– Människorna behöver inspiration. Alla vet hur det är ställt med miljökrisen men ändå fortsätter den. Det säger Tonia Moya.

– Den yttre krisen är en avspegling av den inre. Vi människor måste stanna upp och komma i kontakt med oss själva och försöka nå en inre balans innan jorden kan räddas, fortsätter Tonia.
– Men vi får inte bara stanna vid personlighetsutveckling och meditation, vi måste handla också. Vi måste vara med i samhället och förändra. Man kan bara göra sitt bästa. Det gäller att tro på sig själv och hitta sin egen kraft.
Tonia är övertygande i sin tro på mänskligheten, att den kan medvetandegöras och att vi kan nå en framtid med balans på jorden.

Tonia berättar om Gröna Korset, miljöorganisationen som hon jobbar som koordinatör för och om arbetet för att Earth Charter (Världsmanifest), en deklaration om miljön skall antas av FN nästa år. Hon berättar om sitt arbete. Men när hon förstår att jag vill intervjua henne om hennes person också, blir Tonia Moya blyg som en skolflicka, trots sina fyrtio år.

Gorbatjov tog initiativet
Hon vill hellre berätta om dem som betytt mycket för henne. Om Jan Danielsson, ordförande för Gröna Korset i Sverige, varm och äkta, som älskar gräsrötter mer än toppar. Om Michail Gorbatjov som tog initiativet till organisationen och är dess ordförande. Och om Oren Lyons, indianhövdingen som formulerat mycket av den bakomliggande filosofin.

Ett uppvaknande
Tonia kom till Sverige från New Mexiko i början av åttiotalet för att hälsa på en vän, men har blivit kvar. En jordenruntresa på ett år upplevde hon som sitt uppvaknande efter att tidigare ha varit rätt omedveten om hur det såg ut i världen. Sänkningen av Rainbow Warrior blev en chock*1.
Hon hade tänkt åka tillbaka till USA efter ett sommarjobb. Men då mötte hon den man hon nu varit gift med i 14 år och har två döttrar med.

Vid konflikten mellan hopi och navaho kände Tonia att hon måste resa dit. Tonias efternamn Moya är spanskt, men farfars far var en puebloindian som blev tvångsintagen på internatskola för assimilering in i det amerikanska samhället. Christine Heuser, som senare försvann i Amazonas, hade samlat ihop pengar för hopiindianerna som Tonia åkte över med. Hon greps av deras problem. En gammal hopiindian, David Monogyue, kom att beröra henne djupt med sina tankar.

Urbefolkningar och miljö
Resten av åttiotalet försökte Tonia få ut artiklar om urbefolkningar och miljö och samlade in mer pengar. Genom det fick hon reda på att det skulle hållas en konferens ”Globalt forum för miljö och utveckling” i Moskva i Kreml och for dit som korrespondent. Där träffade hon indianhistorikern Oren Lyons för första gången. Tonia gjorde sin första intervju som journalist med honom. Gorbatjov, som då fortfarande var president i Sovjetunionen, talade redan då om idén om en organisation liknande Röda Korset men med ett grönt kors för miljön. Den blev verklighet 1993 efter Rio-konferensen.

Gröna Korset i Sverige blev Tonia engagerad i när hon1995 skulle göra ett reportage för ungdomstidningen Nya Tider och istället blev invald i styrelsen. Hon efterträdde den första koordinatorn för tre år sen. Kontoret flyttade till Göteborg.
Tonia känner att det är ödet som styrt hennes väg hela tiden. Det finns en mening med allt. Två TV-filmer som hon gjorde med Annika Dopping om indianernas filosofi blev mycket populära, särskilt avsnittet med Orel Lyons. Tonia får fortfarande ordna en föredragsturné med honom varje år i Sverige.

Miljökampen börjar inifrån
I Sverige har man bara 300 medlemmar, men vill bli fler. Nu inriktar man krafterna på att få organisationer och regeringar att skriva under the Earth Charter. En del företag är på väg att skriva in det i sin bolagsordning. Det handlar om vår globala etik.
Tonia funderar mycket på hur vi ska höja medvetandet. Om vi inte lyckas med det kommer vi ingenstans i miljöarbetet. Det handlar om att hitta nya former för människor att mötas istället för att bara hålla konferenser. Vi behöver komma ut i naturen och få perspektiv och inspiration. Miljökampen börjar med att odla sitt inre.

Hans Sternlycke
hans.sternlycke@telia.com

*1 Båten Rainbow Warrior, tillhšrde Greenpeace. Den skulle segla in mot Frankrikes atombombsprängning pŒ söderhavsön Mururoa. På uppdrag av Frankrikes regering sprängde franska kommandoagenter båten i en hamn på Nya Zeeland. Båtens fotograf dog när han försökte rädda arkivet.