Våren är här. I klädbutikernas skyltfönster visar välklädda skyltdockor upp det senaste modet. Rosa, blått, lila. Den gråbeiga tiden verkar vara förbi och det är starka, klara färger som gäller.
Vi handlar kläder som aldrig förr. Sammanlagt spenderar svenska folket 30 miljarder på kläder varje år. Tröjorna och byxorna från i fjol är redan hopplöst ute och varför inte köpa nytt, kläder är ju så billigt.
Men de snabba svängningarna i modet och lågpriskedjornas massproduktion av modeplagg har en baksida i form av miljöförstöring och exploatering av arbetare i fattiga länder.

Runt hälften av världens textilproduktion utgörs av bomull. Bomullsodlingen sker till stor del i låglöneländer dit även själva tygframställningen ofta är förlagd. Låga löner och bristfälliga miljöbestämmelser gör det till en bra affär för västerländska klädföretag att importera från dessa länder. Sammanlagt produceras runt 18 miljarder ton bomull i världen varje år.
Bomullsexporten utgör en livsviktig inkomstkälla för ett stort antal av världens fattiga länder. Samtidigt utgör den ett hot mot miljön och befolkningens hälsa genom den intensiva kemikalieanvändningen vid såväl själva odlingen av bomullen som vid förädlingsprocessen.

De största bomullsproducenterna är Kina, USA, Indien, Uzbekistan, Turkiet, Brasilien och Pakistan, vilka står för drygt 80 procent av bomullsproduktionen i världen.
Så sent som på 1950-talet var den mesta bomullen ekologiskt odlad. Därefter har användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel ökat lavinartat och i dag används runt 11 procent av den totala mängden jordbrukskemikalier som säljs i världen till bomullsodlingar, trots att de endast upptar 5 procent av jordbruksarealen.

Användningen av konstgödsel gör att angreppen av skadeinsekter har ökat och att odlingarna därför måste besprutas kraftigt. Hela 25 procent av den årliga försäljningen av insektsbekämpningsmedel i världen används till bomullsodling och allt eftersom många insekter blir alltmer okänsliga och i vissa fall till och med resistenta mot kemikalierna så intensifieras bekämpningen.

Ett skräckexempel är Indien där mer än hälften av värdet av alla jordbrukskemikalier som saluförs i landet används inom bomullsodlingen som endast upptar 5 procent av landets åkerareal. En del av bekämpningsmedlen är sedan många år tillbaka förbjudna i Sverige och åtskilliga andra länder. Ett sådant är DDT.
Intensiv konstbevattning innebär också en miljöfara. Så länge vattentillgångarna inte överutnyttjas eller vattnet förorenas så behöver inte konstbevattning vara något problem. Men på flera håll har konstbevattningen medfört negativa konsekvenser för miljön. I Uzbekistan har bevattning av bomullsodlingar inneburit att Aralsjöns yta minskat med 50 procent på 40 år.
I många länder sker bomullsskörden maskinellt. I delar av USA och före detta Sovjetunionen skördas bomullen efter höstfrosten, då buskarna avlövas naturligt. I områden som inte har höstfrost avlövas buskarna med avlövningsmedel som sprutas med flyg över odlingarna.

Handplockning av bomull sker främst i låglöneländer. Handplockad bomull marknadsförs ibland som ett miljövänligt alternativ till den maskinellt skördade bomullen. Fördelen är att den inte har besprutats med avlövningsmedel, men att bomullen är handplockad säger ingenting om resten av odlingen. I värsta fall kan det innebära att underbetalda arbetare, både barn och vuxna, har fått sin hälsa försämrad på grund av att de varit tvungna att plocka bomullen för hand från kraftigt besprutade bomullsbuskar.
Själva tygframställningen kräver stora mängder energi och vatten och processen är mycket kemikalieintensiv. I genomsnitt har 0,56-0.88 kilo kemikalier använts till ett kilo färdig textil. De flesta tyger som ska bli kläder bleks, ofta med klor. Därefter färgas tyget. Många textilfärger innehåller tungmetaller som nickel, koppar och krom.

Vid såväl blekningen som färgningen används stora mängder vatten som sköljs ut, oftast utan rening, med resultat att grundvattnet förgiftats.
Bomullsväverierna använder varpklister för att stärka tråden vid vävningen. Detta klister är antingen syntetiskt eller framställt av majs och potatis. Det syntetiska varpklistret är svårnedbrytbart, men inte heller stärkelseklistret av majs och potatis är problemfritt då det förbrukar stora mängder syre vid nedbrytningen.

Pernilla Halling