|
I Sverige finns det 30 världsbutiker, affärer där man köper
rättvisemärkta varor från u-länderna. Nu finns det
ytterligare en. I Laholm.
Vinsten för varorna ska gå direkt till producenten; odlings-
eller hantverkskollektiv i u-länderna. Det är inte välgörenhet
det rör sig om utan om att handla på lika villkor. Varorna
är inte bara rättvisa mot människor socialt sett utan framställs
också ekologiskt, är alltså rättvisa mot jorden.
Idén ligger i tiden, menar Stina, en av de drivande kvinnorna bakom
affären. Ett växande antal människor vill gärna stödja
denna form av handel. En affär som värnar om småproducenter
passar dessutom bra in i "mysiga Laholm" (köpmännens
logo) även om de lever långt härifrån. Affären
döptes därför till Hela världen.
Idén om att starta affär föddes på Luciadagen förra
året. Vilken förening skulle driva affären? Vilken lokal
var bäst? Sedan var det dags att renovera och inreda, allting ideellt
och med skänkta möbler. Vem skulle stå i affären
på vilka öppettider? En ideell förening som affärsidkare
var en förutsättning för att kunna få lokalbidrag
från kommunen samt ett förmånligt lån från
en lokal bank. Och pengar behövdes för att överhuvudtaget
komma igång med renovering och sedan bland annat inköp av varor.
Laholms FN-förening ville engagera sig direkt, framförallt ungdomarna.
Vi har varit på jakt efter något nytt ett tag, ett
projekt kanske, sade ordföranden Gunaino, på invigningsdagen
på påskafton, och det har visat sig att alla som var intresserade
av idén var medlemmar i FN-föreningen. Vi har också
haft tur, till exempel är vi jätteglada att kommunen har varit
så behjälplig, både med råd och dåd. De ser
möjligheten att slussa invandrarkvinnor ut i det svenska livet genom
affären. Hos oss kan de få språk- och yrkespraktik.
24-åriga Igballe sitter med en väninna i personalrummet tillika
köket och är lite avvaktande mot de instormande kunderna. Alla
verkar känna alla men Igballe som ska stå i affären och
Lona känner ingen. Är det åldern, språket eller
kulturen som ligger som en vägg mellan köket och butiken fast
de bara är två trappsteg som skiljer dem åt? Igballe
och Lona har bott i några månader i Laholm men trivs, säger
de. Igballes familj har vistats i fyra år i Ångermanland innan,
men fick flytta till Sydhalland på grund av familjeskäl. Igballe
går nu på SFI, Svenska för invandrare, och har själv
anmält sitt intresse för affären. Men på sommaren
ska de åka på besök hem till Kosovo, för första
gången! Längtan är stor fast det nu är Laholm som
är hemma. Av deras stad Mitrovica finns inte mycket kvar efter kriget
och av familjen bara någon farbror. Var är de andra? Döda
eller emigrerade? Frågan hänger obesvarad i luften.
Första dagens omsättning blev kanonbra.
Vi måste direkt köpa in nya varor, säger Stina
glatt.
Sackéus, IM, North and South och La Maison afrique är leverantörer
hittills. Alla är med i IFAT (International Federation for Alternative
Trade), ett slags internationell kravmärkning. Vilka varor som går
bäst får tiden utvisa. Är det ekologiskt kaffe? Korgar,
tygkassar eller pappersvaror?
Första dagen såldes det slut på hibiskuste. Det lätt
syrliga varmröda teet introducerades genom att vara vernissagevin.
Man har hämtat in erfarenheter från grannaffärer i Ljungby
och Ängelholm. Också i fråga om öppettider. Hellre
tre dagar än sex, till att börja med, men regelbundna!
Idéer är det inte ont om. Stina som är textilkonstnär
i botten vill gärna starta ett handarbetskollektiv i affären.
Har inte invandrarkvinnorna kunskap med sig som kan komma till användning?
Eva som också har varit med från början drömmer
om kvällsarrangemang med föredrag, musik eller poesi.
Men först och främst gäller det att hålla försäljningen
på rätt nivå för att få ihop till hyran och
betala av på lånet. Helst ska det bli pengar över för
att kunna stödja något projekt i Afrika, Indien eller Sydamerika.
Någonstans på jorden, Hela världen är på gång!
Susanne Gerstenberg
Tillbaka
|