Demokratins livsluft är frihet inom gemensamt fastställda gränser. Gränserna fastställs i grundlag. De viktigaste friheterna är alla medborgares frihet att tala och skriva fritt och att i demokratisk ordning välja sina företrädare. I Sverige har detta länge tagits för givet, men i dag är det allt fler som tvivlar. Därför politikerförakt. Detta är en egendomlig företeelse. Först väljer man sina företrädare och sedan föraktar man dem. Hela bunten utan urskillning. Och det fria ordet. Ja än så länge är det ingen som spionerar på vad Du säger till Dina grannar. Men om man kritiserar sin arbetsgivare så kan det få allvarliga följder, det har många fler än ”fången på fyren” fått erfara.

Men hoten mot det fria ordet är värre än så.
Hotet mot det fria ordet blir ett hot mot demokratin när ett etablissemang i landet får makten att sätta dagordningen för den offentliga debatten. Noam Chomsky har påpekat att i en diktatur har den politiska makten alla redskap i sin hand för att genomdriva sin politik. I en s.k. demokrati som USA har etablissemanget det värre. Därför har detta etablissemang, dvs de som har den ekonomiska och politiska makten utvecklat en teknik som han kallar ”manufacturing consent” skapa samtycke. Fast det var inte Chomsky som skapade uttrycket utan den namnkunnige USA-journalisten Walter Lippmann, som ansåg att skapandet av samtycke till makthavarnas politik var massmedias uppgift. Lippmann hade själv, under första världskriget, med framgång medverkat till att ”förvandla ett pacifistiskt folk till en hysteriskt krigsgalen befolkning”.

Vi har förvisso i vårt land fått uppleva hur ett ekonomiskt-politiskt etablissemang sökt skapa samförstånd exempelvis under debatten om Sveriges inträde i EU. Svenska folkets intuitiva misstro till projektet skulle elimineras. I Sverige satsar enligt en undersökning av Ordfront näringslivets organisationer 700 miljoner kronor om året på ”information”. Därtill kommer att alla våra stora dagstidningar och alla TV-kanaler utom TV 1 och 2 ägs av vinstmaximerande storföretag. Det var dessa som skapade samtycket till EU. EU-projektet ”förankras” uppifrån och ner.

I dag ser vi hur massmedia unisont medverkar till att koncentrera folkets intresse till valet av pensionsfonder. Detta fyller ett dubbelt syfte: det skapar acceptans för tanken att det är fint att vara kapitalist och bli rik på kapitalförvaltning utan egna arbetsinsatser, vidare tar det bort intresset från det nya pensionssystemets verkliga svagheter: orättvisan mot kvinnorna och att man tar ifrån pensionärerna ett par hundra miljarder ur AP-fonderna för att betala statsskulden.

Det är inget tvivel om att ägandet av massmedia är viktigt när det gäller att bestämma vad den offentliga debatten skall handla om. Bertil Torekull berättar hur han under sin tid som chefredaktör för Svenska Dagbladet fick ett brev från en makthavare som deklarerade: ”vi skall inte ha en chefredaktör som inte vet lära journalisterna vilken hand som matar dem.”.
Det är inte så mycket frågan om vad som skrivs. Det skall givetvis ha sina gränser — ägarna är vinstmaximerande storföretag och sådana skall man inte tala illa om. Men som vi ser av exemplet pensionsreformen, det viktigaste är det som inte skrivs, det som inte får komma upp på dagordningen.
Oron över vad som sker med det fria ordet ökar. 1997 kom Maria-Pia Boëthius bok: Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land, 1998 utkom Pierre Bordieus Om television på svenska, I år har debattboken Välkommen till dramafabriken (red. Dan Josefsson) utkommit.

Varför skriver jag allt detta.
Jo, för att jag tror att det är alldeles för få svenskar som inser att vi, förutom att vi håller på att få en Mac Donalds- och Coca-colakultur och en kapitalism av USA-typ, så är vi också på väg mot en skendemokrati av USA-typ vars rätta namn är plutokrati, ett styrelseskick där det ekonomiska etablissemanget bestämmer politiken.
Det är därför som det är så oerhört viktigt att det finns motståndsfästen som inte accepterar att det fria ordet är till salu. Därför skall Miljömagazinet leva vidare som ett språkrör för ideella och gröna ideal. Miljömagazinet är i dag beroende av snabba insatser från många som vill försvara dess ideal.

Lars Norberg