsak till de stora hälsoskill-naderna kan dock vara att modern mat är så utarmat på näringsämnen och att proportionerna mellan ämnen kan vara så förryckt. Vi bör få i oss ungefär lika delar av de två typerna av fettsyrorna Omega 3 och Omega 6. Det fick vi med stenålderskosten, men modern mat innehåller 20 gånger mer av den sista. För att kunna göra en rättvisande hälsojämförelse mellan dagens diet och stenålderns bör det gälla mat med fullvärdigt näringsinnehåll.

Dagens utarmade mat gör oss sjuka. Det botas med piller som ofta gör oss ännu sjukare. Det blir behandling av symptomen i stället för att gå till orsaken. Livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin tjänar pengar. Vi får betala.
För att motverka utarmningen måste vi ta till kosttillskott. Bättre vore att betala lite mer för att få ekologisk mat, eller att anstränga oss med att odla själva. Bäst vore att samla vilda växter. De har inte drivits för att ge hög skörd. Därför är risken mindre att de blivit utarmade på sitt näringsinnehåll.
Det är dock få av oss som är beredda att betala för kvalitet, eller att offra lite av vår bekvämlighet. Ett sätt att kunna leva sundare utan att det blir dyrt eller ansträngande vore då att bygga en by runt en gård som odlar ekologiskt och säljer till omgivningen. Då vet vi vilka livsmedel vi äter. Genom att gå förbi handel och transporter kan priserna hållas låga.

Hans Sternlycke