Oljekatastrofen i
Spanien:
Regeringen tystar ner problem
I måndags var det ett halvår sedan oljetankern Prestige sjönk
utanför Galiciens kust och förstörde kusterna i Galicien,
Asturien, Kantabrien, Baskien och delar av Frankrike. Oljan fortsätter
att ställa till problem och saneringen fortsätter.
Varje vecka åker en buss med frivilliga från Vigo ut till
någon kuststräcka och fortfarande jobbar militärer och
rengöringsföretag med oljesanering.
Nunca Máis (aldrig mer), den folkrörelse som växte upp
i spåren av katastrofen, arrangerade en middag i Vigo i lördags
där de delade ut priser till journalister och andra mediearbetare
som hade haft modet att rapportera vad de såg, trots hot. Bland
annat fick mediearbetare som kollektiv pris på den officiella teven.
De hade skrivit ett officiellt upprop och anklagat kanalledningen för
att censurera deras reportage.
Dessa journalister och kameramän hade det dubbelt svårt eftersom
det var de som fick ta smällarna ute vid demonstrationer då
slagorden ofta riktade sig mot censuren i teve och journalisterna sågs
som representanter för företaget.
– Vi gjorde ofta samma reportage, filmade samma händelser och
intervjuade människor om samma sak, skillnaden var bara att i de
konkurrerande kanalerna sändes reportagen men hos oss kom de aldrig
ut.
Man kan fråga sig vem som skulle ha intresse av att censurera mediainformationen
om en oljekatastrof. Alla är väl emot en katastrof? Regeringspartiet
har dock gjort politik av hela katastrofen och har på många
sätt försökt tysta ner omfattningen av katastrofen och
vill helst framställa det som att de har gjort det bästa man
kunde göra, trots att inte många experter är beredda att
hålla med utan menar att de gjorde det värsta man kunde göra
i ett fall som detta.
Att regeringen nu också låtsas som om allt är bra och
att kusterna är rena är inte heller så märkligt.
Det är kommunalval på söndag. Det ligger inte i regeringens
intresse att det kommer ut information om att det fortfarande finns mycket
kvar att göra rent. När premiärministern Aznar och Galiciens
president Manuel Fraga Iribarne hade stort valmöte i tisdags sa Fraga
Iribarne att kusten är ren och Prestige är historia och hör
till det förgångna.
Sanningen är att oljekatastrofen fortfarande drabbar kusten och att
det som på ytan ser rent ut fortfarande är indränkt i
stinkande brännolja. På sina håll har klippkuster i princip
förklarats vara ”rena”, men lyfter man på stenar
finner man ett oljebad under. På vissa håll är fiskeriorganisationerna
desperata över beskedet att regeringen snart tänker dra in militärerna
och rengöringsföretagen då de varje dag ser hur det kommer
in ny olja.
På sina håll kritiseras också rengöringsföretagen
för att inte använda lämpligt material att samla upp den
olja de tar loss från klipporna. Man sprutar rent klipporna men
låter oljan sköljas ut i havet vilket givetvis bara leder till
att den kommer att sköljas upp på nytt.
Åter till PP:s möte i tisdags. Efter den samling för PP-anhängarna,
som stundvis liknade ett väckelsemöte, möttes partivännerna
av protester från oppositionen och från människor med
affischer från Nunca Máis. På varsin sida av gatan
stod PP:s anhängare och motståndare och gjorde finger åt
varandra och skrek förolämpningar.
– De där kanaljerna har inte varit ute och sanerat olja en enda
gång, sade en äldre kvinnlig PP-anhängare.
– Precis vad jag tycker, sade en äldre PP-herre, det enda de
gör är att stå och skrika.
Men sanningen är nog faktiskt tvärtom. Det var på den
andra sidan gatan, bland regeringsmotståndarna man kunde finna flest
oljesanerare, några hade till och med saneringsoverallen på
sig. Bland PP har man snarare gömt huvudet i sanden än borrat
ner händerna och grävt olja, även om det alltid finns undantag.
Det är också PP-anhängare som har jagat bort frivilliga
och sagt att det inte behövs några fler, fast fiskeriorganisationerna
har skrikit efter mer hjälp.
Nunca Máis studerar just nu den tunga rapporten från Exxon
Valdez-olyckan Alaska 1989 och på flera punkter har man sett att
det spanska saneringsarbetet inte sker utifrån erfarenheterna från
saneringen i Alaska. Bland annat pekar man på det faktum att man
i rapporten varnar för att sanera med varmvatten över 100 grader
då allt bakterieliv dör och då kan man i princip lika
gärna låta oljan ligga hellre än att ta bort den. I Galicien
har man, enligt olika uppgifter, sanerat med redskap som hettar upp vattnet
till 150 grader. Nunca Máis håller just nu på att försöka
översätta viktiga delar av Exxon Valdezrapporten för att
kunna påvisa vilka metoder som är förkastliga och kanske
kunna stoppa dem där de fortfarande pågår.
Ronny Stansert
Vigo, Galicien
