Det borgerliga styret i Stockholms Landsting lyckades, under förra mandatperiodens fyra år, dra över budgeten så att de lämnat efter sig ett underskott på svårfattbara 17 miljarder. Detta, trots att de sålde ut kapitalreserver som sjukhus och fastigheter och förbrukade dessa pengar i daglig drift. De lät medvetet underskotten växa, i trots mot lagen, med (svep)skälet att Stockholms landsting inte borde tvingas till solidariteten att betala miljarder i utjämningsbidrag till fattigare landsting.
Centralfiguren i denna ansvarslösa högeranarkism var Ralph Ledel (m), som vid årsskiftet avgick från sin landstingspost med en förtidspension som varar livet ut, på uppåt en miljon om året, från det landsting han gravt misskött. Sånt skapar förakt för politiker. Ersättningar borde kunna dras in när man inte skött sitt jobb. Kompetent folk behöver inga förtidspensioner. I regeländringar finns här utrymme för rimliga besparingar. Man blir heller inte kompetent bara för att man ges en hög lön.

Efter valet övertogs styrandet över det bottenkörda landstinget av en koalition av s, v & mp. Lagom till detta har en domstol fällt utslaget att budgeten omedelbart måste sättas i balans. Det kravet inkluderar räntor och amorteringar på den borgerligt skapade 17-miljardskulden. Då finns bara tre möjligheter: Höja skatten, minska på sjukvård och kollektivtrafik eller höja taxor i sjukvård och trafik. Men höjer man sjukvårdstaxorna uppnår fler högkostnadsskyddet, så det ger dåligt netto. Höjer man biljettpriserna tar fler bil istället och fler tjuvåker eller avstår, så även där blir intäktsökningen blygsam. Dessutom ger ökad bilism fler olyckor och sjukdomsskapande utsläpp, vilket ytterligare minskar nettot. Till skillnad från skatten slår taxorna hårdast mot de resurssvaga.
Landstingets s-ledning lägger nu ner ytterligare två akutsjukhus (intensivvårdsutrustade) och höjer kollektivtaxan med 20 procent. För det borgerliga vanstyret straffas Norrtäljes och Södertäljes befolkning av socialdemokrati-koalitionen med sjukhusnedläggningar, och därtill straffas människor som, genom att inte välja bil, undviker att förorena och proppa igen staden. (s)-ledningen verkar inte förstå att det är god socialdemokratisk rättvisepolitik att istället höja skatten mer, så att ingen får mindre anständig sjukvård eller kollektivtrafik än idag. Eller också vågar man inte, inför de borgerligas hets mot skatter. Då borde miljöpartiet och vänsterpartiet tvingat (s) att acceptera denna skattehöjning genom att annars bryta koalitionen. I det dokument de tre partierna skrev när de började samarbeta står att SL-taxan inte ska höjas och att man ska slå vakt om tillgängligheten till sjukvård. Nu har s brutit dessa löften, och lyckats fösa med sig vänsterpartiet och miljöpartiet.

Lokalbefolkningen i Södertälje, och speciellt i Norrtälje - som nu får upp till 15 mil till adekvat akutvård, upplever sjukhusnedläggningarna som en katastrof. Den som motsätter sig en försämring av närheten har i stort sett alla partiers gräsrötter med sig. Få frågor har över hela landet engagerat så många vid demonstrationer och protestlistor i landet, som berövandet av närhet till akutsjukvård, BB mm. Folk låter sig inte duperas av den tomfräcka nyspråksetikett man ger slaktresterna av deras sjukhus: ”när”-sjukhus.
Det är förödande för förtroendet när även miljöpartiets regionala toppar, mot sina gräsrötter, hävdar att man med ”strukturomvandlingen” vinner i kvalitet (radioekot 28/10). Vart tog den sunda skepsisen vägen, mot miljöförorenande långfrakt till storstäder och stordrift?
Sveriges folk måste börja förstå att det inte går att ge anständig samhällsservice med så låg skatt som moderaterna lockar väljare med.

Roland von Malmborg