Det finns ett spårvagnsmuseum, ett postmuseum, leksaks-, marionett- och fängelsemuseum. Ett musik- och dansmuseum, till och med ett frisörmuseum och ett dykhusmuseum. Vidare ett museum för måleriyrket, och ett för polishistoria, ett annat för tobak, och ett för vin och sprit. I Stockholm finns många mindre kända museer.

I Bolagsmuseet på Kungsträdgårdsgatan 14, berättas om en kvinna som för sin briljanta upptäckt belönades med en plats i Kungliga vetenskapsakademin. Det var 1746 som Eva Ekeblad kom på att göra brännvin på potatis, i stället för säd. I museet visas hur Systembolagets butiker såg ut förr. Det berättas om alkoholens historia i vårt land, till exempel om hur brännvin såldes i kopparmått eller i medhavda flaskor som förslöts med kork som personalen tuggat mjuk. Landets brännvinshistoria inleds 1467, då en krutblandare köper destillerat vin från Lübeck. Det skall användas som ingrediens i kruttillverkningen. Men så upptäcker man att det går utmärkt bra att dricka! Således upptäcks ”brännvinet” i Sverige.
Systembolagets huvudkontor, som hyser Bolagsmuseet, har mycket konst. Skulptören Christian Eriksson (1858-1935) har gjort två monumentala figurer, ”Livet och Döden”, till huvudportalen mot Kungsträdgårdsgatan samt en allegorisk relief visande den flyende tiden med sitt timglas. I huset finns också utsmyckningar av Ivar Jonsson, Carl Fagerberg, Arthur Gerle och Filip Månsson. Skulptören Carl Eldh har bidragit med “Innocence“, en skulptur föreställande en ung kvinna.
Om sprit handlar också, åtminstone delvis, Polishistoriska museet, på Polhemsgatan 30. Här finns en avdelning för hembränt (att bränna till husbehov förbjöds redan 1860). Det berättas om en storbrännare som underrättade sina kunder om att han bränt klart med annonsen: ”hunden har fått valpar”.

Sprit, fängelser och samlare
En sup som tröst kunde fångar få, får vi besked om på Långholmens fängelsemuseum. Långholmen är numera ett kulturreservat och hyser bland annat konstnärsateljéer. Fängelset lades ned 1975. På ön finns också Bellmanmuseet. Det är inrymt i ett gammalt tullskrivarboställe. Museet informerar om 1700-talsskalden Carl Michael Bellman, som föddes i ett stenhus på Mariatorget och som ofta vistades på Långholmen (dock ej som fängelsekund).
Till kategorin märkliga museer får man nog räkna Hallwylska museet, på Hamngatan 4, ett hemmuseum om 2 000 praktfullt inredda kvadratmeter försänkta i dunkel. Palatset uppfördes på 1890-talet för greveparet Walther och Wilhelmina von Hallwyl. 1920 donerade greveparet huset med alla samlingar till svenska staten. Museet är resultatet av en maniskt samlande kvinna, Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) sparade på... allt. Samlarniten dokumenterades i nästan 80 volymer, det mesta katalogiserades: matsedlar, sopkvastar, knappnålar, vapen, porslin, kinesisk keramik, holländskt måleri, triviala vardagsföremål såväl som museala praktpjäser.
I en annan del av innerstaden finns Strindbergsmuseet. Drottninggatan 85 var August Strindbergs (1849-1912) adress under de fyra sista åren av hans liv. Här får man en inblick i den mångsidige Strindbergs liv som författare, målare, konstkritiker och fotograf. Han skrev gärna vid levande ljus, vid sina införskaffade byster av Beethoven, Goethe och Schiller. Ofta satte han sig att kontemplera stjärnhimlen i vindsrummet. När han befann sig i kris målade han ut sitt kaos, häftigt, intensivt.

Hälsa, lycka, arbete
Ett annat ”enmansmuseum” är Carl Eldhs ateljemuseum, i Bellevueparken, på Lögebodavägen 10 vid Roslagstull. Ateljén ritades av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och var den enslige ”kändisporträttören” Carl Eldhs (1873-1954) arbetsplats 1919-1954. Här finns en mängd skulpturer, bland annat förlagor till monumentala verk, som Strindberg i Tegnerlunden och Branting – hans största verk – utanför LO-borgen vid Norra Bantorget.
En berömd naivistisk konstnärs alster och arbetsmiljö kan man uppleva i en vackert trähus, som överlevt förintelsen av det charmiga träkåkssamhället Hagalund. Här i Solna uppfördes i slutet av 1800-talet hundratals individuellt hopsnickrade kåkar, alla med personlig prägel. En del var små sagoslott, rikt ut-smyckade med tinnar och torn. Autodidakten Olle Olsson (1904-1972) levde hela sitt liv på denna plats. Han målade ”småfolkets” liv i sitt kära Hagalund. I dag återstår blott några få trävillor, i höghusens skuggor. Olle Olsson-huset, vid Haga-lundsgatan 50 (T-bana Solna Centrum), arrangerar också tillfälliga utställningar. I år har bland andra konstnären Carinne Löfgren-Williams inbjudits att exponera sina verk. Hon rör sig på det andliga spåret och väver samman dikt, konst och filosofi till en helhet, med naturen som outsinlig energi- och inspirationskälla.
Också arbetar-författaren Ivar Lo-Johansson har förärats ett eget museum. Ivar Lo-museet ligger på Bastugatan 21. Här bodde han i över 50 år och skrev nästan alla sina böcker. Den före detta stenhuggaren, med mera, höll sig med en stram inredning, skidor i duschen, jaktgevär på väggen, bilder av Kylberg, Bror Hjorth och Munch. Och en liten skriftlig påminnelse om det väsentliga i livet: ”Hälsa, lycka, arbete”.
Om Stockholms mindre kända museer kan man bland annat läsa i en bok av Catharina Ingelman-Sundberg: ”Stockholms dolda museer”, Ordalaget Bokförlag.

Lars Kollberg