En omfattande sjöfågelsdöd, kanske av aldrig tidigare upplevd omfattning, pågår just nu. I Blekinge skärgård, det enda område i Sverige där en noggrann inventering av omfattningen görs, förskräcker resultaten. Samtidigt har den ansvariga myndigheten ännu inte reagerat och tillskjutit resurser för att söka kunskap om och kunna åtgärda orsakerna bakom den pågående katastrofen.

– Det är uppenbart att det är något stort och otäckt som händer, säger Le Carlsson, engagerad naturvän i Blekinge som inventerar döden bland sjöfåglar i Blekinge skärgård.
Le Carlsson är djupt oroad över den grymma sjukdom som drabbar sjöfåglarna i Blekinge skärgård och över hela Sverige enligt de rapporter han får. De första tecknen på sjukdomen innebär att fåglarna inte lika snabbt flyr undan när han närmar sig dem, sedan märker han en tilltagande förlamning som börjar med att fåglarna inte kan röra benen, men fortsatt kan röra vingarna. Le Carlsson har hittat svanar med sönderslagna blodiga vingknogar, som försökt lyfta men inte längre klarat av det eftersom de behöver hjälp av benen. Förlamningen tilltar alltmer och till slut kan fåglarna inte röra sig överhuvudtaget längre.

Möter plågsam död
Han har hittat fågelungar som hackat sig ut genom skalet, men där föräldern legat död ovanpå. Han hittar fåglar liggande döende i sin egen avföring. Han har hittat en vitkindad gås som sökt skydd undan trutar, men inte lycktas fly från plågoandarna på grund av förlamningen. Trutarna kunde därför börja äta på den stackars fågeln medan den var levande och den hade gått en mycket plågsam död tillmötes. Listan kan göras mycket lång på konkreta exempel på det lidande och det drama som Le Carlsson observerar och som pågår just nu bland sjöfåglarna.

Katastrofala minskningar
Hittills i år har Le Carlsson, enbart på de platser han hunnit besöka i Blekinge, räknat drygt 2 500 döda sjöfåglar. Döden drabbar alla arter, men eftersom vissa arter är mer talrika än andra hittar Le Carlsson mest döda och sjuka av de talrika arterna, exempelvis trutar och måsar. Den fågel som är vanligast levande är också den som han hittar mest döende eller död. Han har även tillsammans med ornitologen Johan Wolgast från Karlshamn inventerat antalet levande fåglar i Blekinge skärgård för länsstyrelsens räkning och även där ser han katastrofala minskningar. Exempel kan tas från ön Spjutsö i Blekinge. Där fanns för fem år sedan flera tusen trutar. I dag har antalet minskat till 4-500.

Enormt hög dödlighet
– Ulf Lundgren på länsstyrelsen i Blekinge har tittat på antal döda gråtrutar i förhållande till antal levande fåglar på 10 öar jämnt fördelade längs hela kuststräckan i Blekinge. Dödligheten varierar mellan 7- 43 procent.
– 43 procent är en enormt hög dödlighet, säger Le Carlsson.
Le Carlsson poängterar att det inte bara är sjöfåglarna som drabbas, men de syns mest eftersom de är relativt stora. Han har även hittat sädesärlor och andra mindre fåglar, men eftersom de snabbt äts upp av trutar och snabbt försvinner, syns de mindre fågelarternas död i mindre utsträckning.
– Jag har hittat ett 30-tal döda fåglar som varit ringmärkta, och ringmärkningarna tyder på att det inte är enbart ett lokalt problem. Fåglarna kommer från Holland, Danmark, Polen, Tyskland, Sverige och Finland. Jag har även hört att man i Holland också observerat sjöfågelsdöd, säger Le Carlsson.

Få ser det som pågår
Le Carlsson har tillstånd av länsstyrelsen att besöka häckningsplatserna i Blekinge, annars gäller landstigningsförbud under häckningsperioden. Det innebär att på många andra häckningsplatser i landet är det ingen som ser sjöfågesdöden. Le Carlsson har trots detta fått rapporter om sjöfågelsdöd på andra platser i Sverige, bland annat från Mälaren,där en person observerat 30 döda sjöfåglar. Till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har också inkommit många rapporter om hög dödlighet på andra platser (mer än 100-tals fåglar), bland annat från Gävlebukten, Norrlandskusten och Vänern.
– Jag har även hittat skarvungar med allvarliga defekter, bland annat på benen, och en med extremt korsad näbb. Dessa ungar levde så länge föräldrarna matade dem. När de inte längre matades av föräldrarna, svalt de ihjäl. Jag tror att detta är någon form av mänsklig påverkan, säger Le Carlsson.

Fåglarna undersöks
På Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala har man fått in ett 100-tal exemplar av de döda fåglarna. Le Carlsson skickar även regelbundet in vävnader för analys.
– En viktig observation när de gäller de döda fåglarna är att det i stort sett saknas förändringar i inre organ som skulle kunna förklara sjukdomstillståndet, säger Torsten Mörner, statsveterinär på SVA i Uppsala. Det vi kan anta är att någon påverkan sker så att nervsignalerna inte går fram som de ska, vilket förlamningen tyder på. Om det hade rört sig om ett virus skulle vi kunnat observera celldöd, vilket vi alltså inte gjort.
– Vi har kunnat observera små förändringar i hjärnan i form av sönderfall av celler samt enstaka fall av celldöd i lillhjärnan. Eventuellt kan det röra sig om ett kemiskt ämne som har förmåga att hämma signaler mellan hjärnan och nerverna, säger Caroline Bröjer, biträdande statsveterinär på SVA.
I vissa områden har två tredjedelar av fåglarna försvunnit enligt de rapporter som SVA fått in.
– Minst hälften av vitfåglarna inom flera områden längs Sveriges kuster har försvunnit på kort tid. Fågeldöden är mycket allvarlig och jag är förvånad över att Naturvårdsverket som är förvaltare inte genast går in och skjuter till medel för att snabbt försöka utreda orsakerna. Det måste ju vara Naturvårdsverkets område i och med att man har ansvaret för viltförvaltningen, säger Torsten Mörner.

Inte ett lokalt problem
På Naturvårdsverket är Sverker Evans avdelningsdirektör på Miljöanalysavdelningen:
– Naturvårdsverket ska gå igenom detta och för att få klart för oss vilken omfattning sjöfågeldöden har. Först därefter kan vi se om problemet är av den omfattningen att vi behöver gå in och sätta in resurser för att undersöka det.
Vad gör ni konkret för att undersöka omfattningen?
– Vi kommer att kontakta länsstyrelserna i framförallt kustområdena för att försöka få en samlad bild. Frågan är varför bara fåglar drabbas. Det verkar inte vara ett lokalt problem utan ett storskaligt europeiskt problem. Det är dessutom spritt över hela året. Vi tror inte att det skulle vara miljögiftsrelaterat, säger Sverker Evans.
Frågan är varför Naturvårdsverket inte redan tillskjutit resurser för att utreda den pågående katastrofen. Larmrapporterna duggar allt tätare. Naturvårdsverkets egen tidning skrev om den omfattande sjöfågelsdöden för ett år sedan och SVA har redan för 2 år sedan talat med Naturvårdsverket om problemet.
– Vi har många andra saker att arbeta med, säger Sverker Evans.

Ny tyst vår?
Rachel Carson varnade för en miljökatastrof i sin bok Tyst vår. Men fågelsången tystnade lyckligtvis inte. Det gick inte så illa med de små fåglarna. Det var rovfåglarna och andra fåglar högst upp i näringskedjan som drabbades först och värst, eftersom miljögifterna anrikas med näringskedjan.
Nu verkar miljökatastrofen slå mot samtliga fågelarter, stora som små, och inte först de som är högst upp i näringskedjan. Det tyder på en helt annan situation, något helt annat. Att de små sparvarnas kvitter håller på att tystna tyder på en påverkan som sker samtidigt i alla led av predationskedjan, något som vi inte sett tidigare.

Mona Nilsson

Sjöfågeldöden faller mellan stolarna
Uppföljning 24 okt 03

Med anledning av larmrapporterna om dramatiskt hög och mystisk sjöfågeldöd, ställdes även frågan till Naturvårdsverkets naturresursavdelning om hur man från myndigheten agerar i frågan. Torsten Mörner, statsveterinär på SVA, började redan för två år sedan tala med Naturvårdsverket om problemet. Enligt Anders Wetterin, avdelningsdirektör på naturresursavdelningen, faller problemet mellan stolarna: Naturvårdsverket har inget ansvar för sjuka vilda djur, annat än ett generellt ansvar för vilda djur och fåglar. Emellertid sköt Naturvårdsverket till pengar när det gällde massdöden bland sälar på 80-talet.
– Vi har dessutom inte hunnit med detta, det är tyvärr så. Det är alltid en fråga om vad man kan prioritera, säger Anders Wetterin.
I förra veckans nummer av Miljömagasinet redovisades även miljöanalysavdelningens syn på frågan:
– Vi har många andra saker att arbeta med, sade Sverker Evans, avdelningsdirektör.
På SVA har man aldrig tidigare sett en massdöd enligt det beskrivna mönstret. Parasiter har slagit ut tusentals fåglar vid enstaka tillfällen och på 90-talet pågick ett utbrott av fågelkolera som ledde till att mängder av sjöfåglar dog, framförallt ejdrar.
Nu får vi tecken på en miljökatastrof som slår mot många olika fågelarter samtidigt. Om det beror på miljögifter, så drabbar det såväl tidigt som sent i näringskedjan. Att sparvtjattret tystnar och små sädesärlor och gäss drabbas samtidigt som trutar tyder på det.
Hotet om den tysta våren har kommit tillbaka, skillnaden är att i dag finns ingen lika tydlig bov, de möjliga orsakerna är skrämmande många. Av de kemikalier som har global spridning är endast en minoritet kända och karaktäriserade. Samtidigt brer elektrosmogen ut sig, som en alltmer tätnande osynlig dimma.

Mona Nilsson