Grön presidentkandidat i USA når ut i media:
Nader blir vågmästare mellan Gore och Bush

När den gamle ärrade konsumentadvokaten Ralph Nader nyligen i Denver, Colorado, utsågs till det gröna partiets presidentkandidat i USA, där ett grönt manifest antogs för hans kampanj, vet alla att han inte kan vinna. Men Nader kan bli något av en vågmästare i den hittills jämna kampen mellan republikanen George W. Bush och demokraten, vicepresident Al Gore. Därmed är han åter en lobbyist som kan sälja sina röster till den kandidat som utlovar en grönare politik. Nader har nu sju procent av väljarkåren bakom sig i mätningarna.

När Nader förra valet ljumt testade den politiska geografin, genom att ställa upp som presidentkandidat utan en kampanjbudget, togs han inte på allvar. Ändå fick det gröna partiet en hel del platser i vissa delstaters lokala val och Nader anade att det fanns utrymme för de gröna i detta val. Nu har han mer pengar och kuskar runt i USA och håller föredrag på Universitet och skolor. Och medierna finner honom allt intressantare.
Hans grundläggande budskap är att de stora bolagen har tagit makten i USA och att det ”civila” samhället och politiken är på undantag. Han jagar demokraterna med blåslampa och menar att partiet överger de svaga grupperna även i detta val.
Den växande klyftan mellan rika och fattiga i USA och i världen beror på flatheten mot de stora företagen, menar Nader.

Valmaskin
Nader är en känd person. Han är en 66 år gammal jurist och konsumentadvokat som efter årtionden av fighter med storföretag påverkat en hel del och har ett rykte i media om oförvitlighet, vilket är få förunnat i amerikansk pajkastning. Otroligt påläst, envis och något av en asket gör honom till en fruktad valmaskin, speciellt som han har stora delar av ”aktivist-USA:s” öra i konsument och miljöfrågor.
– Jag ställer upp i detta val därför att det civila samhället stängs ner och ersätts av storbolagens enorma makt över arbetsplatser, politik, miljön och världspolitiken. Massmedierna vittnar dagligen om detta genom att dokumentera varifrån kampanjpengar kommer, om hur företagen styr politiken, om hur arbetsplatserna försämras och hur de arbetande familjerna har det allt besvärligare. Och det bara fortsätter. Men vi har ett val – antingen kommer människorna att få makten över sina liv eller så tar storbolagen den i än högre utsträckning.
Så dundrar Nader i kampanjen år 2000. Han menar att en president i USA skall mobilisera de samhälleliga ”civila” krafterna och på de viset ge människorna åter makten som väljare, konsumenter, skattebetalare och arbetare och återupprätta demokratin.

Fler fattiga
Nader talar högt om den ihåliga rikedomen i USA: Trots att USA på papperet aldrig har varit så rikt som nu så fortsätter problemen med vården, fattigdomen, usel kollektivtrafik och utnyttjande av konsumenterna. En majoritet av arbetarna i USA har fått det sämre än för 20 år sedan. De arbetar hårdare och längre för mindre. 20 procent av barnen lever i fattigdom – den värsta siffran i västvärlden.
– En stark demokrati kan inte acceptera sådana förhållanden. Den kan inte acceptera att några få samlas i ladorna och bestämmer för de övriga. Vi vet att maktkoncentration är motsatsen till demokrati.
Nader menar att man måste återupprätta gammaldags etik som ryggrad för de offentliganställda. Man skall inte mygla eller tillåta olagligheter och man skall inte tillåta att människor kommer till skada. Vägen till att återupprätta demokratin går genom att endast tillåta offentliga bidrag till partierna.
– Jag skulle som president kämpa för en fördjupad demokrati där befolkningen lätt kan nå sina valda representanter. Tekniken finns.

Miljöskatter
Om utrikespolitiken säger Nader att USA måste sluta upp med att hålla odemokratiska krafter utomlands under armarna. Han skulle förbereda USA för fred – inte för krig. Och han menar att USA alltför svagt valt att sprida ett nytt fredstänkande och preventiva konfliktlösningar i god tid.
Nader förespråkar progressiv beskattning, miljöskatter och skatt på spekulativa börsaffärer. Han ogillar att handel på Internet är skattefri medan småföretag med vanlig handel straffbeskattas.

Jagar Gore
Nader menar att de amerikanska väljarna nu har serverats två huvudkandidater i presidentvalet, Bush (kallad Tweedledum av Nader) och Gore (Tweedledee), som i grunden har lika program och som i grunden är i händerna på storbolagens lobbyister.
Hans måltavla är framför allt den huvudkandidat som står honom närmast, Al Gore. Nader jagar Gore för att han svikit en del av sina miljöideal som han formulerat i böcker och att han sviker de fattigaste.
Gore, som kan behöva Naders röster, måste i höst sannolikt ta sig an den gröne presidentkandidaten och gå honom till mötes. Nader kan inte erbjuda pengar – men röster. Men då måste Gore offentligt gå med på vissa konkreta gröna krav.
Om en sådant politisk uppgörelse inte kommer till stånd räknar många med att det demokratiska partiet har mest att förlora på Naders kandidatur. Han anklagas redan för att i så fall indirekt medverka till att Bush blir president.
Offentligt säger Nader att det spelar ingen större roll för USA om Bush blir president, men ju närmare valet han kommer blir han nog tvungen att bekänna färg och åter signalera att det är ett radikalare demokratiskt parti han hoppas på.

Frisk fläkt
Bland de outsiderkandidater som återstår är Nader den som är mest till ”vänster” och som fått flera fackföreningars stöd i vissa delstater. Han har jämförts med den ultrakonservative Pat Buchanan i sin kritik mot den globala ekonomin, men Nader fördömer den inte i sig – han vill att storföretagen både hemma i USA och ute i världen underkastas demokratiska lagar och sociala normer och att de accepterar fackföreningar.
Hans huvudkritik mot dagens globala marknad är att människornas rättigheter gröps ur i många avseenden, och att dessa rättigheter måste skärpas och säkras. Att han nu mot förmodan når ut i de stora amerikanska medierna med sitt budskap beror delvis på att han är en frisk fläkt i en unken valrörelse. Och att han har en grön folkrörelse i ryggen som har vind i seglen.

Bo B Melander